förlossningen närmar sig och jag vet inte om jag fixar det här!

Ja känner inte igen mig, men d finns ju kompetent personal som hjälper dig... och att bajsa på sig, d e fullkomlig normalt.

Sj har jag fött 2 underbara döttrar... lycka till

Nej, det är inte bara du som har psykbryt. Du är långt ifrån ensam och jag hoppas att du verkligen inte tror att du är ensam om att vara rädd...

Jag var inte alls rädd inför första barnet, inte förän vi låg där på förlossningen. Med andra barnet var jag rädd så jag grät redan tidigt i graviditeten. Jag kunde inte ens läsa om förlossningar utan att tårarna rann. Jag var precis som du rädd för att tappa kontrollen, bedövning, smärta... ja allt! Det enda jag inte var rädd för var väl att bajsa på mig tror jag... *ler*

Prata med din BM, hon har med största sannolikhet varit med om den här rädslan förut. Hon har säkert råd och kloka ord.

Man brukar säga att "kvinnor har fött barn i alla tider" och så är det ju faktiskt när man tänker på saken. Jag tror ibland att vi läser för mycket idag, man hinner skrämma upp sig med alla historier om hur illa det kan gå. Information är bra men kan ju också skapa ångest.

Jag hade en kompis som fick barn strax efter att jag fick mitt första barn och mitt råd till henne var: Läs gärna på så du vet ungefär vad som kommer att hända, men var beredd på att det inte alls kommer bli som du tror. Man ska veta att det kan göra jävligt ont men också att det är långt ifrån alla som tycker att det är så där hemskt. Man kan inte styra förloppet ändå så oroa dig inte för kontrollen, väldigt få har kontroll när man väl ligger där... och det går ändå! Jag var rädd för att inte kunna andas, för smärtan etc... Hann inte få EDA, men kan i efterhand säga att jag är lika glad för det. Lustgasen räckte gott och väl.

Tala om för bm och uskan på förlossningen när du åker in att du är rädd. Klart du fixar att föda, man blir enormt mycket starkare när man väl är där än man tror!!

Är nog många som känner som du. Men jag VET att du fixar det. Tala om för BM om din rädsla och kanske det kan vara bra att säga något när ni väl komer in på BB så att de kan ge extra stöd.

På tal om bajs kan du ju läsa tråden som handlar om det så kanske det blir en mindre sak att oroa sig för. Det är en rädsla som många har, även jag hade, men som under förlossningen inte betydde ett skvatt så all oro var helt onödig.

Varför är du rädd för bedövningen?

Jag känner igen mig!
Tänkte att herregud vad har jag gjort...ingen återvändo...hur skall jag klara det.
Men tror att du kan må bättre och vända den känslan innan förlossningen om du delar med dig dina tankar med någon. Bättre att ventilera än att bygga upp en skräck inom sig som faktiskt inte är så farlig när man pratar med andra.
Kontrollbehovet är stort hos alla väntande kvinnor tror jag. Men när man väl är i den situationen tänker man inte så mycket mer än på att få ut den lille:). Så blir alla roliga historier till om förlossningen:)

Inte så konstigt att känna så inför en så stor händelse!

Jag tycker att det är super att föda barn! Jobbigt, visst. Och det gör ont, men överkommligt. Alla nojjor kommer du inte tänka på när du väl är där, du kommer att vara så focucerad och bara ha ditt barn.

Du ska se att det ordnar sig.Ja det kan hända mycket under en förlossning. Man beter sig ju inte som man brukar göra liksom. Tänk på att det är okej att tappa kontrollen i ett sådant läge och tänk på att smärtan går över och att en värk bara varar i några minuter och mellan värkarna känner du ingenting.
själv både spydde jag och sket på mig och det var ingen som klandrade mig för det. Vet du varför ?
Jo för att man kan inte hjälpa det.
Det är KLART DU FIXAR DET. Din kropp är gjord för att föda barn.
Du ska se att det ordnar sig när du väl får ditt barn på magen är det allt som betyder något.
Lycka till

alltså...rent kroppsligt är du ju kapabel att föda barn...men ditt psyke är inte redo..det är många som känner så!
men när du väl är på dagen D så fixar det sig ALLTID! fokusera på andningen...det är det bästa rådet jag kan ge dig...

jag andades fel i början men efter ett tag tvingade jag mig själv..och då gick det bra..man får ett helt annat fokus!

Tro mig du kommer att klara det galant!!! För det första det är mänsligt att vara rädd och det är faktiskt ett maratonlopp du ska igenom men jag resonerade såhär att jag ställde in mig på värsta tänkbara smärta så kunde det bara bli bättre. Jag hade en förlossning som pågick i 37h och av dom 37 använde jag enbart lustgas i 10min i övrigt ingen annan smärtlindring. Jag var dock så lyckligt lottad att jag hade bara 10min mellan värkarna vilket tydligen är ovanligt. Men ska jag rekommendera något så är det pilatesboll och så varmt vatten du klarar det är ljuvligt och på pilatesbollen kan du slappna av på ett skönt sätt, sedan är gåstolen också helt underbar att hänga på. Varma handdukar mot underlivet var också väldigt smärtlindrande under själva förlossningen när bebisen var på väg ut. Säg till din partner att hjälpa dig att andas UT, in andas du själv men håller man andan stannar smärtan kvar längre, slappna också av i käken och ansikte - då slappnar man automatiskt av i bäckenbotten.

Tro på dig själv du kommer att fixa detta och vad gäller att bajsa på sig så frågar dom om det här, du kan få laxermedel om du vill men sedan så är det så vanligt som att ca varannan kvinnan bajsar på sig under förlossningen och dom är så van och gör absolut ingen grej av det.

Säg till om du har frågor! Lycka till :)

Glömde att säga att vad gäller smärtan så gjorde det betydligt mindre ont än vad jag hade föreställt mig även under själva förlossningen.

Så var det för mig också när jag skulle få första, men vet du man klarar det det är inte så illa som man tror.
Men jag tror att det är bra att man är lite rädd då tror man att det ska vara så hemskt, sen så kommer förlossningen och den är inte i närheten så jobbig som man har målat upp det.

Bedövning kommer du att gilla, du har ju ganska ont så man bryr sig inte om hur man får bedövning, bara att man får den

Försök inte att vara så stark, berätta för dina närmaste att du är så rädd, oftast så blir räddslam större om man inte pratar om den, man gör den bara större och större, pratar man om den så krymper den och man kan börja tänka om och tänka på andra saker som är lugnande.

Lycka till och du det är inte så illa som man tror, sen så får man en ganska fin belöning för jobbet

Och det fina mitt i all rädsla är ju att även förlossninsrädda väljer att skaffa syskon till sina första barn... Så även om det är läskigt så är det ju värt det, inte bara en gång utan för många är det värt det mer än två gånger

Jag var också skraj.

Men så sa en kompis till mig;

Det första som sätter igång vid en förlossning är inte plötsliga smärtsamma värkar, eller FLUSCH-vattenavgång.
Utan hormonet "Nu-skall-jag-föda-barn-och-det-kommer-att-gå-bra".

Det var så.
Båda gångerna.

Tack för alla peppande kommentarer, det behövdes!

Jag har ju sett fram emot det här så länge så jag ska fokusera på det positiva, att det kommer att leda till att jag får min bebis. Ska prata med min man ikväll och förhoppningsvis kan han trösta lite.

Känns bara som jag har för mycket hormoner som rusar runt i mig just nu. Har varit iväg till bibblan och lånat en bok om att föda som någon tipsade om i en annan tråd, författaren heter Abscal. Hoppas att det ska hjälpa lite.

Tack snälla ni som svarat på tråden. Önskar er en trevlig helg!