Ni som har ETT barn, hur kommer det sig att ni ej vill ha ett syskon till erat barn?

Det är för mig helt ointressant. Min familj är komplett... Det finns varken tid, ork, intresse, engagemang eller plats för fler.

Dottern är nu 3,5 år och jag skulle aldrig orka börja om med blöjor och vaknätter. Jag älskar dottern över allt annat, men det är jätteskönt att hon börjar bli större och mer självgående. Det är så behändigt med ett barn!

Jag har inte ett barn men vill ändå svara på det här

För 13år sen fick jag min första son och 1år senare blev jag gravid med min dotter det är alltså två år mellan dom och det var en otrolig jobbig period när dom var små min son var väldigt mammig så när lillasyster kom blev han jätte svartsjuk skrek och försökte slå henne jag fick alltså aldrig njutta av min flicka

nu för ett halv år sen födde jag mitt tredje barn och jag kommer att skaffa ett fjärde barn men inte förrän han är 5-6 år gammal och varför jag väntar är att jag aldrig vill komma i den situationen som jag var med mina första barn  och jag vill att min son ska få ha mig för sig själv i många år.
Jag skaffar barn när jag känner mig redo inte för att mina barn ska få syskon dom kan leka med, då skaffar jag hellre lek kamrater som man kan skicka hem efter ett tag

För att M kräver så enormt mycket just nu, med HAB, utredningen, autismen och allt annat så finns det inte ork och plats just nu

När vi har kommit på fötter igen, fått en större bostad så hoppas vi att vi kommer att få ett barn till

Hon sover nu för första gången på 4,5 år, och vi njuter av fria kvällar, det vill jag ha ett tag först innan jag börjar om igen

Jag håller med Linda, nu är min son 9 månader och det är så skönt att han inte är jätteliten längre. Vi har iofs inte haft så många vaknätter men det lär man ju säkert få med 2:an!
Jag tycker inte det är så kul med bebis, längtar tills han blir större och vill inte börja om nej...verkar mycket krångel och jobb med två barn - syskonsvartsjuka, skjuts till två fritidsaktiviteter, läsa läxor med två, två bilbarnstolar...och inte så lätt att fixa barnvakt till två! Mormor ställer upp nu men tvivlar på att hon skulle orka med två...och tänk att flyga, resa med två.....hua!

För att jag tycker att det räcker med ett barn.

Nu har ju jag två barn men svarar ändå eftersom bara ett av dem lever. För det första skulle en graviditet innebära sådan oro för mig eftersom vi förlorade första barnet i magen i v.40. Nu när vi har Ebba vill jag verkligen inte gå igenom det igen. Sedan är det det här med att man inte hinner vara där så mycket som man vill för varken Ebba eller syskon. Hör många som säger att tex "ja lillebror lärde sig somna själv för han hade inte något annat val". Det är inte riktigt så jag vill ha det.

Jag var 40 år när min son föddes,tycker jag är för gammal för att gå igenom en graviditet till.. Är såå glaaad för mitt första o sista barn!

Innan vi fick vår son, som nu är 3,5 år, drömde jag om minst 4 barn men tiden efter förlossningen blev väldigt tuff för oss med en svår sjukdom (jag), kolik (sonen) och extremt lite sömn under lååång tid för min man. Med de minnena i bagaget har längtan efter fler barn inte riktigt infunnit sig ännu och kanske har vi nu väntat för länge, eftersom vi har fått tillbaka en vardag som vi trivs väldigt bra med och vår lilla familj funkar så bra så vi kanske har hunnit bli lite för bekväma?

Nu ska man aldrig säga aldrig men 1 barn räcker för mig.... Min dotter är prematur och föddes i v 28. Gav en svår start och vill inte gå igenom det igen.

Därför att jag inte känner någon längtan efter fler.