Blir så ledsen ibland då jag tänker på vårat bröllop.
Jag vill vara anonym för att det säkert kan vara någon inblandad som läser. Någon som var med och jag vill inte att de ska få veta om min otacksamhet.
Vårat bröllop var väldigt billigt och inget fel med det men kanske borde vi väntat tills vi hade det bättre ställt. För det första hade jag en tråkig klänning jag köpt för 69 kronor, andra sortering var det och allt. Mamma betalade brudbuketten vilket var fint för annars hade vi inte haft någon alls. Min man hade gräsliga grönutiga kavajbyxor som inte ens passade till kavajen han hade. Hans släkt kom sedan till kyrkan och efterfesten i helt vanliga kläder, inte tillstymmelse till försök att klä upp sig. Senare hörde jag att "de ju inte ville vara finare än bruden".
Vi hade en efterfest som vi bjöd alla klasskompisar (det var alldeles efter att jag slutat gymnasiet) till. En i klassen anordnade dock en klassfest samtidigt för att se om hon var mer populär. Detta fick jag veta genom att vi gick på komvux samtidigt och de pratade om det när jag satt vid ett bord bredvid.
Sedan togs inga kort eller någonting. Allt vi har är tråkiga digitala bilder där jag ser ut som en groda eller något. På grund av ett dödshot kunde vi inte heller gå och ta någon bild och ha i tidningen.
Jag antar att allt jag inte borde ta så illa upp, det är ju över tre år sedan. Ändå sitter jag och tänker på det och är besviken. Jag tänker att jag hade velat åka på en resa, ha en finare klänning och en uppklädd man bredvid mig.
Är jag bara dum eller? Hur ska jag göra för att inte gå och vara missnöjd?