Min oförmåga att visa känslor dödar förhållandet

Skriv ner i ett brev till henne hur du känner som antingen du läser upp för henne eller hon får läsa framför dig.
Förklara så gott det går att du har svårt för att visa känslor.

Jag tycker att ni gjorde rätt som gjorde abort och det är ju bra att det inte är aborten i sig som är problemet.

Däremot så tycker jag att du har en lite konstig inställning till hur man visar känslor. Man kan ju vara känslosam utan att gråta. Själv gråter jag nästan aldrig men jag kan vara känslosam ändå.

Försök tänka på hur du känner innerst inne och skriv ner det på ett papper när du är ensam. Det kan vara lättare då att komma i kontakt med sina känslor. Ikväll när du pratar med henne så kan du bara läsa upp det du har skrivit eller använda de stödord du skrivit ner.

Jag har själv väldigt svårt att visa känslor och stänger av så fort något känns jobbigt.

Tror inte att det är någon personlighetsstörning. Då hade du inte känt känslorna alls.

Jag säger som anonym (...), skriv ett brev till henne. Du kan ju skriva ut det (eller skriva direkt på papper med penna har jag hört funkar också) och ge till henne när ni ska prata, sedan gå in i ett annat rum medan hon läser.

Förklara för henne hur dåligt du själv mår osv, och att du har problem att visa dina känslor. Att du är jätteledsen över att inte kunna finnas där och stötta henne. OCH viktigast av allt, att du ska ta itu med problemet nu så att du ska kunna finnas där för henne i framtiden.

Jag tror att det kan vara ett bra första steg mot att visa känslor. Glöm inte att skriva att nu får hon hålla till godo med att din tystnad och avstängdhet är din sorg. Så att hon ändå vet vad det är hon ser och inte tror att det beror på att du inte bryr dig. Tystnad och avstängdhet kan ju även verka som en reaktion på att hon överregaerar och visar för mycket känslor, och hon måste förstå att det inte är så. Skriv att du är tacksam över att få se hennes känslor (är ju ingen självklarhet när man bara känt varandra i 2 mån) och att du tycker hon är stark.

Tänk inte att du ska skriva det perfekta brevet. Skriv bara ungefär som i TS men mer personligt och till henne. Du har ju förmågan att formulera dig.

Efter hon har läst brevet så får du tänka at nu är det ok för mig att inte visa känslor för nu vet hon ändå vad jag känner. Så att du inte tror att allt måste bli bra bara för att du skrev brevet, typ att det plötsligt skulle lossna för dig. Det tar nog lite mer tid, men när du väl har gått igenom det här så kommer du få det så mycket lättare.

Skall börja knåpa på ett brev med detsamma, hoppas det är något som accepteras där hemma.

Och angående min inställning till känslor så får jag nästan känslan att hon vill se mig gråta, för att få en bekräftelse på hur ledsen jag är.
Om det är rätt eller fel av henne bryr jag mig inte om, jag vill ge henne det om jag så skall gå i terapi livet ut

Glömde säga tack oxå =)
Uppdaterar inlägget efter samtalet, håll tummarna

Men det är ju en märklig inställning. Att gråta betyder ju inte att man är ledsen, och det gör det ju inte för dig heller om tvingar fram en tår för att göra henne "glad". Det är ju hur falskt som helst...

Har nog formulerat mig lite lustigt. Jag håller med i det du skriver. Om jag säger såhär istället;
Om jag lyckas få fram de känslorna jag har under skalet då borde jag börja gråta, konstigt vore det annars med tanke på hur ledsen jag ändå är.
Jag har blivit uppfostrad med att gråt är en naturlig del när man är ledsen & det faktum att jag inte kan gråta gör mig....orolig.

Lycka till med brevet. Bara det och att du sökt hjälp här är ett tecken på att du har mycket känslor! Jag tycker att din tjej har tur som träffat en kille som dig..

Hoppas det går bra ikväll

Smaug skrev 2009-01-14 16:15:17 följande:

Ibland kan man inte gråta. Då kommer sorgen ut på något annat sätt istället. När min far gick bort grät jag väldigt lite - men jag fick en sjuhelvetes magkatarr som gjorde att jag bara kunde ligga platt på rygg i ett mörkt rum annars mådde jag förfärligt illa (och med spyfobi är det inte kul ) Träffade en klok läkare som gav mig tabletter mot illamående och skickade mig till en kurator som bara konstaterade att "en del sörjer genom att gråta, du sörjer genom att må illa, så kan det vara" och det hjälpte enormt mycket.

Om din sorg och förvirring just nu är för stor för att du ska kunna hantera den så kan du såklart inte släppa fram alla känslorna och gråta. Det vore för "farligt"! Det kommer så småningom, forcera det inte utan ta det lugnt och bearbeta det du känner.

Prata med din flickvän! Berätta att du ÄR ledsen, så ledsen att du har svårt att gråta och svårt att prata, att du vill finnas där för henne just nu och hoppas att hon vill finnas där för dig när det blir möjligt att prata. Be henne tala om vad HON känner - det kan bli lättare att låna hennes ord om du får tunghäfta. Om du upplever att aborten var ditt beslut har du säkert en del skuldkänslor blandat med sorgen och det brukar göra det ändå krångligare.

Men, som sagt, ta det lugnt, fundera, prata så mycket du kan, tårarna kommer. Om inte annat så kommer de när ni får ert första barn tillsammans!

TS: du har beskrivit så bra här i tråden! Säg samma saker till henne. Som någon skrev så kan du ju formulera dig bra.

Det är såklart väldigt bra att du ska gå i terapi!

Jag har motsatt problem - visar för mycket känslor... Det resulterar i att min man tycker att jag är "tjatig" och inte förstår de viktiga bitarna i det jag vill få fram...

När jag verkligen vill förklara hur jag känner kring någon situation så skriver jag - då kan jag fundera på hur jag formulerar mig och han får chansen att läsa i sin takt och reagera...

Så jag säger som många redan sagt: Skriv till henne - hon kommer förstå

Men man har ju olika sätt att hantera jobbiga saker, själv så stänger jag av helt och en del tar det som att jag är likgiltig, men samtidigt är jag hur ledsen som helst inom mig, jag visar det bara inte.
En del gråter hejdlöst, andra snyftar lite försiktigt och en del garvar rent ut sagt.
Det är så vi fungerar.

Men som många andra skriver..skriv ett brev om hur du känner och upplever det hela så får hon läsa det.