Mamma med separationsångest
Jag har en son nu på nästan 3 månader och jag har redan börjat fundera i banor av jobb.
Jobba är inget jag vill göra men jag har tänkt som så att det kanske är smart att börja jobba lite snart för att kanske spara lite föräldradagar osv som så väl kommer att behövas om sonen inte kommer in på det dagis vi vill.
Grejen är den att jag känner en fruktansvärd separationsångest. Bara jag tänker på att vara borta från min son ens en halvdag så blir jag nästan gråtfärdig. Inte för att jag tror att han inte klarar sig utan mig eller har det bra med sin pappa (som är arbetslös) utan för att jag själv kommer sakna honom så förtvivlat. Jag vet ärligt talat inte om jag skulle klara av att jobba nu. På något vis känns det så onödigt att både jag och pappan är hemma (han arbetslös och jag föräldraledig). Detta tär lite på mig. Det är helt underbart att vara 2 stycken men ngt slags moraltant inom mig säger att jag borde jobba när ändå pappan kan vara hemma. Men mitt hjärta vill inte :(
Detta är kanske helt normalt, han är ju så liten och de flesta jobbar ju faktiskt inte förräns barnet är tidigast 1 år. Men då slog det mig: Kommer jag att känna så då också? Eller känns det bara så här nu och kommer denna separationsångest att avta senare så att man kommer kunna gå till jobbet utan att bli ledsen?
Hur har det varit för er?
)