• Anonym

    Renoveringar från hel***et

    Jag bröt nästan i hop i dag när jag skulle byta sängkläder. det är så jobigt att inte ha en plats åt sånt som handdukar och sängkläder. Vi har det i en skrubb, som inte har riktiga väggar eller golv. Det är litet och trångt utan lampa. Där får man stå och gräva i små påsar med en pannlampa på huvudet, väligt länge innan man hiottar det man ska ha. Eftersom jag vill ha komplett i sängen, inte en massa omaka. Någon måtta får det vara på eländet jag lever i med min familj.

    Jag blev gälen, har stått där i en 25 minuter, har fortfarande inte funnit örngotten... J*vla karljävel, blev mitt försvar till skiten. Ja, så klart det är hans fel eftersom han jobbar och slipper se skiten jag står i nu. Hmm, hemma med barnen och sliter häcken av mig känns det som.

    Vad mer är det som är fel i vårt råttbo? Nu när jag ändå är i gång och klagar på mitt bedrövliga liv. Ja ett minimalt badrum finns, inte två som behövs. Eländiga tvättmöjligheter, inget förvaringsutrymme för någonting, för få rum för oss i familjen, bla bla....

    Mannen har renoverat tre rum, bytt värmessytem osv... Han har inte "latat" sig alltför mkt. Men det krävs ekonomi också, eftersom vi inte vill låna för allt. När han renoverade förr, hade jag en knepig attityd, det ska jag erkänna. Jag ville också känna mig nyttig tror jag, att vara med barnen kändes inte lika nyttigt som att spika upp nytt tak tex. Grejen är den att när vi renoverar här hemma måste vi upp med nya väggar osv. Det räcker inte med tapetsering, nya väggar nytt tak och nytt golv.

    Mitt i allt detta har vi fått tre barn, puh. När han renoverade ville jag han skulle hjälpa mig med hushållet, vilket bidrog till att han kände att ensam fick hålla upp familjen. En renoverar, en får ta barnen och maten ville han. Och det är ju rätt, men jag orkade inte med det. Ändå hade jag mage att klaga att han var seg på att renovera, när han fick laga vår middag. Uscha vilken fru jag är.

    Men nu står det still, jag får panik! Han vill inte mer. Han vill njuta, bara göra roliga saker. Han vill inte bo i hus, vill bo i lägenhet. Ok, vi ska flytta. Men vi måste ringa mäklare och få huset sållt först. OCH innan vi ringer ska han göra lite småsaker som "hottar" upp detta hus. MEN DET NU PÅ EN GÅNG!!! Ska vi flytta när vi tänkt är det en jättepanik att ringa mäklare. MEN han gör inget, har en massa ursäkter. Jag blir less, vi kan ju aldrig flytta till annan ort i denna takt. Han som är mest sugen på att dra.

    Jag får sån panik inombords. Jag står inte ut om inget händer snart!
    Ni har vi levt med detta provisoriska hem så länge, att jag klarar inte av det. Vi har ingen riktig el, dessa j*vla skarvsladdar över hela golven.

    JA, det låter kanske som ett i-landsproblem!!! Men det blir inte så när man lever så här läängen. Allt känns så kämpigt bara!

    Hur ska man kunna orka skaffa sig tillbaka energin? ge energi till varandra att orka slutföra sina projekt? Att flytta, kräver lite energi (renovering + mäklare) barnen, jobben osv.

    Hur klarar alla andra av att leva under ständig renovering? Eller är det bara vi som har det så här år efter år?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-01-09 13:26
    Om vi kunde och hade plats för en billig och enkel garderob, skulle vi haft som en enkel lösning med sängkläderna, men det finns ingen vägg så hög på övervåningen nu!!!!

    En del svar som jag fått har känts som ett förlöjligande av mig!
    Till och med du ts skulle klara av det står det nånstans, hmm "till och med jag"! Vem vet vad jag kan och inte kan?

    Jag skrev inte här för att få mig själv som att framställas som ett menlöst fån, vilket jag inte är.

    Ja absolut, det där rådet från byggaren, var jättebra! Vi har haft för lite barnvakt vid renovering. Det borde gå så mkt enklare då!! Tack för det rådet!

  • Svar på tråden Renoveringar från hel***et
  • Anonym (Byggaren)

    Men varför inte byta då, han tar barnen efter jobbet och på hälgerna och DU bygger, tapetserar o.s.v. Och sen när du är färdig så ringer ni mäklaren.

  • Sencha
    Anonym (Byggaren) skrev 2009-01-09 09:45:18 följande:
    Men varför inte byta då, han tar barnen efter jobbet och på hälgerna och DU bygger, tapetserar o.s.v. Och sen när du är färdig så ringer ni mäklaren.
    Det undrar jag också. Jag har nog renoverat lika mycket som min sambo - eller möjligen mer. Om jag bara skulle sköta "marktjänsten" skulle jag bli knäpp.
  • Susanne905

    Tanken är väl inte att man skall renovera ihjäl sig. Jobbar man heltid är det svårt att bygga och renovera hus. Tro mig, man orkar inte köra på för fullt hur länge som helst... Varför inte locka/motivera med belöning eller unna sig själv något när man är färdig med ett steg till i sin renovering, t ex äta middag ute eller gå på bio, fixa en dejtkväll utan barnen?

    Eller så kan han som ovanstående skrivare föreslog ta hand om barnen och du kan ta tag i tapetsering, väggar och annat...

    ..eller så biter man i ett riktigt surt äpple och lejer bort det man inte själv orkar med.

  • NadiaMi

    När det finns för mycket att ta tag i är det lätt att tappa motivationen.
    Kanske det helt enkelt har blivit för mycket för honom också?

    Mitt tips blir att börja flyttstäda så får ni undan sådant som ändå inte används så mycket, gör mer plats för det som används och kan få en enklare överblick över de saker ni behöver komma åt.
    Då blir ni dessutom av med en massa "stök" som är ivägen för de saker han känner att han vill göra för att piffa upp hemmet, vilket kan göra att han känner sig mer motiverad.

    Och som Susanne905 skriver är det också svårt att ha tid, ork och motivation till att renovera hemma när man jobbar heltid.
    Det blir liksom mycket nog ändå, och han får ju knappt någon tid alls med barnen och dig oavsett hur han gör.
    Lämna över barnen till honom när han kommer hem och börja rensa, plocka, måla mm så får du dels göra något annat och han får lite kvalitetstid med barnen och får göra något helt annorlunda än jobbet. Kanske kan en sådan roll-växling ge er lite ny energi?

  • Anonym

    Ja, absolut är det så att motivationen står på noll från båda håll. Men det som ska göras är inget jag behärskar så bra! jag har lite svårt för det där med att kapa gipsskivor t ex.

    Men inför flytt är det mkt som han är bättre på än mig. Tyvärr!!! När det har vart målning, osv har jag gladeligen skyndat mig gjort såna bitar. men det är så mkt jobb innan man kommer till det jag kan så att säga. Uscha vad jag känner mig värdelös.

    Nu vill inte ´han, för han har så att säga flyttat redan ( i huvudet)... vi har ett jättebra äktenskap i övrigt. Vi är väldigt måna om varandra, ger varandra egen tid osv, gemensam tid osv.

    han vill nu bara vara pappa vilken 100% närvarande, sporta, ha egen tid och med mig. Ja, absolut det är ju bra! MEN OM VI SKA KUNNA FLYTTA måste vi bita i äpplet och göra något. Sen står jag inte ut, om renoveringen den lilla inför flytt bara kom i gång, skullle jag kanske lättare kunna hantera att det är så si så många månader!

  • NadiaMi

    Men vad Kan du göra då TS?
    För det är väl inte bara sådant som han måste fixa till som kan göras innan huset säljs.

    Kan ni bo där innan alla väggar mm är uppsatta så kan väl någon annan, så städa ihop, plocka undan och måla så ytorna blir snygga, presentera det som ÄR klart så fint som möjligt och lita på att eventuella köpare har fantasi och kreativitet nog att se potentialen i huset.

    Eller så tar du kontakt med det byggvaruhus som ni köper gipsskivor från och ber att få dem kapade till de specifika mått ni behöver.
    Det är faktiskt inte så svårt som man gärna tror innan man har försökt.
    Och detdär med att börja städa redan nu upprepar jag, för det gör STOR skillnad att få undan sådant som inte används i kartonger så det inte blir 'mer småplock som ändå bara är ivägen'. Prydnadssaker som ni inte ger så mycket uppmärksamhet, böcker ni inte kommer att läsa osv... Och kolla om ni kan fynda ett enkelt skåp eller liknande för sängkläderna. Måla ett second-hand fynd så kan det bli både snyggt och funktionellt för att förvara saker i för en enklare överblick.

  • Anonym

    Vet inte om detta funkar på din man, men på min gör det det...

    När han tappat gnistan, och varit ledig en stund från renoveringen, såpass länge att jag börjar tröttna på att inget händer, så börjar jag ta tag i saken själv och börjar dra fram verktyg och grejerna... då kommer han och tar över :)

    Ibland behövs det kanske bara visas lite vilja från någon annans håll, för att det ska sättas igång igen...

    Finns det någon bror/pappa/kompis som skulle kunna komma och hjälpa honom, det är alltid roligare om man är 2.

  • kossilalli

    det där svaret kan ju få min man att jobba!haha, börja rycka i lite verktyg!

    absolut till att städa osv. Vi har redan gjort en del såna förändringar, slängt en massa i höstas här, på bådas intiativ faktiskt. Det var riktigt skönt, kan jag säga... Så mkt skit man kan samla på¨sig, helt otroligt. Hur många "bra att ha grejer" finns det inte? Men som tyvärr, bara stannar vid tanken, innan en klok person slänger dem.

    Ja, det är nog bara att försöka rycka upp sig. Flytta och bo i lägenhet tills huset som vi vill ha infinner sig på den nya orten. Bara det att motivationen är den som är svårast just nu, när det är så mkt annat runtikring oss.

  • Anonym

    Jag förstår att du är less på att bo där i renoveringen.
    Men gick ni inte in i det med öppna ögon båda två?

    Det kan inte bara vara sambons fel.
    Ronoverar man så är det A-O att man städar noga.
    Att man inte börjar använda rummet innan det är färdigt och att man inte börjar renovera på 1000 ställen utan man tar en eller två saker åt gången annars lessnar man.

    Mitt tips är att vill du ha renoverat så städa, laga mat åt gubben så kanske han orkar renovera. Det är inte så lätt att dra runt maskineriet helt själv.

  • kossilalli

    jag fösrstår dig precis ts, vill jag bara säga! Jag har faktiskt oxå bott i renoveringshus ett tag!

    Men så som jag ovan skrev gjorde vi! rensat, städat osv. Motivationen kommer, det ordnar sig

  • Anonym (Byggaren)

    Det är inte så svårt som man tror att sätta upp en lätt mellanvägg, där behövs ju ingen fuktisolering o.s.v. Så det kan du säkerligen göra själv. Annars så kan ni ju sysselsätta barnen med något annat medan ni BÅDA hjälps åt med väggen. En mellanvägg byggs upp på en dag eller en helg om man bara är tillräckligt motiverad. Fråga om nån kamrat kan ta hand om barnen ett par timmar en helg så får ni åtminstone en vägg fixad, men gör allt "plocka-fram"-arbete före ni skaffar barnvakt. Ha allting färdigt fram och sen kör ni eller du själv igång.

  • Anonym
    Svar på #11
    Det var väl ett bra förslag!
    Anonym (Byggaren) skrev 2009-01-09 11:14:05 följande:
    timmar en helg så får ni åtminstone en vägg fixad, men gör allt "plocka-fram"-arbete före ni skaffar barnvakt. Ha allting färdigt fram och sen kör ni eller du själv igång.
  • NadiaMi

    Och detdär med att ni måste ha kläderna i små plastpåsar i en skrubb utan belysning...

    Är det så svårt att fixa en förlängningssladd, koppla ihop en enkel lampa och skruva en krok i taket? Det borde du klara utan några större bekymmer TS. Eller rent av ställa en billig bordslampa på en pall eller skruva upp en gammal sänglampa på väggen.
    Eller flytta ut kläderna till ett billigt skåp du fyndar så ni kan fixa till skrubben och får bättre sortering på sakerna när den är klar, och kan använda det billiga skåpet till annan förvaring för nästa projekt.

    Jag tror ärligt talat att det mer är dendär halvfärdiga oredan som stör dig än att renoveringen inte är klar.
    Och en renovering kan ju inte göras när det finns en mängd saker som ligger ivägen för väggarna mm...

  • Anonym

    Anonym skrev 2009-01-09 10:35:02 följande:


    Vet inte om detta funkar på din man, men på min gör det det...När han tappat gnistan, och varit ledig en stund från renoveringen, såpass länge att jag börjar tröttna på att inget händer, så börjar jag ta tag i saken själv och börjar dra fram verktyg och grejerna... då kommer han och tar över :)Ibland behövs det kanske bara visas lite vilja från någon annans håll, för att det ska sättas igång igen...Finns det någon bror/pappa/kompis som skulle kunna komma och hjälpa honom, det är alltid roligare om man är 2.
    Det gör jag oxå.... Funkar varje gång
  • NadiaMi

    Om du tycker att något av mina svar har verkat "förlöjligande" pga att de inte funkar i praktiken så var det absolut inte min mening.
    Hade jag vetat hur rummet såg ut i sin helhet och hur hemmet i stort var planerat hade jag nog kunnat komma med mer konkreta fungerande tips...

    Dock kvarstår mitt råd att rensa så det blir mindre saker ivägen för allt som behöver göras.
    Det ger både plats, energi och förnyad inspiration när man slipper planera in "plockande och nya tillfälliga lösningar" innan man kan sätta igång med nästa projekt.

Svar på tråden Renoveringar från hel***et