Tappat livslusten

Sök hjälp akut om du inte känner dej bättre. Psykakuten kanske, man ska vara lite snäll mot sig själv ibland. Det finns hjälp att få, man ska inte må så där.
Jag har varit där du är, fått hjälp och ett underbart liv nu!

Tack för ditt svar. Jag har funderat på psykakuten men det känns fel. Att jag inte är tillräkligt dålig för det.

Lär dig tänka positivt! Alla har något att få ut av livet, det gäller bara att se det med rätta ögon!

Ger dig samma råd; sök till akutpsyk! Har du tappat livslusten är du helt klart tillräckligt dålig för att de ska ta sig an dig.
Har själv mått på liknande sätt i perioder, men har kommit ur dem och kunnat njuta av livet i några månader innan nästa dal...

Håll ut! Det kommer bättre tider, men du måste få hjälp!
När det är som mörkast är ljuset nära...

Du har rätt att få hjälp. Låt de på psykakuten avgöra om du är tillräckligt dålig. Stå på dej du har verkligen rätt att få hjälp! Tro mig jag vet!

kram mia

Kan man göra något själv för att bryta tankebanorna?
Jag har promenerat, tagit en lång dusch, lyssnat på musik... men det kryper så fruktansvärt i kroppen. Har en sådan oro...

Det känns som psykakuten är så drastiskt..

Min omgivning ser ju inte att något är fel mer än att jag är tyst och inte kan sitta stilla. Förstorar jag upp problemen?

Du känner ju bäst själv hur stora problemen är, trots allt. Du måste känna om du kan hantera dem själv eller om du dukar under. För mig hjäper det med att springa eller simma. Tar jag fyskiskt slut brukar jag få ro. Nu är det ju lite mörkt för att ge sig ut men kanske imorgon. Med den här typen av sjukdom är det ju så att det går ivågor. Man måste lita på att det blir bättre snart då det är som mörkast. Det blir alltid bättre och man får aldrig ge upp. Man är skyldig sig sjäv att söka den hjälp som finns om det blir för tungt. Sjukdomsinsikt är livsviktigt och om man inte orkar så finns det alltid hjälp att få.
Proffisionell hjälp är oftast bättre än den från människor som mig som bara vill väl :)

Mia  och ni andra tack så mycket för att ni skriver.

Jag vågar nog inte söka hjälp. Jag vågar inte vara ärlig mot min familj om mina tankar. Nu är det hanterbart..   men tankarna finns där hela tiden. Jag är lite rädd att allt ska spåra ur men jag vet att viljan att bli bra igen är större.

Jag tycker också att det är jobbigast att vara helt ärligt mot dem som står mig närmast. Man vill aldrig såra någon annnan. Om det känns hanterbart nu behöver du ju inte söka omedelbar hjälp. Kanske kan du skriva ner var du tänker för att ta upp med din psykolog senare. Jag glömmer bort så mycket och då är det bra att ha lite anteckningar så att psykologbesöken blir mer givande om man skulle komma dit en dag som allt känns lite bättre.

har gjort en egen tråd nyss ang. livslust.....

har du nån konkret anledning till att du mår dåligt? tex som jag.....jag tänker på döden...och hur ledsamt och sorgset det känns att vi alla ska dö någongång...

eller är det mer diffust och bara "tråkigt" allt??

Nedstämd, jag vet inte riktigt. Allt känns bara meningslöst, tomt och jag är så trött på att må dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra för att må bra.

Nedstämd har du kännt så länge?