Hunden och kattens dagbok
Hundens dagbok:
07.00.Tjohoo! En promenad, det bästa som finns!
09.00 Tjohoo! Ungarna är uppe, det bästa som finns!
12.00 Tjohoo! Leka i trädgården, det bästa som finns!
14.00 Tjohoo! Åka bil, det bästa som finns!
1600 Tjohoo! leka med en boll, det bästa som finns!
17.00 Tjohoo! Matte och husse kommer hem, det bästa som finns!
20.00 Tjohoo! Bli kliad på magen, det bästa som finns!
22.00 Tjohoo! Sova i matte och husses säng, det bästa som finns!
Kattens dagbok:
783 dagen i fångenskap.
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bissarra dinglande saker. Dom frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig i gång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma och den milda tillfredsställelsen jag får av att klösa på möbler. I morgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag ännu en gång med att försöka döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka i toppen av trapporna.
I ett försök till att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favorifotölj. Kom ihåg: Lägg en på deras säng!
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare på vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa kramar, klappar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat!
På kvällen dök deras kumpaner upp vid någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet men jag kunde känna doften från deras mat och höra brottsstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst pga av min kraftfulla förmåga att framkalla något som de refererade som: Allergi. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel!
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon skulle tjalla!
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven! Fågeln ger däremot intrycket av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar varje steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är jag för tillfället i säkerhet, men jag kan vänta! Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…
