MHE-kliniken i Mora. Anorexi och bulimi

Jag var där för 2 år sen! Verkligen älskade att åka dit, även om det var jobbigt med maten.

Jag var där på samtal 1996 våren hos Göran. Hade en "lindrig" anorexi. Underbart ställe och vilka underbara läkare/personal!

Lilla Mimsan skrev 2009-01-09 22:17:24 följande:

Jaa, håller med! Jag längtar faktiskt tillbaka dit ibland. Jag blev friskförklarad i maj -07, men har väl pendlat lite fram o tillbaka sen dess. Jag har mina problem emellanåt ännu, men det är inte så allvarligt att jag måste ha hjälp. Jag har med mig mina "verktyg" som Micke (underbar terapeut!) gav mig, o de anv vid behov. Märker jag att jag är på väg åt fel håll så börjar jag helt enkelt om från början.

Jag har accepterat att jag är så här, jag är jag, o jag är ätstörd. Men jag kan hantera det nu på ett annat sätt nu. Jag brukar säga att jag är friskförklarad, men att jag har det svårt ibland.

Jag hade också Micke! =)

vakttjejen skrev 2009-01-09 22:25:17 följande:

Visst var han bra?;) Gott;) som han alltid sa! Nu jobbar han i skåne tror jag.

ja. Han flyttade dit. Jag tyckte han var så jobbig och dum första veckan jag avr där. Dessutom så pratade han skånska. Vilken kattastrof! *ler*

Han hjälpte mig hjälpa mig själv. Det blev verkligen en vändpunkt att komma dit.

vakttjejen skrev 2009-01-09 22:34:18 följande:

ja, i början tyckte jag nästan han var elak..;) Men så var det ju inte. Han var brutalt ärlig, ngt jag verkligen behövde för att se mig själv på rätt sätt. Så enkel, men ändå så fick han mig att fundera på ett sätt jag aldrig tidigare gjort.

Tiden har verkligen gått fort. Det var 10 år sedan jag var där. Du skriver att det går upp och ner och det gör det. Trots att man blir friskförklarad så tar det tid för hjärnan att bli frisk också. Att man gör rätt är en sak. Tankarna kan vara dumma ändå.

vakttjejen skrev 2009-01-09 22:38:50 följande:

O ja, verkligen! Jag kommer förmodligen alltid att vara så här. Jag jämför mig lite med en nykter alkoholist, på ett sätt är jag ungefär så. Fast jag har haft återfall, men inte så allvarliga. Jag fixar det själv nu tack o lov. Kanske det kommer en dag då jag inte känner ngt alls, det hoppas jag ju, men inte troligt.

Jag äter mina mål på mina tider, men som sagt, de gamla tankarna kan komma ändå.

Hur tycker du att det går för dig? Känner du ungefär som jag?

Nej- jag kan i ärlighetens namn verkligen säga att jag är helt frisk idag och har varit det i många år nu. Men åren efter att jag blev friskförklarad var turbulenta.Men jag tror ändå att jag aldrig skulle ha fallit tillbaka helt. Det "matpratet" som de körde i början där de talade om vad som händer i kroppen när man svälter sig och kräks raserade liksom hela min livstro. Jag trodde ju att jag var smart som spydde. När jag väl hade förstått att jag inte var det så blev ju inte befrielsekänslan den samme längre när jag gjorde det.

Jag hade bulimi.

vakttjejen skrev 2009-01-09 22:55:13 följande:

Gud vad skönt för dig, att du känner dig helt frisk! Jag hoppas ju på att helt kunna släppa det här en dag, för jag mår inte dåligt längre psykiskt, jag är idag en stark tjej.
Jag hade en blandning, anorexi/bulimi, periodvis då.

Jag vet att jag aldrig mer kommer att trilla dit igen, inte på samma sätt. Jag var så sjuk i Mora! Jag var en helt annan person då, så himla mkt har ändrat sig, o mina värderingar oxå.

Vad skönt att du är frisk!

Hur mår du nu?

Måste säga att ajg fick en annan syn på min kropp när jag blev gravid och fick barn. Trodde att jag skulle tycka att viktökningen skulle vara jättejobbig. Men jag älskade min kropp när jag var gravid och om det gick skulle jag vilja vara gravid resten av livet. Insåg att min kropp ändå var rätt fantastisk. Den har skapat mina två små underverk! Vad spelar det då för roll med någon liten valk eller celulit egentligen!?

vakttjejen skrev 2009-01-09 23:06:33 följande:

vad härligt! xD
Har funderat på vad en ev graviditet skulle göra med mig o min kropp, som jag mår bra i nu. Förmodligen skulle det gå bra, men eftersom jag njuter av mitt välmående så är det inte aktuellt för mig nu;) Kroppen ska ju vara vårt redskap att föra livet vidare, o det är en underbar sak vi kvinnor gör!

vakttjejen skrev 2009-01-09 23:04:45 följande:

Just nu har jag tagit tag i ätandet ordentligt igen, blev lite slapp ett tag, höll inte tiderna, råkade hoppa en måltid osv. Mår jättebra psykiskt o har gjort det länge nu, så det borde inte vara ett problem att få bort detta helt tycker jag.

När du inte tänker på det längre. Det är då du är igenom det. En dag så komemr det andra saker in i ditt liv som kanske gör att du lämna det bakom dig. Men det tar tid.

vakttjejen skrev 2009-01-09 23:18:02 följande:

Ja, det tar väl tid antar jag. Det värsta ligger bakom mig o jag ser framåt numer. Kul att höra att det gått bra för dig! O att höra det var lite jobbigt för dig med i början ger mig känslan av att det kanske kommer att gå över helt för mig längre fram!

Har levt i en jobbig relation länge nu med min man, som jag tagit ett beslut i nu. Vi ska leva som särbo ett tag, för jag behöver det. Så det kan möjligtvis vara en orsak till att jag ff har mina tankar.

När andra saker blir jobbiga så är det lätt att ta till det där som man alltid gjorde innan. Att försöka kontrollera någonting. I ditt fall maten. För vissa handlar det om sprit, droger, sex, shopping cigaretter....man tar till det man är van att göra föra tt lindra ångest. Gälelr att hitta nya vägar

vakttjejen skrev 2009-01-10 00:14:10 följande:

Ja, precis så! Du har så rätt. Tror nog att de vägarna till mitt fortsatta, underbara liv kommer att dyka upp snart nog;)