Att landa i sin roll som prematurförälder

Det kopmmer du att göra. Det har ju gått så kort tid. Fokusera på att Du mår bra! Jag lovar att ni kommer hitta hem så småningom Vi låg inne på Intensivvård med våran grabb i 2 veckor...kändes som 2 år då men nu är det ett minne blott. Idag är han 4 år o allt rullar på. Ta hand om dig!! Kraaam

Men kära vännen, det har bara gått tre dagar. Och just efter 3 dar brukar man vara som mest känslig som nybliven mamma, det har med hormonerna att göra, så att du känner dej extra vilsen idag är inte så konstigt. Du kommer hitta en vardag i detta också. Men det tar kanske några dagar eller nån vecka till. Be att få prata med en kurator om du känner dej ledsen och nere, det kan hjälpa. Sen rullar dagarna på och rätt vad det är så har det gått en månad eller två och du undrar om du någonsin gjort annat än hanterat små pyren i kuvös.

Och grattis till er lilla kille.

Ett stort grattis till erat mirakel. När jag fick min son så var det en jätte jobbig tid. Det tog ett bra tag för mig innan allt hade sjunkit in. Och 3 dagar är inte mycket tid att smällta allt. Vardag kommer att komma och ni kommer att hitta eran vardag på sjukhuset. Men det tar som sagt tid. Kan bara hålla med vad knäppisen har skrivit och skicka massa styrke kramar till er

Hej!

Tack för era varma ord. Som sagt hormonerna spritter i kroppen och ibland känns det som om mina tankar gör karuseller.
Det är så mycket information som ska in, varför vad och hela baletten. Vårdpersonalen är fantastisk. Dom har ett tålamod och ett lugn jag aldrig skådat. Vincent fick tillbaka respiratorn och sover nu lugnt. Jag har efter många frustrerade försök fått igång lite mjölk. Ibland vill man kasta den där pumpen i väggen.
Min dotter har konstigt nog tagit hela denna händelse galet bra. Hon ställer konkreta frågor och vissa saker verkar för henne mer självklart än för mig. Jag borde lära mig mer om barn från barn.

Jag har dock aldrig skådat den styrkan och kämparglöden som de tidigt födda barnen visar. Vad mycket något så litet kan. Det är magiskt, våra barn är otroliga!

Ts Grattis. Min son föddes i v. 24+1, 716 g, så många respiratorturer att vi faktiskt tappat räkningen (ibland 3 samma dag). Lungor som gick sönder, infektioner, ductusop. Listan kan göras lång, o att "landa" i en sån situation det gör man nog inte. Men som tröst kan jag säga att vår son idag är 4 år o helt friskförklarad, ni har en lång resa framför er, men det finns ett slut, ett ljus i tunneln.

LÄnkar till en sida för föräldrar med extremt prematura barn;

www.familjeliv.se/Forum-3-142/m37735081.html

Det är nämligen en enorm skillnad att ligga på neo i månader o att ligga där en till två veckor, här finns fler föräldrar som är mitt uppe i det du är eller som har kommit en bit på vägen.

pumpen ja. det blev ett hatobjek ett tag, det enda man gjorde var att pumpa. Men det är värt det nu så här i efterhand. Men det var inte roligt när man var mitt upp i det. Jag fick min gosse i v 23+1 så jag och pumpen umgicks väldigt länge.

JAg gav upp pumpen efter ca 4 veckors kämpande, det kom bara nån mm mjölk, o jag provade allt, alla råd jag fick från sköterskorna. Som tur är får ju barnet då donerad modersmjölk, vilket gör samvetet lite lättare.

ska läsa igenom den tråden. Alla historier är unika.

Jag får prestationsångest av pumpen då jag korkat nog jämför med när jag fick första. Men det är en stor skillnad med en bebis vid bröstet som får igång det och en plastpump.
Dock fastar Vincent just nu. Han har inte kunnat bajsa sedan födsel så dom har försökt med lätt lavemang. Utan resultat så nästa steg är röntgen med kontrastmedel. Han kräkte en gång och gav bevis på att det inte riktigt verkar ta sig hela vägen ner och matsmältningen går inte så bra då. Får lugna ner pumpandet lite tror jag.
Önskar jag slapp bli orolig av de snabba vibrationerna respiratorbehandlingen ger, den gör honom gott. Men det ser så onaturligt ut.

Hej,

Har själv en son född 10/1-08, fast i v. 24. Vi bodde också på Ronald McDonald i Lund och sedan flyttades vi till Helsingborg i v. 28. Jag var jätte nöjd med vården av min son på båda ställen.

Lycka till med allt!