Hur diagnostisera cancer? Illamående och viktnedgång gör mig orolig för cancer..

Det du upplever är också vanliga symtom vid depression. Viktnedgång är väldigt vanligt vid depression då man inte har samma aptit längre, kanske glömmer bort att äta, eller äter väldigt mycket mindre. Huvudvärken kan komma pga minskat näringsintag eller att du dricker dåligt. Trycket i bröstet och hjärtklappningen skulle kunna vara symtom av ångest. Jag vill på inget vis förringa din oro över att du är rädd för att det är cancer, men efter alla undersökningar som gjorts och de inte hittar något konstigt, så har jag svårt att tro att du har en oupptäckt cancer i kroppen.

Går du och pratar med någon utöver din farmakologiska behandling av depressionen? Om inte, så vore det nog bra att du fick en samtalskontakt också.

Jag känner igen mig SÅ i det du skriver!
Jag hade det nästan precis så som du och blev diagnostiserad som deppresiv med panikångets. Jag trodde inte läkarna och blev mer oc mer orolig. Jag var helt säker på att det var cancer jag hade. När jag hittade en knöl i bröstet brast allt. Jag blev helt knäckt. Då körde min sambo mig till akuten där jag tvingade dem att ta alla prover som fanns på mig. De tog till och med HIV-test! Alla prover var bra, och det visade sig att det faktsikt VAR depression. Det är en mycket mycket lömsk sjukdom som OFTA gör en hypokondrisk. Man känner ju att någonting är fel, att man är allvarligt sjuk, men man behöver inte känna sig DEPPIG hela tiden. DEPRESSION GER FYSISKA SYMTOM.

Jag tror helt allvarligt inte att du har cancer. Jag tror att du är dfeprimerad. Trycket över bröstet känner jag också igen. Det är panikångest.
Men eftersom du är så jätteorolig som du är, och jag förstår dig verkligen, jag var precis likadan! så tycker jag att du ska kontakta läkarna igen. Säg som det är, säg orden: Jag är så rätt att jag har cancer! Bara att säga det gör att det lättar. Jag lovar dig.

Tyvärr så måste jag logga ut nu, men jag kommer tillbaka i morgon och jag kommer att följa dig och stötta dig tills du mår bättre, det lovar jag!

Lycka till!

Aj. Det låter verkligen som att du inte mår bra, psykiskt. Du är inne på en farlig väg när du vill ha garantier för att du inte har cancer. Det finns ingen röntgenundersökning av hela kroppen som frikänner dig från cancer. Men om det fanns en och du genomgick det... hur länge skulle du vara lugn? Tre månader? Ett halvår? Cancer börjar ju alltid någon gång. Röngenstrålar är dessutom cancerframkallande. Jag vill inte skrämmas. Men det du brottas med är en variant av att katastrofen väntar runt hörnet och man vet aldrig när den slår till. Sant. Det går inte att kontrollera vad som ska hända en. Det måste man lära sig leva med.

Tack för era svar och speciellt tack till Nikki!

Jag har gjort en biopsi på en knöl som upptäcktes på min hals och väntar fortfarande svar och är så orolig..

Jag tycker verkligen inte att jag känner mig deppig. Jag har två fantastiska barn (ganska tätt.. 20 månader mellan. Minstingen är 2 och äldsta blir 4 i Mars). Jag har varit hemma på heltid med båda, men stora började på dagis i höstas och minsta börjar nästa år i augusti. Så visst har jag haft en slitig vardag, men jag har ändå älskat att vara hemma med dem!
Vi bor i ett fint hus som vi äntligen renoverat och är klart, jag har en man som stöttar mig till hundra procent i allt jag gör. Det enda jag saknar är lite fler vänner eftersom jag inte har så många. Men i ett fint hus, med en underbar familj förstår jag inte varför jag skulle vara deppig.

Och jag förstår verkligen inte hur deppighet kan leda till alla dessa symptom.
Jag vet att man kan få tex illamående men då har jag tänkt mig mer diffust illamående och i bakgrunden. Inte så attackvis som det kommer. Och lite tryck över bröstet vet jag att man kan ha, men jag får som en kniv hugger till rakt in i hjärtat eller lungorna..
Det är så himla starka symptom att jag har svårt att tro att det skulle vara psykiskt.

Dessutom känns det som att jag skakar hela tiden. Inte så att det syns sådär mycket, men det känns som att jag liksom vibrerar lätt innifrån kroppen och ibland kan det synas på händerna..
Men det kanske kan vara en biverkning av Setralinen jag äter mot den depression som läkaren tycker jag har..

Åh, vi längtar efter ett till barn och pratar mycket om det, men jag vågar inte bli gravid igen nu eftersom jag dels inte skulle orka rent fysiskt och dels är rädd att jag ska dö ifrån mina familj i cancer...

:(
:(

nu hittar du ju på fler symptom..du e lätt hypokodrisk pga en deppresion. Oh man kan bo i ett palats o ha bra familj men man måste ha utbyte av ett större socialt nätverk..

jag hoppas du piggnar på dig o försök sluta tänka så mkt...kram

För mig låter de som en solklar depression med alla dina symtom.
Du säger att det rycker och "hugger" in i brösten, jo tack, har de gjort på mig nu senaste året, ångest heter de, super jobbigt !
När man lider av en psykisk ohälsa får man så många andra somatiska symtom på köpet, ibland känner man sig som en gammal tant på 70 år...

Kolla om du får göra CT på skallen och magnetröntgen på nacken tidigare  så att du kan få lite ro...Det blir ju bara jobbigare om du går och oroar dig så mycket hela tiden. Du får en styrkekram av mig tills vidare...

Man behöver inte känna sig i första hand deprimerad vid en depression. Låter lite konstigt, men det dominerande symptomet kan faktiskt vara just trötthet. Ni har renoverat hus och haft två mycket små barn samtidigt som jag förstår. Nu är barnen lite "större", de är i alla fall inte spädbarn längre och huset är färdigt. Ofta kommer tröttheten när allting "är på plats" och en underbar familj och ett fint hus är ingen vaccination mot depression. Titta bakåt i släkten, ofta hittar man fler med depressioner där...

Sertralin ger de där skakningarna som du upplever, lite obehagligt men inte farligt.

Det du beskriver låter INTE som cancer.

Hej Ts,

Vill bara saga att symptom som beror pa nagot psykiskt kan vara MINST lika "fysiska" som symptom som beror pa nagot fysiskt. Du kan inte ga pa kanslan for att veta om det beror pa nagot fysiskt eller psykiskt. Sa dar behover du inte oroa dig! Jag lider av yrsel och har gjort det i fyra ar nu - i borjan genomgick jag hjarnrontgen och alla sorters prov och det ar inte forran pa sistone som jag har borjat acceptera att det ar psykiskt och borjat ta hand om mig sjalv mer.

Det verkar gå fort för dig, alltså läkarna verkar ta tag det hela på en gång. Själv har man väntat i över 2 år, och det enda dem kan säga är "-vi vet inte vad det är" och så är det inge mer med det. Känner mig undangömd, blir varslad hit och dit hela jekla tiden, då dem inte verkar bry sig för fem öre, att man har familj, och vill leva så som man gjorde innan till nästan vilket pris som helst. jag lider med dig.

Bitvis tycker jag att du beskriver min mor innan hon fick diagnosen MS. Det är ingen dödsdom dock, så slappna av! Men kolla är ju alltid bra... Vill inte skrämmas!

Hur gick det?

Du kan googla på vilket symptom som helst så kommer det upp som cancer, detta betyder inte att du har cancer, samt att du kommer med nya symptom ju mer du gräver ner dig i denna paranoian om cancer. Du har en depression, trycket i bröstet är i mest sannolikhet ångesten du får från att oroa dig över att du kommer dö i cancer. Att du skakar är antagligen en biverkning på medicinen, kan också vara din depression och ångest. Ångest och depression har ofta en väldigt fysisk påverkan på kroppen, du kan få ont i bröstet, tror att du får en hjärtinfarkt, smärta i muskler och leder, illamående, huvudvärk, yrsel. Det kan till och med påverka ditt blodtryck.

Ta kontakt med en psykolog via vc så ska du nog se att de mesta av dina symptom kommer vara borta efter ett par besök!

Har du kopparspiral? Har du kollat vitaminer o mineraler?