Är det meningen att man ska leva i tvåsamhet livet ut?

Det är inte lätt.
Jag har varit ihop med min kille i ett halvt år och de flesta månaderna har vi bott ihop och varit förlovade.
Inget pirr, bara vetskapen att jag vill dela mitt liv med honom och skulle aldrig göra något förbjudet.
Vad gör inte jag? Jo, ger mitt ex en förtidsnyårs puss och det pirrade överallt så nu saknar jag honom och funderar hur jag vill ha det.
Fantastiska vi människor är!

Skulle aldrig leva med någon och sedan träffa andra. Vill jag träffa andra så lever jag ensam och träffar vem jag vill. Skulle inte hänga upp mitt liv på någon som bedrar och går bakom ryggen.

Jag tror personligen inte på den eviga tvåsamheten. Det fungerar inte för mig. Jag älskar min man över allt annat, men jag intresserar mig för andra också, både rent sexuellt och mentalt. Det betyder inte att jag älskar och åtrår min man mindre.

Jag tror man måste skilja på att man lever ut utanför förhållandet för att förhållandet är dåligt, och att man gör det för att man helt enkelt inte är monogamt lagd. I det första fallet måste man skärskåda förhållandet. I det andra fallet måste man nog fundera på om man klarar av att leva i ett förhållande som utesluter att man lever ut med andra. Svåra frågor!

Jag och min man har varit ihop i 6,5 år och ja.. Vi har våra problem, sexlivet är lika dött som sahara öknen är torr..
Vi har ett barn på 8 månader och vi lever i mer eller mindre konstanta bråk, vi förbiser varandra i stort sett hela tiden, det blir inga fler komplimanger eller liknande. =\

Vissa dagar känner jag att jag faktiskt uppskattar honom och det han gör, andra dagar vill jag bara sticka ut och söka mig en karl för att jag verkligen saknar uppskattningen och det heta sexet som man faktiskt kan ha.
Jag älskar honom, men känner trots det en enorm frustration över att vara fast i ett förhållande.
Konstigt nog.

jag tror på trohet, men det är jag det. Jag tror inte att en relation särskilt lätt kan behålla sin intimitet, på samma sätt, om man börjar ha andra vid sidan av(vare sig det är "tillåtet" eller inte). Jag skulle iaf inte ha det. Att känna attraktion, ja, att flörta lite, ja.. men sen är det stopp. Sedan tar jag "hem" den glöden och ger den till mannen jag lever med. Hur fasen jag skulle ORKA strula med eller lägga energi på flera, vete fasen, när livet är fullt av så mkt annat som gör det gott att leva dessutom. Nä, jag tror på trohet. Att den är möjlig, att den är vad jag vill ha, och att det finns andra som jag som både tror på den och klarar av att vara vuxna nog att leva i den. Och välja bort att ha sex med andra.

Sen hörde jag en historia som är sann, om ett par som levde i ett öppet förhållande i många år. Det fungerade väl ok. Men en dag kom mannen hem och berättade att han ville lämna henne för sin nya kärlek. Hon blev förkrossad, för hon hade felaktigt trott att han skulle stanna hos henne bara han fick knulla med andra. Och i en del år gjorde han ju det, men inte i slutänden. Den nya tjejen var han sedan trogen mot i många år.

Gör det du mår bra av, och känner för. Människor är trots allt olika, och det som fungerar för en kanske inte gör det för andra. Om ett öppet förhållande skulle fungera för dig, så kör på det då. men då ska det ju vara raka puckar, gemensamt beslut och öppna kort, annars blir det ju skit av allt. Personligen vägrar jag att dela min partner med andra sexuellt. På alla andra plan, ja, men inte det.

Handlar väl om din självkänsla TS och ditt behov av att söka bekräftelse från andra kanske nåste du lära dig att kunna bekräfta dig själv på ett bättre sätt och därmed göra din relation med din partner mer stabilare och ärligare.

rohan skrev 2008-12-28 15:31:41 följande:

Det är ju det jag vill göra.. Därav alla dessa funderingar och familjerådgivning..

Anonym skrev 2008-12-28 15:21:05 följande:

Jag tycker att du har ett lite nedvärderande språk. "Vuxna nog att leva i trohet" antyder ju att det är omoget att inte vilja leva hela livet med en enda person. Jag förstår att det är din känsla och åsikt och accepterar det, men jag tror att den lite nedvärderande attityden (som är rätt vanlig) bevisar att det finns påtryckningar att "välja" ett monogamt som egentligen är irrelevanta. Jag tror att många "väljer" monogami därför att de förstår att om de inte gör det så kommer andra att se ner på dem och tycka att de är barnsliga.

Jag tror att många mår dåligt av den strikta synen på kärleks- och sexrelationer, men inte vågar göra annorlunda därför att "alla andra" skulle tycka att man är en omoralisk idiot.

Det är för mig helt uppenbart att det INTE är "meningen" att vi ska leva i tvåsamhet. Det finns ingen "mening" med någonting. Det enda som finns är människor som mår bra eller dåligt. Man måste välja själv hur man ska må. Men saken är ju den att väldigt få faktiskt gör ett *val*.

Det är inte "meningen" att vi ska leva med flera partners heller. Man måste fatta att det inte finns någon "mening" med saker. Det finns bara en stor tomhet som man tyvärr måste förhålla sig till.

Anonym skrev 2008-12-28 15:21:05 följande:

Jag glömde kommentera resten av det jag citerade :)

Jag skulle kunna berätta precis samma historia om ett "vanligt" förhållande.. "En dag kom mannen hem och ville göra slut, hon blev förkrossad för hon hade felaktigt trott att han skulle stanna hos henne bara han aldrig fick knulla med andra.."

Din historia säger ingenting om öppna förhållanden tycker jag. Den säger bara att kvinnan kanske inte hade de förväntningar man bör ha på ett sånt förhållande.

Anonym (sommar) skrev 2008-12-28 21:42:56 följande:

du tolkade in en hel del där som inte fanns där. Fanns inte något nedlåtande i mitt inlägg. Om du läste ordentligt, så skrev jag att om man vill ha ett öppet förhållande å mår bra av det, så är det ju okej det med. Men att det ska vara med öppna kort och regler, å ömsesidig respekt.

När jag skrev det jag skrev om att mogna nog att vara trogna en partner, så menar jag det att vara mogen nog att inte bedra. Att bedra är ju inte samma sak som att ha sex med någon annan när man har ett öppet förhållande.

Du får ha din åsikt, och din tro, som tydligen innefattar en stor tomhet och ingen mening utom den man skapar då? Eller? Jag tror på både mening, innehåll och tomheten jag kände förut och trodde var verkligheten är inte ett dugg tom längre. men nu kom vi ju in på sidospår.. Så jag stannar där. Lycka till med dina livsval!

Anonym skrev 2008-12-29 20:09:02 följande:

När du skrev att du tror på trohet och att en relation inte kan behålla sin intimitet om man börjar ha andra vid sidan av, skrev du också "vare sig det är 'tillåtet' eller inte". Därför tolkade jag dig som att du menade att "trohet" betydde att man helt enkelt hade en enda partner, och inte flera "vare sig det är 'tillåtet' eller inte". Jag missförstod dig isåfall.

Du har rätt i att min åskådning innefattar en stor tomhet, men det är ingen skrämmande syn. Tvärtom är det en stor frihet. Frihet från det jag en gång trodde var "verkligheten". Istället för "tomhet" kanske man ska kalla det "öppenhet".

Lycka till själv! :)

Anonym (sommar) skrev 2008-12-29 20:37:21 följande:

Nej, jag personligen tror på trohet, på att den fungerar, att människor KAN vara trogna, och att just troheten fördjupar relationen i fråga när människorna i den trivs med att vara monogama och är vuxna nog att hålla löften och inte bedra. (borde vi väl vara överrens om är fel, att svika löften

Om andra människor vill ha öppna relationer, så får dom ju ha det, och om det fungerar för dom å dom är lyckliga, så är det ju faktiskt jättebra för dom. Och jag dömer inte dom, precis lika lite som jag tycker att de ha rätt att döma mig för mitt val att välja sexuell trohet till en partner. (

Skulle dock inte vilja ställa upp på en öppen relation, eller vilja vara sexpartner till någon som är i en sådan. Eftersom sex och kärlek är för nära och för intrasslade i mig ,för att jag ska kunna skilja dom åt, så har jag ju inte ens sex med någon jag inte älskar eller håller på att bli förälskad i och vill satsa på.)

Jag har gjort mitt val och har min tro, och utgår från mina egna erfarenheter och mina egna behov och känslor. TS verkade lite förvirrad över allting, och i hennes relation så hade ju otrohet skett, inte en överrenskommelse om att ha sex med andra. Det jag syftade på med "omogenhet".

Anonym skrev 2008-12-29 20:52:55 följande:

Jag håller inte med dig i allt men du skriver väldigt bra!

Tack för utredandet :)