v.36, har ej slutat snusa än...
Jag är medveten om alla risker, jag är medveten om att jag gör mitt barn nikotinberoende mot dess vilja och jag är medveten om att barnet kan få tillväxthämningar, men ändå kan jag inte sluta snusa. Jag känner mig så äckligt självisk att jag vet inte vart jag ska ta vägen snart!
Jag har slutat i perioder, hållit upp t.ex. en vecka då och då men jag faller alltid tillbaks.
Jag tror att det kan ha att göra med att bebis ej var planerad och jag hann inte förbereda mig på att sluta snusa. Snuset har alltid varit min stora last, har snusat i flera flera år och alltid sagt att när jag blir gravid då ska jag banne mig inte snusa, men lika fullt sitter jag här med en snus under läppen. Ibland får jag panik och kastar ut snusen och håller upp, sedan går jag tillbaks.
Snacka om dålig karaktär, ja det vet jag att jag har.
Jag hatar mig själv för det här och jag räknar med att få påhopp, jag kommer inte kunna försvara detta hemska på något sätt, men fortfarande så kan jag inte sluta.
Mitt blodtryck steg otroligt mkt när jag slutat snusa och barnmorskan frågade om jag snusat eller rökt och jag sa att jag är beroende av snus, så sa hon "okej". Jag ville helst höra lite skräckpropaganda från henne för att verkligen förstå hur dumt det är mot mitt lilla barn, men ja, jag vet inte vad jag ska säga längre..
Jag skäms så otroligt, bara min partner vet om att jag fortfarande snusar, han säger att det är MITT val och att han ska stötta mig i vad jag än gör, och jag har sån ångest över att jag skriver detta så långt in på graviditeten.
Ville bara lätta mitt hjärta lite, få ur lite tankar och frustration över hur svag jag är som människa. Hur har jag kunna utsätta mitt barn för detta? Och vad händer om jag slutar nu?? Hjälper det lite grann i alla fall?
ALLA svar tillåts. Jag förtjänar påhopp, det vet jag och jag ska inte försvara mig på något sätt. Men om någon har varit med om samma sak & vill berätta eller bara helt enkelt stötta så får ni göra det också. Ville bara lätta mitt hjärta lite.