Adoptera trots anmärkning i belastingsregistret efter bilolycka?

Jag har ingen aning, utan tycker att det bästa du kan göra är att ringa din adoptionsorganisation och fråga. Bara dom kan svara säkert, vi andra kan ju bara gissa.

De flesta länder brukar begära uttdrag ur belastningsregistret. De brukar vanligtvis inte acceptera att det finns anteckningar där.

Är du säker på att detta kommer att synas i ditt utdrag? Trafikförseelser brukar inte finnas med där, om man säger att man behöver uttdraget för adoption. Ring och kolla!

Om det står med (kan tänkas att det finns med om du dömts för vårdslöshet i trafik eller liknande) - kolla hur länge det kommer att finnas kvar. Beroende på brottets svårighetsgrad brukar sådana anteckningar finnas kvar fem eller tio år.

Tänker utredaren skriva något om domen i utredningen? Det kan ligga er i fatet.

Utredning och medgivande är det i de flesta fall inte så bråttom med, såvida ni inte har tänkt er att adoptera från Kina eller från ICBF i Colombia. Betydligt viktigare är det att ni står som sökande i minst en adoptionsorganiation, och samlar värdefull kötid.

Det kommer definitivt att synas i utdraget från belastingsregistret, och det har inte gått fem år på långa vägar..

Vi är medlemmar i de fem största adoptionsorganisationerna sedan drygt tre år tillabaka. Så vi har all kötid vi behöver för att få skicka.. Vi behöver bara ha ett land som kan godkänna oss.

Utredaren kommer absolut att skriva om det i utredningen. (eller har redan gjort)

Vi får se vad våra organisationer säger helt enkelt!

Det vore ju hemskt om detta kommer att sätta käppar i hjulet för er. Det var ju en olycka! Hoppas, hoppas, hoppas att det finns något land som accepterar er som sökande. Om inte, kanske ni kan bli aktuella om man söker föräldrar till ett svenskfött barn?

Lycka till!

Tack för dina ord! Ja, man känner sig rätt maktlös . Först olyckan, sedan ett straff (vilket jag naturligtvis skulle ha eftersom jag efter prövning ansågs ha orsakat olyckan) och sedan ett väldigt mycket högre straff på detta: Att eventuellt inte få adoptera ett barn.

Men jag vet att det är lika för alla, och att jag bara kan hoppas och göra det bästa av situationen! Vi ska prata med våra organisationer på måndag och höra vad de råder oss till. Om det är helkört i alla länder, så kanske vi väntar tills anmärkningen är försvunnen och ber om en ny utredning då. Våra utredare var själva inne på den linjen... om det skulle bli problem. Tyvärr så måste de skriva om hela olyckan, eftersom jag var sjukskriven i anslutning till den. Men då jag inte längre har en anmärkning, så kanske de kan lämna själva domen utanför. Det finns lite hopp och en halv plan b alltså . Jag får leva på det!

Vi hade ett liknande problem, fast det gällde en dom för värnpliktsvägran. Det vi fick höra var att Sydafrika inte krävde utdrag ur belastningsregistret (fast detta är sex år sedan, det kan ju ha ändrats). SA var dock inte aktuellt för oss eftersom vi inte är troende. Sedan fanns Indien som eventuellt kan godkänna det utdrag som brukar användas för folk som söker jobb inom skola och barnomsorg. Där står bara sexual- och våldsbrott med tror jag (men återigen, detta är sex år sedan och Indien hade då ganska nyligen börjat begära utdrag, de kan vara strängare idag). Sedan återstod Etiopien, Ukraina och Vitryssland. Dessa länder begärde visserligen utdrag, men brukade oftast lita på svenska myndigheter och godkänna alla som hade medgivande. I vårt fall blev det Ukraina. Vitryssland ville vi inte av olika skäl och Etiopien hade just då ansökningsstopp pga någon översyn av adoptionslagstiftningen. Efter en del strul fick vi till slut en liten ukrainsk dotter!

I ert fall återstår bara Etiopien av de länder vi valde mellan. Varken Ukraina eller Vitryssland går att adoptera ifrån till Sverige idag. Hör med AC vad de tror om Etiopien för er del. Lycka till!

Vi får höra med AC om vad de tror! Efter att ha läst ditt inlägg så funderar jag nästan på om det inte är bättre att vänta tills pricken försvinner. Det blir ju onekligen fler länder att välja mellan då.

Var inte det ett alternativ för er? Att vänta tills pricken försvunnit, eller är det jag som tror att det fungerar så, fast det egentligen inte ens gör det??

Grattis till er dotter, vad skönt att det gick så bra!

Anonym skrev 2009-01-11 12:08:11 följande:

Det kan ju hända att ni passar in på Sydafrika. Alla är ju inte ateister som vi! Eller så kanske ni får använda det mindre detaljerade utdraget till Indien. Dessutom vet jag inte hur det är med de nya länderna, som Kenya och Nigeria. Men visst är det enklare att vänta. Men kolla framför allt upp Etiopien. Med den kötid ni har så skulle ni få skicka en ansökan dit ganska omgående. Det finns förstås en liten risk att det blir nej och att ni inte får dem att ändra sig (vi fick först nej i Ukraina, men lyckades övertyga deras adoptionsmyndighet genom att ordna en massa extra intyg). Om det verkligen blir nej har ni förlorat en del pengar. Blir det å andra sidan ja har ni vunnit mycket tid. Hur ni väljer beror väl antagligen på er egen ålder, om ni vill hinna adoptera en gång till mm.

För vår del återstod ännu några år. Min man är villkorligt dömd och det räknas som fängelse, dvs pricken finns kvar i belastningsregistret i tio år. Jag har för mig att domen föll när min man var 23 eller 24. Tyvärr tyckte han att det var lite kul att pliktverket hade så svårt att hänga med när han bytte adress, så han låtsades inte om att hans föräldrar och gamla korridorskompisar skickade brev som kom till honom när eftersändningen redan upphört. I och med det kom domen ett par år senare än nödvändigt. När vi startade adoptionsprocessen var min man ännu inte fyllda 30. Om det handlat om att vänta något enstaka år så hade vi kanske valt det, men nu kändes det som för lång tid. Om vi fått medgivande först när pricken försvunnit och sedan skickat in ansökan och fått vänta ytterligare något år skulle vi ha kommit hem med barn runt tre-fyra år senare än vad vi faktiskt gjorde. Särskilt för mig, som är några år äldre än min man, kändes det inte som om vi hade den tiden. Jag var 34 när vi kom hem med dottern och hade inte velat vara 37-38.

Lycka till, hur ni än gör!

Tack snälla Manchester för dina informativa svar! Jag förstår hur du menar; OM vi skickar till Etiopien, och de ger oss nej, så har vi alltså helt "förbrukat" vår chans där. Men då undrar jag, vet inte t, ex AC om sådant i förväg? Dvs, låter de oss göra iordning papper och skicka till ett land, även om det är väldigt osäkert för oss? Jag har nog varit lite naiv i så fall... Jag trodde att adoptionsorganisationerna hade koll på sådant..

För oss skulle det inte vara hela världen att vänta. Vi är 30 resp. 31 år gamla, och det är 1,5 år kvar innan pricken försvinner. Jag väntar alltså hellre med att skicka till något land alls, innan pricken har försvunnit, men vill så klart helst att AC ska kunna ge oss var om vilka länder som skulle neka eller ej.

Hej igen! AC har 40 års erfarenhet av internationella adoptioner, och Etiopien är en av deras äldsta kontakter. Man kan alltså utgå från att de har koll, men det kan alltid uppstå tveksamma fall. Jag vet att AC brukar göra en förfrågan i sådana lägen. Varje adopton är ju på sitt sätt unik.

Hoppas det löser sig för er .

Jag tror absolut inte att AC skulle skicka en osäker ansökan utan att göra helt klart för er att den var osäker. De var väldigt tydliga mot oss i det avseendet. Vi fick klara besked om att det inte fanns några garantier för oss i något land, men att vi kunde få chansa om vi själva ville. Vi valde att inte låta AC skicka en förfrågan. Om man gör det och får ett positivt svar så kan man nog vara nästan säker på att adoptionen går vägen. Å andra sidan så ger man också onödig uppmärksamhet till det faktum att det är något särskilt med just den här familjen. Det finns en viss risk att landet säger nej, just för att man skickar en förfrågan, om du förstår hur jag menar.

I ert fall, med tanke på er ålder och att det är så pass kort tid kvar tills anmärkningen försvinner så skulle jag nog antingen välja ett land där jag inte behöver redovisa anmärkningen alls, om det nu finns några sådana länder idag. Eller så skulle jag låta dem skicka en förfrågan. Om ni får nej på den så är det förstås viss risk att det blir svårt att komma tillbaka till just det landet när anmärkningen är borta, men förhoppningsvis har ni flera länder som ni passar in på och som känns bra. Vi valde att chansa och riskera att stå med både en massa förlorade pengar och ett land som skulle vara kört för oss längre fram, men vi var nog mer desperata än ni.

Jag har nu pratat med AC och fått handgripliga råd om hur vi bäst kan gå vidare. Som några av er redan skrivit så kan AC som sagt göra en allmän förfrågan till vissa länder. Vi kan också välja att vänta i ett och ett halvt år, beroende lite på hur brottom vi har. Det känns jättebra!

Nu har jag fått dubbla budskap.. En av våra organisationer tycker så här: Det är jättebra om det inte framkommer i utredningen så noga att det fanns en påföljd, eftersom pricken ändå kommer att försvinna. Då kan det ligga er i fatet för alltid, även om pricken försvunnit.

En annan organisation tycker så här: Det är jättebra om det står om påföljden i utredningen, för så ser de att utredarna lyft frågan, och länderna ser att ni blivit godkända och färdiga ändå. De har stark tilltro till svenska utredare.

Vad ska vi nu tro? Någon som vill hjälpa mig att spåna?

Anonym skrev 2009-01-13 18:11:58 följande:

Om ni tänker vänta tills anmärkningen försvunnit är det säkert bäst om den inte nämns i utredningen. Om ni däremot tänker skicka en förfrågan och adoptera trots anmärkning så ska det nog stå med. Det var i alla fall vad vi fick höra av alla. Inklusive AC:s anställda på plats i Etiopien. Hon menade just så som du skriver, att länderna (i alla fall Etiopien) litar på de svenska utredarna och om det framgår att de känner till anmärkningen, men gett medgivande i alla fall, så är chansen stor att man blir accepterad i landet.

Förstår precis hur du menar. Det är precis så det är. I de bästa av världar skulle vi ha två versioner av utredningen! Men nu är det ju inte så. Vi väntar nu på att få hem utredningen för att läsa igenom. Vi får se hur vår utredare har valt att presentera det hela, och sedan ta ytterligare ställning tillsammans med våra organisationer om hur vi går vidare.

Vi har haft Sydkorea som vårt hjärteland, men där är det ingen idé alls att skicka förfrågan innan pricken är borta. Däremot så är väntan i landet (i nuläget, allt kan ju ändras fort) relativt kort: 4-7 månader. På så sätt så skulle vi kunna vänta med att skicka til sommar 2010, och ändå hoppas på att få barn någon gång under 2011. Om vi skulle skicka till t, ec Thailand, Colombia eller något annat land dit vi skulla ha kunnat skicka i dag, utan prick, så kanske vi ändå hade fått vänta i landkön sedan i två år. Så.. det kanske inte är någon idé att stressa. Tack för dina värdefulla synpunkter!

Manchester: Vet du HUR mycket pengar vi förlorar om vi chansar?

Vi sitter nämligen här.. och har fått en oanad öppning, men det är naturligtvis inte helt och fullt säkert. Vi får förmedlingsbeslut att skicka till ett land rätt omgående, under förutsättning att allt annat i utredningen är bra (vi har ju inte läst den ännu), men i slutändan vet vi ju att det är landet vi skickar till som avgör.

Vad svårt det är att välja rätt beslut här!

Såvitt jag förstår förlorar ni alla pengar som gått åt så långt. AC:s jobb med era papper, översättningar, stämplar på ambassader, tiden AC:s lokalanställda i landet lägger på er ansökan, diverse avgifter i landet för att dra igång processen, allt det kostar ju pengar oavsett om svaret blir ja eller nej. Som jag minns det förlorar ni pengar i samma utsträckning som om ni själva ha avbrutit adoptionen i det läget. I vårt fall tror jag att det skulle ha handlat om några 10 000tals kronor, men det var för sex år sedan och dessutom i ett land som nu är stängt, så det kan ju inte röra sig om samma.

Men vad säger AC? De måste ju ha koll på vad som händer och hur mycket pengar det kan handla om. Som jag förstår måste det ju vara olika summor för olika länder, i och med att processen inte ser likadan ut överallt. Och skulle ni skicka en förfrågan först, eller tänker ni chansa? Får ni ja på en förfrågan borde ju inte AC begära att ni skickar på egen risk.

Ledsen att jag inte kan ge något bättre svar.