Till er med vilda barn!
Jag är mamma till en charmig och levnadspigg kille på 20 månader.. Både jag och min man är hemma med honom på dagarna. Min man är tillfälligt sjukskriven och jag är hemma med sjukersättn då jag har en kronisk värksjukdom.
Vi är nyinflyttade i ett mindre samhälle, där dagisplatsen verkar dröja.
Sonen är överallt hela tiden, kan sällan sysselsätta sig själv mer än kortare stunder, vill helst sitta i famnen(men är inte nöjd där heller). Nya saker skänker tillfredställelse kortare stunder, han har svårt att varva ner på kvällen och är väl kort sagt ett ganska krävande barn. Vi är två om honom, men har ändå svårt att orka med. Många gånger blir man irriterad fast man inte vill, tröttheten finns alltid med i bilden.
Jag älskar min son med än något annat, men kan ändå drabbas av tvivel.. För vissa dagar förstår jag inte hur jag ska orka med.
Både jag och min man är engagerade i vår son, försöker ge varandra sovmorgon nu och då, uppmuntra varandra till egen tid osv. Ändå känns det aldrig som att man är PIGG! Jag går själv konstant med en trötthet i kroppen och knoppen, min man går omkring likaså.
Till er andra med vilda barn.. Hur får ni vardagen att gå ihop? Sover era barn bra på kvällar/nätter? Hur sysselsätter ni barnet på dagarna?