Styrkekramar till dig! Jag VET hur ont det gör, blev lämnad för nästan ett år sedan av mitt livs kärlek och pappan till mitt barn. Och ännu står jag på samma ställe, med samma sorg och frustration! Det gör så ONT! Jag älskar fortfarande mitt ex (trots allt han gjorde mot mig) och jag saknar mitt barn oändligt mycket när han inte är hos mig! Vet ärligt talat inte HUR man går vidare, för jag har ännu inte lyckats... Visst, vissa dagar känns väl bättre, men vissa dagar är bara fyllda med panik, ångest och tårar... Och hat mot vad mitt ex har gjort mot mig!
Kärnfamiljen betyder också mycket för mig, så det är en stor sorg att den splittrats! Och så det här med syskon. Jag är väl inte jättegammal, men inte heller jätteung. Är närmare 35 än 30... Och eftersom jag inte vet hur jag ska komma vidare, då jag älskar mitt ex och vill ha min familj, så lär jag väl inte heller träffa någon och få syskon. Bara det är en oerhörd sorg, då jag hade önskat att få ge min son syskon med inte allt för många år emellan. Jag trodde ju att vi skulle leva tillsammans som en lycklig familj och skaffa syskon till vårt barn som fyller 4 i år. Man vet aldrig hur livet blir... Tyvärr!
Men jag har bestämt mig, NU måste jag försöka gå vidare! 2008 var ett riktigt dåligt år för mig, jag har nog aldrig förr upplevt något så jobbigt!! 2009 måste bara bli bättre!!
Tyvärr kan jag inte svara på hur man överlever, man bara gör det. Dagarna går av sorg och tårar men livet rullar på... Jag älskar min son av hela mitt hjärta och har kämpat för att vara glad när jag är med honom så han inte ska märka något, även om hjärat gråter. Paniken och tårarna kommer när han sover. Det är skitjobbigt!! Men det måste ju gå, man måste försöka vara stark för sitt barn även om man inte är det...
Var det länge sen han lämnade dig? Finns det ingen möjlighet att det kan bli bra igen?
