Vi har en kille som snart är fem år. Han trivs verkligen inte på sin förskola. Allt är tråkigt. Han är inte med i det de gör och väljer att inte leka med sina kompisar. Nu funderar vi på andra alternativ för honom. Såg att det fanns ett familjedaghem i vårat område och det kanske är ngt för oss? Men vad är skillnaden? Har ni några erfarenheter? Kan de bättre se till individen? Det börjar snart kännas hopplöst att få honom att trivas på sin förskola.
Familjedaghem är väl samma sak som dagmamma va? I såna fall beror det ju helt och hållet på personen, och de andra barnen som är där.
Familjedaghem är dagmamma...vi har det och trivs jättebra, oftast blir det mer intimt o de ser mer till individen, men man kan ju råka ut för puckon överallt. Alla dagmammor i sonens grupp är jättebra
Vår stora tjej har gått hos dagmamma (familjedaghem) sedan hon var 1,5 år (hon är 4 år nu). Vi trivs jättebra med dagmamman och vår dotter älskar henne.
Dagmamman dottern går hos har nu 8 barn. Det låter mycket men de minsta är snart 3 år så flera av barnen klarar mycket själva. Det optimala enligt dagmamman är 6 barn på heltid och ett deltidsbarn.
"Vår" dagmamma samarbetar med fyra andra dagmammor och de träffas allihopa flera gånger i veckan för olika aktiviteter.
Fördelen med dagmamma framför dagis tycker vi är den lite mindre barngruppen och att barnen är i hemmiljö (barnen blir ju en del av dagmammans familj när de går hos henne). Jag upplever betydligt mindre sjukdomar hos dagmammorna och deras barn än på dagis (min mamma jobbar på dagis).
Oj, vår dagmamma har bara 5 barn...de är 4 dagmammor som samarbetar o har en gemensam lokal där de är 2ggr/v o sen ses de varje dag på lekplatsen så alla barn känner alla o alla dagmammor. För vår son har det varit optimalt då han oxå har varit tillbakadragen
Familjedaghemmen varierar mycket - det kan vara allt ifrån en ensam dagmamma eller som skydiver berättade om en dagmamma som jobbar ihop med några andra dagmammor dvs att flera dagmammor träffas t.ex. varje eftermiddag och även vikarierar för varandra.
Vi har ett mer organiserat familjedaghem som är mer som ett minidagis i hemmiljö - 17 barn 4 anställda (2 förskolelärare, 1 fritidspedagog och 1 barnskötare. Verksamheten är i föreståndarens villa där flera rum är inredda bara för barnen (tror faktiskt bara att dom har sovrummet stängt). Vårt familjedaghem har mycket mer organiserad verksamhet än då dom kommunala dagisen i närheten - t.ex. har dom rytmik (1 dag/vecka), knytte/mulle (1 dag/vecka), gångpolaren (under ett par veckor), simskola (4-5 åringarna under våren), skridskoskola (3-5 åringarna under vintern), sång (½h varje dag + extra inför uppträdanden), teaterbesök osv... Samtidigt upplever jag familjedaghemet som otroligt lugnt och tryggt.
Familjedaghem är kanonbra om man träffar rätt och hittar någon man trivs med - nackdelen är väl att det ofta är lite mer sårbart. Har en kompis som haft problem med att dagmamman varit sjukskriven gång på gång. En annan "nackdel" är väl att det oftast inte är 10 4-åringar i en grupp utan barnet kanske är ensam i sin ålder.
Tror oxå att man ska vara noga med att fråga om sådant man tycker är viktigt - t.ex. mat, lokaler, utevistelse, vikariesystem, pedagogik osv...
Vi har haft familjedaghem till våra barn och dem har efter jul börjat hos ett nytt par.
Det är nog lite ovanligt men det är ett gift par som jobbar som dagmammor båda två. Nu är dem 13 barn där, men flera är lite äldre.
Nu blir dem ju vara vid lite större grupp.
En så länge så verkar det vara jätte bra i alla fall.