• Iorlover

    Hur ska jag hjälpa min dotter?

    Min goa dotter är 10år. Från förskolan till 2an blev hon mobbad och utsatt för det mesta. Lärarna försökte sitt bästa men det upphörde aldrig helt.

    Sen bytte vi skola till en liten byskola då vi flyttade. Hon fick en kompis ett tag. Men det "tog slut". Hon har alltid varit duktig i skolan och tyckt om skolan.

    Nu går hon i fyran och under jullovet nu så har vi pratat mycket med varandra jag och hon. Det kommer fram mer och mer att hon faktiskt är mobbad här med! (mitt mammahjärta brister) Jag var själv mobbad i 9 år.
    Hon säger att hon sitter mest för sig själv på rasterna, får höra elaka saker nästan varje dag, hon får inte vara med, de sätter lappar på hennes cykel...mm.

    Lite saker har vi tagit upp med fröken tidigare, men hon verkar inte tycka att det är så allvarligt.

    Min dotter är född i december, dvs ganska sent på året och jag upplever henne ganska "barnslig" om man jämför. (vilket man inte ska, men funderar ibland på om det har med saken att göra.)

    Nu har jag lovat henne att ta tag i det här på allvar. Det tänker jag göra också, men hur gör jag och vad börjar man med?

  • Svar på tråden Hur ska jag hjälpa min dotter?
  • mary k

    ush va hemskt!
    barn kan vara så elaka!!
    och var lär dom sig sånt ifrn??

    d e så svårt å veta hur och vad man ska göra för att d ska bli bättre
    men har hon några hobbys?
    typ går på dans,gympa eller nåt utanför skolan som hon kan knyta an andra vänner?
    sen skulle d vatt bra att komma åt dom barnen som mobbar å säger elaka saker å prata med deras föräldrar så dom kan försöka få ett stopp på d me
    att ALLA vuxna får upp ögonen för vad som händer å AGERA!!

  • Iorlover
    mary k skrev 2009-01-07 12:30:12 följande:
    ush va hemskt!barn kan vara så elaka!!och var lär dom sig sånt ifrn??d e så svårt å veta hur och vad man ska göra för att d ska bli bättremen har hon några hobbys?typ går på dans,gympa eller nåt utanför skolan som hon kan knyta an andra vänner?sen skulle d vatt bra att komma åt dom barnen som mobbar å säger elaka saker å prata med deras föräldrar så dom kan försöka få ett stopp på d meatt ALLA vuxna får upp ögonen för vad som händer å AGERA!!
    Hon har tyvärr inga hobbys så. Är väldigt mycket ensam hemma med oss. Inga vänner alls. Allt är så sorgligt!
  • Nyfiken gul

    bara en tanke.. i byskolor är man ju kompis med varandra redan i pappas pung... så det har nog en del med saken att göra att hon är lite utanför... - givetvis inte okej men så funkar det tyvärr.. bor också i en liten by o vet hur det funkar..

    Hur pass mycket "med" är hon på aktiviteter utanför skolan??  Kan hon hitta kompisar och trygghet i tex nån fritidsaktivitet?

    Bjuder ni in till kalas när hon fyller år?


    Victor född 10/6 - 2008- - vår älskade son!
  • Iorlover
    Nyfiken gul skrev 2009-01-07 12:31:13 följande:
    bara en tanke.. i byskolor är man ju kompis med varandra redan i pappas pung... så det har nog en del med saken att göra att hon är lite utanför... - givetvis inte okej men så funkar det tyvärr.. bor också i en liten by o vet hur det funkar..Hur pass mycket "med" är hon på aktiviteter utanför skolan??  Kan hon hitta kompisar och trygghet i tex nån fritidsaktivitet? Bjuder ni in till kalas när hon fyller år?
    Hon är mest ensam o inte med någonstans. Vi har bjudit in till kalas osv. ena året värre än det andra för att hon ska få känna glädje. Nu sist hade vi kalas på bowlingen. Jättelyckat på sätt o vis, men jag såg ju med egna ögon att hon är utanför.
  • Sunshine79

    Usch, var tvungen att läsa ditt forom och skriva, jag lider med dig, har en dotter som är fördd i slutet på december och gemför med alla är hon också som du sägger barnsligare, hon går förskolan, och har inte riktigt kompis som alla andra i hennes klass, en pojke började att kalla henne saker och slå henne, hon började att drömma mardrömmar på natten, jag blev jätte sur och pratde med fröknarna om detta "tycker att det bästa är att stoppa dtta så fort det går" fröknarna skulle ta upp detta, men han fortsatte att slå henne jag sa till henne att säga till fröknarna eller skrika högt att man slås inte, ja vad som helst fortsatte ändå i ca 3 månader, jag är helt emot att man ska slås, tog upp det med hans föräldrar med lärarna igen och sa till dem att min dotter gå inte till skolan för att bli slagen dem ska minsan fixa detta nu elle så går jag till tidningen....jag vet inte vad de sa men en så länge har min dotter inte blivit slagen på ca en månad....

  • hallooj

    Min syster fick göra ett test när hon var i den åldern på bup där dom kunde konstatera att hon låg ett par år efter psykiskt jämfört med sina kamrater och kunde därför hjälpa enne med saker som kunde vara jobbigt.
    Idag är hon 18år och trivs med sitt liv i allmänt och "besvärar" mina föräldrar genom att fylla hela huset med liv och rörelse.

Svar på tråden Hur ska jag hjälpa min dotter?