Hur länge ska man köpa present?

Du kan ju alltid fråga dom om de vill ha julklappar eller ifall de tycker det e uttjatat. I värsta fall 100kr var i presentcheck nånstans känns vettigt.

Jag kommer då aldrig sluta köpa presenter o julklappar till syrrans söner (16 o 19 år).....

I min familj ger vi varann paket när det födelsedag/julafton.
Sen är det ju en annan sak om man gemensamt kommer överens om något annat.

Alltså vi vuxna brukar bara ge varandra en chokladask el julblomma el vin eller nåt sånt, men barnen brukar alltid få julklappar. Hur länge kan man räknas vara barn? Vid en viss ålder blir det väl så att man förväntas ge något tillbaka? Vill inte tvinga någon att ge julklapp till mig men samtidigt känns det konstigt att jag ska ge julklapp till en låt säga... 25-åring, särskilt om han/hon har studiemedel och egentligen ska "klara sig själv". En annan sak om de fortfarande bor hemma tycker jag.

vi hade som tradition hos mormor och morfar att bara barnen fick julklappar och när man var 18 fick man vara med de vuxna på julklappsbyte.

Jag måste säga dock att detta är det tråkigaste jag någonsin varit med om då det ej blir personligt.
Jag anser att det är tanken som räknas och ej summan så jag blir lika grad för vad jag än får bara det är riktat till mig eller vad man ska säga. skit samma om det är dyra smycken eller bara en chokladask.
Jag tror på paket som är köpta med tanke bakom men man måste se till sin egen ekonomi. alla har inte råd att köpa dyra men tanken finns alltid och är viktigare än summan.

Jag skulle ge en biocheck på en chokladkaka eller så.
Det behöver inte vara mycket, bara man tänker på dem.
Eller en bensincheck till exempel.

Vi har dessutom kommit på en regel att vi inte får köpa för mer än 100 kr till alla (utom våra barn förstås).
Det är jätteskönt, dels då man känner sig dum om man får något dyrt av någon som man "bara" köpt en vinflaska till.

Man får ju köpa för mer, men man vet att man inte får något dyrt tillbaka.

Det är jätteskönt!

I så fall tycker jag du ska ge dem en flaska vin (om de dricker) eller två biobiljetter på julen. Är de i 20-årsåldern är de definitivt vuxna nu

Anonym (snål?) skrev 2009-01-13 14:59:49 följande:

Tackar för alla tips! Fast jag har faktiskt gett dom två biobiljetter och en aladdinask per person de senaste två åren nu (i julklapp). Inte så personligt, men det är ju lixom pengar och sånt de uppskattar. Så om jag nu skulle ge dom bara två biobiljetter var så skulle det ändå inte vara så stor skillnad. Presenter kommer jag nog att fortsätta med, så länge jag träffar dom minst en gång om året i alla fall... lättare att få personligt också. På julen är det så himla mycket utgifter på en gång och svårt att komma på bra idéer.

Här har mormor(min mamma)(de har inga farföräldrar) egnhändigt beslut att när mina barn fyller 18 år, då är det sista gången de får presenter. Hon ringer "iallfall". Men hela hon är ju annorlunda. I år fick dom inga julklappar ( de är 21,17,13 samt 9 och alla bor hemma)men hon föreslog att hon kunde köpa chokladkalendrar men bara till de två minsta! Herregud! JAG som är 41 älskar chokaldkalendrar:). Jag avskyr när någon gör skillnad på barnen.

21 åringen studerade på annan ort men kom tillbaka hem i juni ifjol. Jag måste säga det att det kändes lite kontigt då 8-åringen blev uppvaktad i oktober, sedan hoppas hon över 21-åringen som fyllde i november samt gav igen till 13-åringen i december. ( Eller gav och gav, mina barn får själva hämta sina presenter hos sin mormor för hon hittat alltid på någon anledning för att inte komma)

Vi syskon ger inte varandra, eller till varandras barn. Det har vi aldrig gjort. Mest för att vi alla bott långt ifrån varandra och lärt oss av vår mor att inte hålla ihop:(

Detta är väl lite OT, men jag blir så avundjuk när jag läser hur normala familjer har det. Jag tror gladeligen min största hade blivit glad om han fått en flaska vin:)

Vi har alltid gett presenter till min mans syskonbarn innan vi själva fick barn. Nu har vi fått barn och inser att vi fortsätter köpa presenter till deras ungar men vårt barn får ingenting.
Då kände vi att det fick vara nog.

Jag köper presenter och julklappar till alla mina syskonbarn (8 st), men det är inte så att mina barn får av dem. Mina äldsta , nu 18 resp 19 år, har inte fått av någon på flera år. De yngre år 1 resp 2 år och får presenter av några av mina syskon.
Vi köper ju för att vi VILL ge presenter, och andra gör som de vill.

Intressant att läsa om allas erfarenheter! Ja, skulle jag ha egna barn och de inte fick någon julklapp så skulle jag definitivt inte ge mina syskonbarn julklappar, även om jag tycker att det är kul att ge bort saker.

Men var ska man dra gränsen? Ni som självklart ger era syskonbarn julklappar... hur länge har ni tänkt att göra det? Tills de är 65 år? Och ska ni ge julklappar till deras barn? Och deras barnbarn? Kommer kanske bli svårt att få pensionen att räcka till...

På sätt och vis tycker jag att det är mest rättvist att stanna vid en viss ålder, t.ex. 20 år. Då har ju alla barn fått julklappar i lika många år. Men det är klart att det kommer att kännas orättvist om man nu firar jul med just den familjen och tre barn får julklappar och ett får vara utan. Men nu har jag ju redan passerat 20-årsåldern på en av ungarna, så jag får väl köpa tills de är 25 kanske... eller nåt sånt.

jag tror inte att någon kommer känna sig utanför eller liknande bara man är tydlig med hur man gör och varför man gör så. alltså "barn a & b får julklappar och presenter men c & d får det inte eftersom vi har bestämt oss för att bara ge sånt tills man fyller 20/25/tagit studenten/flyttat hemifrån. då anser vi att man är vuxen och kan bli uppvaktad på andra sätt av sina släktingar."

Min faster och hennes man har i alla år gett oss en symbolisk present och en 100 lapp in på ett speciellt fondkonto varje jul och födelsedag, men har också alltid sagt (till alla kusiner) att de bara kommer fira oss med present till den dag vi fyller 20. Ingen som känner sig utanför eller bortglömd för det.

Har åxå klurat på den frågan... Jag vill gärna ge mina systerbarn MEN dom är 8 stycken + att jag har två egna barn.

Så när dom fyller 20 tänker jag sluta...

När jag var 20 grät jag inte över att bara få klappar av mamma o pappa typ =P

I vår släkt bestämde vi (för länge sen nu) att ge syskonbarn julklappar och födelsepresenter fram till 20-årsdagen. Sedan får alla släktens vuxna uppvaktning vart femte år (25, 30, 35.... 80, 85 osv). Vi brukar inte heller fira de vuxna generellt mer än vart femte år, men visst händer det att man åker förbi och fikar och ger en liten blomma om man är i närheten när nån moster fyller år.

Det här har funkat ganska bra som generell regel. De som har något syskonbarn som gudbarn brukar ändå ge något lite i julklapp eller födelsedagspresent efter 20-årsdagen, och min mamma och hennes syster brukar t ex byta julklappar med varandra, men det är liksom "privata överenskommelser", och ingen behöver känna att de måste köpa något till någon annan.

Enda undantaget är mormor/farmor och morfar/farfar. De får jättemycket presenter från alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn, men det är liksom okej Det är som att betala tillbaka alla leksaker man fick som barn, liksom. Det brukar vara deras presentberg som är störst på julafton, vi andra får ju mest presenter från vår partner

Kan också tillägga att syskonbarnbarn (eller kusinbarn som det blir för mig då) brukar få presenter när de föds och döps, och sen om man eventuellt träffar dem på jul kan man köpa någonting (men det känns inte som ett tvång att göra det).

Det viktigaste är att tala med varandra och bestämma att "så här gör vi i vår släkt". Jag tycker också att 20 år är en lite bättre ålder än 18 att dra gränsen. De flesta har ju något år kvar på gymnasiet när de är 18, medan de flesta har lämnat skolan och påbörjat högre studier eller börjat jobba vid 20, och på ett annat sätt blivit vuxna.