Hur hanterar man lumpigt, snuskigt folk (ibland "fula gubbar"?)som bjuder barnet på godis, då barnet tycker det är "rena julafton" att få godis?
Innan jag fått barn så förstod jag inte riktigt att barn "kunde gå på" det där med godis, och "falla"för det, när en främmande ("fuling" ibland?), kommer och bjuder ("Är det så märkvärdigt med litet godis?" -tänkte jag.
Men nu förstår jag mer.
I och med att, mitt barn iallafall, får godis så pass sällan (på lördagar), så är det "rena julafton" för henne. Hon blir överlycklig, då hon får godis.
Nu när hon är liten är man ju "med henne", när sånt här inträffar. Det har inträffat på T-banan att någon "riktig slusk" har velat bjuda på godis.
(Av flera synpunkter tackar man ju "Nej!" då, naturligtvis. Dels får hon ju inte äta godis "hur som helst", dels äter hon mest choklad och sånt (inte massa plock-godis gele,lakrits och skum och sånt) och dels vill man ju inte ta emot något av främmande sådär (speciellt inte "sluskar").
Hur hanterar man det då barnet blir äldre (är inte säker på att hon kan "stå emot frestelsen", då det är "SÅNT KALAS" att få godis, även om det är en "främmande" person som bjuder) och om man är oroad, att det skulle kunna vara en "otillräknelig" person, som i så fall "lockar med sig" barnet?????
(själv har man ju "råkat ut" för ett otal "blottare" och "slemmiga gubbar" i sin uppväxt, Men det man är oroad för är väl "än värre" sortens människor!).
Hoppas ni förstår hur jag menar???
Hur hanterar man "fula gubbar" som lockar" med godis, då barnet är så "överförtjust" i godis, eftersom man som "restriktiv-med-socker"-förälder, inte ger henne så "mycket sånt"? (Man vill ju inte gärna börja "ge henne mer" godis, bara för att hon inte ska tycka det är så märkvärdigt, heller. Då man vill fortsätta vara restriktiv med "sånt".)