Min mamma brukade sjunga en barnvisa om den lilla kycklingen Gullefjun för mig när jag var liten.
Nu när vi skulle sjunga den för min son har vi båda glömt den sista versen om hunden som räddar honom.
(Det är nödvändigt att sjunga den för den andra versen är ganska otäck så det behövs ett bra slut.
Vers 1 Det var en kyckling som hette Gullefjun, han skulle ge sig ut på promenad, och solen lyste och gräset lockade och hela världen var så hjärtans glad. Det fanns ett hål uti hönsgårns nät. Där genom trippade med lätta fjät, den lilla Gullefjun med mjuka silkesdun och alla hönsen sa ka-ka-ka-ka. Vers 2 När Gullfjun kommit en bit på vägen då mötte han en svart och gammal katt. Men Gullfjun trodde inte han var farlig så han blev inte rädd ett enda skvatt. Men katten slickade bums sin nos, han tänkte nog av Gullfjun göra mos. Den lilla Gullefjun med mjuka silkesdun och alla hönsen sa ka-ka-ka-ka. Vers 3 Då hörde Gullefjun att någon skällde och det kom rusande en väldig hund. Då tyckte katten det var bäst att springa och så försvann han på en halv sekund. -Tack, käre hund, sa lilla kycklingen - du räddat mig, du kan få bli min vän, sa lilla Gullefjun med mjuka silkesdun och alla hönsen sa ka-ka-ka-ka.
Tack så mycket!!!
Nu kom jag ihåg när jag fick se den 
Visst är det en fin sång?
Den e jätte gullig!;)