Renoveringar från hel***et
Jag bröt nästan i hop i dag när jag skulle byta sängkläder. det är så jobigt att inte ha en plats åt sånt som handdukar och sängkläder. Vi har det i en skrubb, som inte har riktiga väggar eller golv. Det är litet och trångt utan lampa. Där får man stå och gräva i små påsar med en pannlampa på huvudet, väligt länge innan man hiottar det man ska ha. Eftersom jag vill ha komplett i sängen, inte en massa omaka. Någon måtta får det vara på eländet jag lever i med min familj.
Jag blev gälen, har stått där i en 25 minuter, har fortfarande inte funnit örngotten... J*vla karljävel, blev mitt försvar till skiten. Ja, så klart det är hans fel eftersom han jobbar och slipper se skiten jag står i nu. Hmm, hemma med barnen och sliter häcken av mig känns det som.
Vad mer är det som är fel i vårt råttbo? Nu när jag ändå är i gång och klagar på mitt bedrövliga liv. Ja ett minimalt badrum finns, inte två som behövs. Eländiga tvättmöjligheter, inget förvaringsutrymme för någonting, för få rum för oss i familjen, bla bla....
Mannen har renoverat tre rum, bytt värmessytem osv... Han har inte "latat" sig alltför mkt. Men det krävs ekonomi också, eftersom vi inte vill låna för allt. När han renoverade förr, hade jag en knepig attityd, det ska jag erkänna. Jag ville också känna mig nyttig tror jag, att vara med barnen kändes inte lika nyttigt som att spika upp nytt tak tex. Grejen är den att när vi renoverar här hemma måste vi upp med nya väggar osv. Det räcker inte med tapetsering, nya väggar nytt tak och nytt golv.
Mitt i allt detta har vi fått tre barn, puh. När han renoverade ville jag han skulle hjälpa mig med hushållet, vilket bidrog till att han kände att ensam fick hålla upp familjen. En renoverar, en får ta barnen och maten ville han. Och det är ju rätt, men jag orkade inte med det. Ändå hade jag mage att klaga att han var seg på att renovera, när han fick laga vår middag. Uscha vilken fru jag är.
Men nu står det still, jag får panik! Han vill inte mer. Han vill njuta, bara göra roliga saker. Han vill inte bo i hus, vill bo i lägenhet. Ok, vi ska flytta. Men vi måste ringa mäklare och få huset sållt först. OCH innan vi ringer ska han göra lite småsaker som "hottar" upp detta hus. MEN DET NU PÅ EN GÅNG!!! Ska vi flytta när vi tänkt är det en jättepanik att ringa mäklare. MEN han gör inget, har en massa ursäkter. Jag blir less, vi kan ju aldrig flytta till annan ort i denna takt. Han som är mest sugen på att dra.
Jag får sån panik inombords. Jag står inte ut om inget händer snart!
Ni har vi levt med detta provisoriska hem så länge, att jag klarar inte av det. Vi har ingen riktig el, dessa j*vla skarvsladdar över hela golven.
JA, det låter kanske som ett i-landsproblem!!! Men det blir inte så när man lever så här läängen. Allt känns så kämpigt bara!
Hur ska man kunna orka skaffa sig tillbaka energin? ge energi till varandra att orka slutföra sina projekt? Att flytta, kräver lite energi (renovering + mäklare) barnen, jobben osv.
Hur klarar alla andra av att leva under ständig renovering? Eller är det bara vi som har det så här år efter år?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-01-09 13:26
Om vi kunde och hade plats för en billig och enkel garderob, skulle vi haft som en enkel lösning med sängkläderna, men det finns ingen vägg så hög på övervåningen nu!!!!
En del svar som jag fått har känts som ett förlöjligande av mig!
Till och med du ts skulle klara av det står det nånstans, hmm "till och med jag"! Vem vet vad jag kan och inte kan?
Jag skrev inte här för att få mig själv som att framställas som ett menlöst fån, vilket jag inte är.
Ja absolut, det där rådet från byggaren, var jättebra! Vi har haft för lite barnvakt vid renovering. Det borde gå så mkt enklare då!! Tack för det rådet!