På/av klädning av min dotter är så jobbigt.
Hon protesterar så man kan inte få på henne kläderna.
Tycker jag har provat alla knep. Jag har försökt med:
vara rolig, sträng, ignorera och kan inte du visa mig vad din overall är någonstans.
Sist fick hon gå ut i bara trosa tröja och skor.
Jag hade fortsatt att helt sonika sätta på kläderna. Oavsett hur mycket grin det är. Kläderna ska på.
Ja det där med påklädning kan ju vara roligt....
Sam kan helt plötsligt få gummiben och inte kunna stå upp. Eller så blir han en ål och är överallt runt mig. Eller så smiter han och springer och gömmer sig. Ibland. Det är inte alla gånger. Ibland är som en liten ängel 
Här funkar det oftast att försöka få Sam att hjälpa till själv på olika sätt.
"Var ska tröjan sitta Sam?" "Där" = han pekar på överkroppen. " Hur får vi den dit?" "Där" = pekar på huvudet. "Oj, titta, ena foten saknar strumpa! Vad gör vi då?" Eller: "vill du inte ha sista strumpan? Nehej, då sätter jag den på min fot" Sätter din på min stortå. "Titta så fint det blev på mamma". Osv osv. Brukar funka med Sam. Han brukar skratta gott när jag sätter igång med detta. Men är det en antidag då inget funkar så slutar jag och ta på kläderna så snabbt det går under klagan och lite gråt. Kläder måste han ha, framförallt nu på vintern. Men vill han inte ha tröjan utan skjortan i stället så får han bestämma det.
Sådär är mina tvillingkillar också. Jag har nu börjat med att klä på dem medans de ser på tv en stund. Då håller de sig stilla och låter mig hålla på. När de är färdigklädda stänger jag av tv:n och säger att nu är vi klara, så nu går vi.
Funkar kanon iaf hos oss.