söker dikt av tomas tranströmer

Den stora gåtan

I

Ett lamakloster
med hängande trädgårdar.
Bataljmålningar.

Hopplöshetens vägg...
Duvorna kommer och går
utan ansikten.

Tankar står stilla
som mosaikplattorna
i palatsgården.

Står på balkongen
i en bur av solstrålar -
som en regnbåge.

Gnolar i dimman.
En fiskebåt långt ute -
trofé på vattnet.

Glittrande städer:
tons, sagor, matematik -
fast annorlunda.

II

Rentjur i solgass.
Flugorna syr och syr fast
skuggan vid marken.

III

En pinande blåst
drar genom huset i natt -
demonernas namn.

Ruggiga tallar
på samma tragiska myr.
Alltid och alltid.

Buren av mörkret.
Jag mötte en stor skugga
i ett par ögon.

Novembersolen...
min jätteskugga simmar
och blir en hägring.

Dessa milstenar
som gett sig ut på vandring.
Hör skogsduvans röst.

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

IV

Solen försvinner.
Bogserbåten tittar med
bulldogansiktet.

På en klippavsats
syns sprickan i trollväggen.
Drömmen ett isberg.

Uppför branterna
under solen - getterna
som betade eld.

V

Och blåeld, blåeld
reser sig ur asfalten
som en tiggare.

De bruna löven
år lika dyrbara som
Dödahavsrullar.

VI

På en hylla i
dårarnas bibliotek
postillan orörd.

Kom upp ur kärret!
Malarna skakar av skratt
när furan slår tolv.

Min lycka svällde
och grodorna sjöng i de
pommerska kärren.

Han skriver, skriver...
Lim flöt i kanalerna.
Pråmen över Styx.

Gå tyst som ett regn,
möt de viskande löven.
Hör klockan i Kreml!

VII

Förbryllande skog
där Gud bor utan pengar.
Murarna lyste.

Krypande skuggor...
Vi är vilse i skogen
i murklornas klan.

En svartvit skata
springer envist i sick-sack
tvärs över fälten.

Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.

Alléerna lunkar
i koppel av solstrålar.
Ropade någon?

VIII

Gräset reser sig -
hans ansikte en runsten
upprest till minne.

Här finns en mörk bild.
Övermålad fattigdom.
Blommor i fångdräkt.

IX

När stunden kommer
vilar den blinda vinden
mot fasaderna.

Jag har varit där -
och på en vitkalkad vägg
samlas flugorna.

Just här brann solen...
En mast med svarta segel
från för längesedan.

Häll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram -
vi är förklädda.

X

Döden lutar sig
och skriver på havsytan.
Kyrkan andas guld.

Det har hänt något.
Månen lyste upp rummet.
Gud visste om det.

Taket rämnade
och den döda kan se mig.
Detta ansikte.

Hör suset av regn.
Jag viskar en hemlighet
för att nå in dit.

Scen på perrongen.
Vilken egendomlig ro -
den inre rösten.

XI

Uppenbarelse.
Det gamla äppelträdet.
Havet är nära.

Havet är en mur.
Jag hör måsarna skrika ?
de vinkar åt oss.

Guds vind i ryggen.
Skottet som kommer ljudlöst -
en alltför lång dröm.

Askfärgad tystnad.
Den blå jätten går förbi.
Kall bris från havet.

Stor och långsam vind
från havets bibliotek.
Här får jag vila.

Människofåglar.
Äppelträden blommade.
Den stora gåtan.

www.vlt.se/artikelmall.asp
Vet inte om den står där men det var den enda träffen jag fick upp på Alta Vista.....

jättestort tack till er. det var just den jag sökte. så rörd.