Adoption kontra Familjehem - inslag i Aktuellt

Hej!
Jag  såg detta inskag med väldigt blandade känslor.
 Dels för att jag själv är adopterad och dels har jag många tankar om vi ska ta emot familjehemsbarn lr  inhemsk adoption.
Vi "kan" få biologiska barn, har en dotter på 2 år och andra på väg nu i mars, men jag vet inte om jag vill gå igenom ytterligare en graviditet.
Inte för att jag haft det jobbigt, men för mig spelar inte det biologiska så stor roll, sedan känner jag ett starkt behov av att hjälpa.

Nepalmamma- vad tyckte du om inslaget? Jag tyckte det var oerhört starkt av "magmamman" att träda fram och berätta, det ska inte på något sätt vara skämmigt alls, tycker jag. Samtidigt kan jag som fött fram min dotter ha svårt att sätta mig in i att kunna lämna bort sitt barn på BB.

Hittade förresten denna länk i samma ämne:

www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp

Jag såg det också och jag tyckte att det var jättebra! Och rörande och gripande och sorgligt... Det enda trista var tanten i panelen som verkade ha hakat upp sig på tvångsadoptioner av familjehemsplacerade barn och verkade envisas att prata om det, medan alla andra pratade om _frivilliga_ adoptioner. Det är ju faktiskt två vitt skilda saker!

Ethi - Instämmer!  du menar hon den kraftiga i lila kläder som ansåg att det var såååå fel med dessa adoptioner och vägrade lyssna på de andra argumenten?
Tycker Sverige går lite för mkt. på föräldrarnas rättigheter,  borde nog se mer till barnen, eller?

Ja, precis! Och som när de andra hänvisade till den här nya danska undersökningen, i sin tur hänvisade till en undersökning gjord i USA 1978! 1978?! Det vill säga baserat på barn födda på vadå, 50-talet? Ursäkta, men det börjar ju bli så gammalt att det knappast kan räknas som relevant längre...

Och jag irriterar mig på att man så ofta, i dessa sammanhang, blandar ihop de spädbarn som frivilligt lämnas för adoption med dem som placeras i familjehem, oftast på föräldrarnas ansökan för att de behöver den hjälpen för en tid ....

Ethi skrev 2009-01-02 23:04:53 följande:

Håller med om allt! Jag blev också irriterad på den damen, hon gjorde inget seriöst intryck, för hon lyssnade inte på vad de andra pratade om. Synd. Frågan är ju brännande. Men att referera till en studie från 1978... Man häpnar ju!

Sen sa nån nåt om att utredningarna var för dåliga. Men de kan väl utreda de familjer som ska adoptera nationellt på samma sätt som vi som förväntas adoptera internationellt. För de kan väl inte på allvar mena att alla våra utredningar är undermåligt utförda? Eller så missförstod jag.

Fast visst är det lite konstigt att när det gäller nationella adoptioner (eller snarast frånvaron av dem) så pratar man BARA om de biologiska föräldrarnas rätt till sina barn. Medan man i de internationella adoptionerna talar om barnens rätt till familj. Vart tog det synsättet vägen i Sverige??

Man ska inte adoptera ett barn för att man har ett stort behov av att hjälpa....Du bör nog fundera både en och två gånger till för det vore katastrof för barnet att komma till en familj för att föräldrarna anser att vill göra en god gärning. Vill ni hjälpa, bli fadder till ett barn i stället

Lycka till med bebisen i magen

mimpen skrev 2009-01-03 09:31:12 följande:

Kanske att utredningar som ligger till grund för ofrivilliga familjehemsplaceringar är dåliga?

Solaris: igår var jag både rörd och upprörd över inslagen och debatten i Aktuellt. Så av den anledningen ville jag inte skriva något här just då. Men kort sagt så har vi i detta landet två helt olika utgångspunkter när vi talar om adoptioner.
1. Internationella adoptioner där man talar om "för barnens bästa"
2. Inhemska adoptioner där man talar om "föräldrars rättigheter"
Nu har jag sovit på saken och skrivit ett långt inlägg i min blogg, så med risk för att trampa några på tårna... www.familjeliv.se/Bloggar-3-53/b109316.html