Min 4åring har nattskräck, fler med erfarenhet??

www.growingpeople.se/templates/ExpertQuestion.aspx&epslanguage=EN

kopierar in en länk ang nattskräck.

Nu i några dagar har han haft feber och haft många hemska uppvaknanden med nattskräck.

har varir orolig att han mår dåligt eller han är sjuk på ngt sätt.Känns skönt att veta vad det är.

Min lillebror hade det i ungefär samma ålder som din son.
Jag var tonåring då och ofta vaken på nätterna, så ofta var det jag som sprang in till lillebror innan mamma hann vakna. Jag minns hur otäckt det var, att se skräcken i ögonen och inte kunna göra nånting. Det är jobbigt, men det går över.

Hej!
Min 3,5 åring har nattskräck och haft det sedan 2 årsåldern ungefär och har ibland attacker varje natt... Oftast sker det när hon somnat för sent eller om det har varit en händelserik dag. Det är urjobbigt, hon är helt hysterisk och det blir inte bättre om vi försöker göra något (klappa henne, sjunga osv)

Jag har gått i sömnen hela mitt liv och har förstått att det är samma sak som händer i hjärnan. Så hon har säkert fått det av mig då..

Det är ju jobbigaste för föräldrarna barnet är ju helt ovetande om det. På nyårsaftonsmorgonen då vi skulle åka hem från en fest så får hon en attack när jag ska bära ut henne i bilen. Då var hon helt hyserisk och försökte få av sig bältena hela tiden. Inge kul alls men man har vant sig nu...

lycka till!

tack för svar. Det som var mestotäckt igår var att han ställde sig upp i sin loftsäng! tänk om han skulle ramla ner innan man hinner in till honom ngn gång. Funderar på att han får sova i en vanlig säng iallafall tills vidare.

vad kan det vara som utlöser sånnt här då?
jag har haft lite dålig samvete för at det ska vara att han saknar sin pappa, eftersom han ibland ropat på pappa. jag visst inte att det här var ngt som fanns på riktigt. Nu kanske det kan vara så iallafall men känns bättre iallafall.

Hej igen! Ja usch det låter inge vidare, jag skulle nog låta honom sova i en vanlig säng tills du ser hur det utvecklar sig!

Det jag har förstått är att det har hänt för mycket för barnet under dagen eller för lite sömn...Jag tyckte åxå det var jätte jobbigt i början för min tjej är som förbytt och ligger och sparkar massor och liksom hasar sig i sängen. Gråter och skriker och är allmänt upprörd. Jag har frågat henne dagen efter om hon kommer ihåg något men aldrig! Hon verkar inte ens trött efter detta.

om du blir för orolig så ta kontakt med bvc men tror att det kan vara så här tills det växer bort!

/Linda

Hej!

Vår treåriga Linnéa har också misstänkt nattskräck sedan i november. Hon har haft sju anfall där hon ropat på mig och sedan när jag kommit in till henne och tagit upp henne så har hon börjat skaka i hela kroppen och blivit okontaktbar och låtit konstigt. Nu ska jag inte säga att det verkligen är nattskräck hon har - det var bara första förslaget på diagnos som vi fick från sjukvårdsrådgivningen, sedan dess har vi varit till barnspecialist och ska faktiskt på EEG snart, då de vill utesluta barnepilepsi.

Men L har fått dessa anfall när hon varit extra trött och somnat på fel ställen och på fel tider, och hon lugnar sig och somnar om direkt om man bara sitter lugnt med henne i famnen en stund (otroligt obehagligt med skakande barn... första ggn trodde jag hon skulle dö). Det talas för nattskräkc/affektkramper tycker jag. Både Linnéa och hennes storasyster har haft en del affektanfall (svimmat vid rädsla/ilska) tidigare och tydligen har sådana barn lättare att få nattskräck. Deras pappa hade det också som liten.

Min 3-åriga tjej har nattskräck sen förra höst. Nu efter vi har slutat med napparna har det blivit värre. Hon kan också få 2-3 ggr/natt en "skrikperiod". Hon är alldeles svettig, skriker "Jag vill inte/Jag vill ha min mamma", pekar på grejer som inte finns, sparkar, skriker så mycket att hon nästan kräks. Det värsta är att nu har våra grannar börjat bli störda av det. Vi bor i en lägenhet och häromnatten knackade grannen på väggen.... Vet ej vad man kan göra och tar också jättegärna emot alla möjliga tips.

Våran son hade oxå nattskräck förut. Det blev bara värre och värre men så i somras då han var ca 3,5 år så läste jag om det på nätet. Så under min semester i somras så körde vi med schemalagd väckning. Det vart mindre och mindre attacker och efter bara några dagar så slutade dom helt. Det var så skönt att äntligen kunna sova en hel natt. Han vaknade flera ggr på nätterna och gallskrek rätt ut. Han tittade men såg helt tom ut i blicken. Kastade sig och sparkade om man försökte ta i honom. Varje attack pågick ungefär 30 min. Sen var det som att han började vakna till och då helt plötsligt så pratade han som vanligt och var glad och sa att han var trött och ville sova och sen somnade han om. Ja och så gick det en ett tag så var det samma igen.

Men jag är så glad att jag provade schemalagd väckning och att det fungerade för oss.

Vår son, som blir 4 om ett par veckor, har haft nattskräck sen han var runt 2 år.
Det går i perioder för hans del, ibland händer inget på flera månader och ibland händer det varje natt under någon vecka.

Det är jätteläskigt i början, men man vänjer sig och lär sig vad barnet vill och behöver.
Nu får jag t.ex klappa lite lätt på sonen, vilket jag inte fick i början.
Det lättaste för oss är att stämma av om han är så pass trött att han kan somna om direkt, annars får han följa med upp eller till vår säng beroende när på dygnet det händer.

Vår nu 4 åriga dotter har haft nattskräck till och från sedan hon var drygt 1,5 år.
När det inträffar går jag in och sätter mig på sängkanten och säger lungt att jag är där och sedan pratar jag lugnt med henne tills hon lugnar sig och kryper upp i min famn eller somnar.

Om barnet har regelbundna attacker varje natt kan man väcka barnet helt ca 15 min innan anfallet kommer. Man får då klocka anfallen en tid för att se hur lång tid efter insomnandet det kommer. Man väcker då alltså barnet helt så att det är helt vaket och sedan nattar man om barnet. Vi har aldrig gjort så med vår tjej eftersom hon inte har haft så regelbundna anfall eller särskilt ofta, men jag har hört flera som gjort så när det varit riktigt jobbigt med ständeigt återkommande anfall och det har funkat jättebra för dem.

Vår dotter har också nattskräck. Som några andra har skrivit kommer det oftast när hon somnat för sent, alltså var övertrött när hon somnade. För oss är det väldigt oregelbundet, även om vi har haft det värre nu ett tag för att hon slutat sova på dagen. Så för oss är största hjälpen att se till att hon somnar i tid.

Några vänner till oss kom på att de kunde bryta anfallet om de bar in dottern i badrummet och gav henne vatten. Det är bara badrummet som funkar, inte köket eller någon annanstans. Kompisen hade i sin tur pratat med en bekant och i detta fall avbröts anfallet om hon fick chips. Alltså, kanske går det att hitta något som avbryter anfallet i just era fall.

min dotter som nu är 4,5 har haft det i flera år

ibland väldigt ofta 2-3 gr i veckan, hon skriker helt hysteriskt låter som att någon verkligen plågar henne, går ej att få kontakt och hon bara stirrar när hon skriker

jag kan inte varken röra eller prata med henne, då blir det bara ännu värre min dotter sitter inte o pratar som några har skrivit utan hon skriker konstant i ca 30 min tills hon stupar, dagen efter har hon ingen aning om vad som hänt men hon är helt färdig efter en sådan natt

Mina tvillingpojkar har nattskrack, samt att de gar i somnen. Nattskracken borjade vi se vid tva ars aldern, de ar sju nu. Det ar inte lika ofta langre, men kommer da och da. Nar attacken kommer sa ar det skrik, hogt, och forsoker man rora vid dem, eller halla om dem sa slass de. Det verkar nastan som att det blir varre om man ar for nara dem.

De delar rum, men verkar inte vacka varann med detta, men det verkar som att om en far en attack, sa kommer den andra ocksa att fa en samma natt.

Under nattskracksattacker ar det nastan helt omojligt att vacka dem, aven om jag garna skulle vilja sa att de kan somna om. Men det ar valdigt djup somn, och det ar valdigt svart att fa dem vakna nog att kunna prata med dem. De har inga som hellst minnen av det nar de vaknar, aven om det ar for att jag vackt dem.

Jag gick sjalv i somnen som yngre. Tror inte jag gor det langre..

Vår son på 3 år har haft sedan han var ca 2 år.

Läskigt som sagt i början.

Han tittar tomt ut i luften och gallskriker, kan hålla på i ca 30 min.
Jag får inte röra eller trösta utan jag pratar lugnt.

Efter ett tag så somnar han om.

Har uppptäckt att om han har gjort mycket under en dag fått många nya intryck så blir det värre attacker.

Jag testade att sätta på musik som funkade ett tag, man kan även sätta på rinnande vatten i köket och ta dit barnet.

Hoppas ts att ni får bukt med det, vet hur jobbigt det är i början