Hej,
Är det någon mer som oroar sig för att tappa kontrollen på förlossningen? Jag har förstått att det är vanligt, kanske löjligt, men endå? Att man inte ska få den hjälp man vill ha. Någon som har samma tankar eller vill dela med sig av sin upplevelse?
tack på förhand :)
Air
Den hjälp du vill ha får du alltid, om det inte är något totalt orimligt. 
Sen att tappa kontrollen....det gör man nog hur som haver. Ingen som gått igenom en förlossning tidigare vet hur det känns, och det kan även vara väldigt olika från gång till gång. Jag tror att det bästa är att inte ha några föväntningar, att öva andning andning andning och att ha ett starkt stöd från en partner/vän/förälder som kan föra ens talan i de svåraste stunderna.
Ja, det stämmer nog. men det är ju så fasansfullt utelämnande, endå..
Kan rekommendera en sak. Prata noga igenom med din man/sambo hur delaktig han ska vara i allt. Om du är rädd att inte kunna meddela dig så kan han föra din talan när du själv inte orkar. Personalen är där för att lyssna och göra dig till viljes så långt det är möjligt!
Dessutom - vill du ha honom mellan benen när barnet kommer ut? Vill du ha med honom när de undersöker dig i gynstolen? Det finns barnmorskor som uppmuntrar sånt och det kan kännas otroligt utlämnande, men om han vet redan innan vad du vill så tackar han ju nej. Dessutom kan du välja att inte ha så mycket personal med, föda i ställningar som inte känns så utlämnande, osv. Det går att påverka mycket själv för att få en positiv upplevelse.
jag som har fött tre barn kan säga så här att det är jätteviktigt att du SÄGER vad du vill ha och hur du vill ha det.
Barnmorskor och övrig personal är inga tankeläsare - så länge man är tyst så tror dom att allting är bra helt enkelt. Och det är lätt att missa ett förlossningsbrev - särskilt om förlossningen kräver att personal är närvarande vid din sida - då har man inte tid att bläddra i journaler och papper. Då gör dom sitt jobb helt enkelt och då måste du var den som pratar.
Säg vad du tycker. Gör det ont? Säg det! Vill du inte ligga i gynställning? Säg det! Fryser du? Säg det! Törstig? Säg det!
Dom flesta önskemål kan du faktiskt få uppfyllda så länge dom hamnar inom rimlighetens gränser.
Många känner sig förbisedda av barnmorskor som bara kommer in och sveper förbi och ut igen och därför är det jätteviktigt att man vågar prata, att man hejdar dom och säger vad som är fel och vad man vill.
Och kan du inte prata själv så set till att den som är med dig kan det och kan säga till.
Ok, tack för tips och tankar! Ska se till att min kille har stenkoll. det är kanske det som känns mest läskigt, om man är lite "borta" själv, så att man inte kan tala för sig.
Det känns läskigt det där, mycket utelämnande att föda barn. Tänk om man inte KAN tala för sig, om man deckar av, och vaknar av att något sker som man inte vill? (bli sydd utan bedövning, eller vad som helst)..
Det var det jag menade med att du ska prata igenom ordentligt hur du vill ha det med din kille, för man kan hamna i situationer när man är för trött eller omtöcknad eller har för ont för att meddela sig begripligt. Då kan det räcka att man sluddrar fram ett ord till killen, så kan han tolka det! Men var inte rädd, det kommer gå bra och du har det största och häftigaste du varit med om framför dig.
Det är nog liten risk att du vaknar av att något läskigt sker... kan aldrig tänka mig att de syr utan bedövning. Jag sa på skarpen att jag vill ha ORDENTLIGT med bedövning och det fick jag! :)
ok, kattochbebis, tack :) skönt att man har en bra kille då att förlita sig på :) intressant att du beskriver förlossningen som något häftigt! Jag ska försöka ha en positiv syn på det.
Det är det! Hur ont det än gör så är det döhäftigt. Det är ju liksom ingen farlig smärta, som om man hamnade i en bilolycka, lemlästad och såg sig själv förblöda (för att ta en groteskt exempel). Och just att man vet att det inte är farligt utan helt naturligt är en stor hjälp att klara av det, tyckte jag.
Andas, andas, andas så kommer allt gå fint.
Precis, det är värre att slå i lil-tån i bordet för det är en så onödig smärta. Det är mycket häftigare att föda barn. =)
När jag födde min dotter tog BM ett ordentligt snack med mig när vi kom in vilket jag antar är det vanliga och då var jag ju inte så påverkad av smärta utan kunde prata redigt för mig själv! Hon frågade vad jag hade för önskemål, hur jag ville ha det helt enkelt, vad jag hade för tankar om smärtlindring osv. Annars håller jag med de andra, prata igenom med din kille ordentligt så han vet hur du tänker. Det kommer gå bra, du har något otroligt framför dig och efteråt kommer du känna dig som värsta OS-vinnaren, helt makalös som KLARAR ALLT!