Framkallar kräkningar vid säng gående! Någon mer som har ett väldigt envist barn som ej vill somna själv?

Hon verkar verkligen inte redo att somna själv. Tydliga signaler genom kräkningarna ju. Stanna hos henne och försök om ett halvår igen, tycker jag.

Tycker ni gör klokt i att inte gå från henne på ett tag! Om hon blir så ledsen att hon kräks är hon nog inte mogen att somna själv! Det kan vända fort om man är lite lyhörd och inte sätter prestige i att barnet ska somna själv. Vår son började somna själv vid 2½...innan gick det inte men då vid 2½ släppte det snabbt.

Nej, som dom andra säger så bör ni nog vänta ett tag till innan ni börjar om från början.
Om barnet visar så tydligt att det inte vill sova själv så är det väl bara dumt att pina? Det kommer inte nåt bra ur det..

Vi funderar på hur vi skall göra. För så fort vi är kvar i rummet somnar hon. Så ha oss i sängen behöver hon ju inte.. Men vi kommer nog testa att sitta i rummet typ en vecka, flytta till tröskeln en vecka och sedan utanför en vecka. Fungerar det inte så slutar vi direkt.

Vet ju att hon gör det av en anledning. Undrar bara om hon gör det för att hon är envis och vill få sin vilja igenom eller för att hon inte är mogen.. För det är en liten tös med VÄLDIG MYCKET VILJA.. tidigare har hon haft affektkramper. tack och lov försvunnit.

Bara så jobbigt att det tar upp så mycket av tiden på kvällen. Men skulle aldrig bara lämna rummet då hon gjort detta några dagar i rad nu. Vi tar det lugnt och ser hur det blir, annars väntar vi några månader.

Jag förstår ärligt talat inte ens varför ni överväger att testa att lära henne att somna själv just nu
Det är bara att avbryta och backa 10 steg, hon är så upprörd att hon kräks!

Hon har hur som helst svårt att slappna av, oavsett om vi ligger bredvid, sitter i rummet eller utanför. Några tips?

Som jag skrev, vi har fasta tydliga rutiner och dem tycker hon om. Men så fort vi kommer i sängen så börjar hon greja, leka, ska ha än det ena än det andra. Har också börjat "väcka" sig själv.. hon sover näst intill och så sätter hon sig upp och börjar sjunga, nypa mig eller något annat som gör att hon håller ögonen öppna.

Tips?

Hon verkar otrygg i insomnandet och då borde ni finnas där för henne tycker jag. Ligg brevid henne och stanna hos henne tills hon somnar. När hon blivit trygg kommer hon somna utan problem. Jag tror absolut inte på att lära barn sova själva på det sätt ni gör.

Jag håller helt med SaramedM!
Er dotter är ju fortfarande väldigt väldigt liten och vad gör det då att nattningar just nu tar lite tid om ni´ser det i ett större perspektiv?
Vår son är tre och vi skulle aldrig komma på tanken att han skulle tvingas att somna ensam!!!
Och jo, vi har ibland väldigt långdragna och sega nattningar men de är ju mysiga också!

Hon är inte så upprörd så hon kräks, skriker inte eller så, hon kan ligga tyst ett tag och sedan bli nästan arg för att, i våra ögon iaf och vi är dem som ser henne och känner henne, hon inte får osm hon vill - framkallar kräks

Men skrev också att vi slutar direkt om hon fortsätter, när vi kommit så långt som att sitta utanför..!

Näe men nu måste jag säga en sak. Jag har två såna kottar som har insett det magiska i att kräkas för att få sin vilja igenom. Det var ganska kul för ja ghar aldrig fattat varför de gör så eller vart de fått det ifrån förän deras pappa fd dagmamma träffade oss och sa "Näe men gör hon oxå så, så gjorde hennes pappa oxå som barn" Inte det att man inte ska ta deras signaler på allvar, men det är ju oxå så att de lär sig att styra världen genom att kräkas. Så fort de grinar så de kräks för nåt så slipper de ju göra det man vill. I vårt fall började dte med kräking vid sövning, men gick över till att kräkas när man lämnar på dagis och kräkas när man ska tvätta håret, kräkas när man ska div grejjer. Jag tror att man känner sitt barn bäst själv och känner ni att hon tvingar fram kräkning för att få igenom sin vilja ås tycker jag ändå att ni ska vara fasta. Med det inte sagt att ni ska lämna ett kräkandes barn själv i sängen, men att vara tydlig med att ja, jag ser att du kräkas och det är inte hela världen, det är inte farligt, nu tvättar vi av dig så lägger du dig igen. Så får man ta det i lite mindre steg men ändå visa att man inte vinne rpå att kräkas.

Nu säger jag till min stora som blir fyra i maj när hon börjar gå in i kräkläge att "ja jag hör att du komme rbörja kräkas, men sluta med det nu,m för dte blir som mamma sagt ändå, dte gör inget att man kräks"