Min sambo är snäll men sååå tråkig...

Vad intresserar din man? Du kan ju inte tvinga han att gilla människor =))

Jag kan inte tvinga honom att gilla alla människor, men det borde väl finnas några som han vill umgås med. Fast det är egentligen inte så att han inte gillar de som vi träffat. Jag kan fråga honom efter att vi varit hemma hos några, hur han tyckte att det va, och han svarar: jättetrevligt!!
Men då har han bara suttit knäpptyst hela kvällen, inte öppnat munnen, och alla uppfattar honom som ointresserad....

Men börja umgås med egna vänner och sedan efter ett tag kan ni ju umgås som "par" då om dom redan känner dig så e det kanske inte så jobbigt om han är lite tyst.. han kanske börjar prata mer om han lär känna dom paren ni umgås med?

Malina skrev 2008-12-21 21:54:57 följande:

Men det är ju precis så vi har gjort i fem år nu...
Jag har många vänner som jag träffar. Det jag saknar är att vi ska ha ett gemensamt socialt liv. När jag och mina väninnor träffas med våra sambos, då är det bara jag, min vän o hennes sambo som pratar. Nästa gång vi ska ses, så brukar min väninna föreslå att vi ska ses ensamma "utan gubbarna".
Så blir det alltid... Sååå trist!

jaha.. men har du frågat honom om varför han är så tyst då? är han blyg, ointresserad eller bara svårt med nya människor? säg på ett fint sätt som du känner, att det känns lite småtråkigt att ni aldrig kan umgås med andra och att han är asocial.. lever man ihop ska man ju kunna säga hur man känner..

Jo men när jag frågar honom efter att vi träffat ett annat par hur det varit och han svara jättebra, då sa jag att jag inte trodde det för att han va så tyst. Då sa han att alla andra pratar så mycket, han säger att han lyssnar o att han inte tycker att han har något viktigt att tillföra samtalet, men att han tyckte att det va trevligt att träffa dom i alla fall.
Men det blir så jäkla snett tycker jag. Ibland kan det kännas som att jag är det femte hjulet som sitter me på mina vänners middag. Min sambo är liksom osynlig o räknas inte ens.

Jag skulle nog bara vara hård å säga att det inte är så särskilt roligt att ta med honom på middagar när han bara e tyst å beter sig märkligt... eller så får du tyvärr bara strunta i parmiddagar... om det inte är hans grej.

För mej är det sociala livet så viktigt.
Jag börjar fundera på om jag skulle kunna ha det trevligare med en annan man. Men vi har ju barn o hus och allt det där.... och han är ju så snäll, och jag älskar honom... Men man kan ju älska vänner också....

Nu bävar jag inför nyår som vi ska fira med en arbetskamrat till mej och hennes familj...

men kan du inte på nåt sätt ha dte sociala livet trots att han inte är det? Men att träffa någon annan man bara för att få ett socialt liv ihop löser ju inget heller. Han kanske inte har allt det där andra bra som din man har..

Men hela ert liv tillsammans kan väl inte hänga på hur han beter sig på parmiddagar?

Försök att blanda in honom i samtalet istället för att sitta där och tänka på hur tråkig han är. Fråga vad han tycker om något eller säg "Pelle råkade ut för en sån kul sak på Ica häromdagen. Äsch, Pelle, du kan väl berätta om det själv?".