• Anonym (Orkeslös)

    Till er med vilda barn!

    Jag är mamma till en charmig och levnadspigg kille på 20 månader.. Både jag och min man är hemma med honom på dagarna. Min man är tillfälligt sjukskriven och jag är hemma med sjukersättn då jag har en kronisk värksjukdom.
    Vi är nyinflyttade i ett mindre samhälle, där dagisplatsen verkar dröja.

    Sonen är överallt hela tiden, kan sällan sysselsätta sig själv mer än kortare stunder, vill helst sitta i famnen(men är inte nöjd där heller). Nya saker skänker tillfredställelse kortare stunder, han har svårt att varva ner på kvällen och är väl kort sagt ett ganska krävande barn. Vi är två om honom, men har ändå svårt att orka med. Många gånger blir man irriterad fast man inte vill, tröttheten finns alltid med i bilden.

    Jag älskar min son med än något annat, men kan ändå drabbas av tvivel.. För vissa dagar förstår jag inte hur jag ska orka med.
    Både jag och min man är engagerade i vår son, försöker ge varandra sovmorgon nu och då, uppmuntra varandra till egen tid osv. Ändå känns det aldrig som att man är PIGG! Jag går själv konstant med en trötthet i kroppen och knoppen, min man går omkring likaså.

    Till er andra med vilda barn.. Hur får ni vardagen att gå ihop? Sover era barn bra på kvällar/nätter? Hur sysselsätter ni barnet på dagarna?

  • Svar på tråden Till er med vilda barn!
  • saraelena

    Dagis, så han får leka av sig.. Min son är också en riktig vilding..

  • Min familj

    Min son är också en vilding, men han har lugnar ner sig något nu. Han är nu 2 år och 7 mån. Tidigare var han hel vild och jag visste inte hur vi skulle aktivera honom eftersom inget hjälpte.

    När han var hos dagmamman så blev han lugnare

    Nu har han varit hemma en tid och då blev han rastlös igen, trots att vi gjorde allt möjligt. Förra veckan började han på nytt dagis och man kan se hur han börjar lugna ner sig...


    Stolt mamma till 2 jordbarn och 1 ängel!
  • Anonym (Orkeslös)

    Tack för svar.. Låter som om dagis gör susen för vilda barn
    I mars har vi blivit lovad plats, känns som en evighet dit
    Fler som vill tycka till?

  • Fonzan

    Våran son är oxå vild..tycke vi...andra säger att han är helt underbar och lätt att ha att göra med.

    Jag är gravid och vi tror att han gör lite uppror gentemot oss just nu.

    Som flera skrivit så var förskolan räddning för oss.

    Men då vi jobbar skift och ibland är lediga båda 2 mitt i veckan och han ibland är hemma med oss så måste vi ju göra någonting.

    Gärna åka och handla, promenad, röra på oss lite gå i centrum osv, sitta ner och ta en glass sådant funkar har vi märkt.

    Åker till lekland ibland, men det blir ju lite dyrt att göra det till en daglig vana.

    Att vara hemma med han en hel dag, då tar han dö på oss!
    Spelar ingen roll om någon utav oss har fått sovmorgon...han ser till att vi blir trötta ändå =)

  • Aunt Molly

    Om din son är 20 mån kanske han inte börjat prata så mycket ännu? Vi har en pojke som nu är 4 år och som alltid varit "vild". Jag upplever att det blev lättare för oss alla när språket kom ordentligt i 2-års-åldern. Han kunder uttrycka sig och man kunde lättare resonera med honom.

    Vår pojke har alltid varit snäll och ordentlig med haft en enorm nyfikenhet och vetgirighet. Att stimulera hans intressen och låta honom hjälpa till med saker hemma är bra tips. Och förskola; där får de leka av sig med andra som har lika mycket energi.

  • Anonym (Orkeslös)

    Fonzan, Ja, det spelar ingen roll att man fått sova på morgonen. Lagomt till lunch har han sugit musten ur oss bägge ändå
    Har också märkt att det fungerar bättre om man är i affären, åker in till stan osv.. Lycka till med bebisen

    Aunt Molly, Vår son har börjat nosa lite på något som kan kallas språk. Han upprepar en del ord som han lärt sig ett par 1000 ggr varje dag Han är, som du själv skriver, ganska så nöjd när han får vara med och hjälpa till här hemma. Jag längtar tills han blir äldre, får igång sitt språk och förhoppningsvis blir lugnare och mer nöjd.. Även om man ska leva varje dag och njuta av sitt barn! Vissa dagar lättare än andra.
    Tack för svar

  • Fonzan

    Tack för lycka tillet =)

    Jag min sambo och jag brukar sätta oss ner ibland och undra vad man gjorde innan man fick barn =)

    Vi har kommit på det...att vi sov sov sov....haha...men det tyckte vi ju inte då =)

    Anonym (Orkeslös) skrev 2009-01-20 12:19:28 följande:


    Fonzan, Ja, det spelar ingen roll att man fått sova på morgonen. Lagomt till lunch har han sugit musten ur oss bägge ändå Har också märkt att det fungerar bättre om man är i affären, åker in till stan osv.. Lycka till med bebisen Aunt Molly, Vår son har börjat nosa lite på något som kan kallas språk. Han upprepar en del ord som han lärt sig ett par 1000 ggr varje dag Han är, som du själv skriver, ganska så nöjd när han får vara med och hjälpa till här hemma. Jag längtar tills han blir äldre, får igång sitt språk och förhoppningsvis blir lugnare och mer nöjd.. Även om man ska leva varje dag och njuta av sitt barn! Vissa dagar lättare än andra.Tack för svar
  • Fonzan

    och en grej till...

    förr i tiden så kunde man äta, sova, duscha när man själv ville och orkade...nu är det tvång ...haha

  • Anonym (Orkeslös)

    Fonzan skrev 2009-01-20 13:48:32 följande:


    och en grej till...förr i tiden så kunde man äta, sova, duscha när man själv ville och orkade...nu är det tvång ...haha
    Ja, håller fullkomligt med dig Borta är tiden när man kunde ligga så länge man ville på helgerna, äta en sen frukost och slö kika på tv.en! Sköt om dig och familjen
  • Fonzan

    förut då jag var mammaledig ( innan min sambo varit pappaledig och trodde att föräldraledighet=semester ) då sa alltid min sambo: Varför sover du inte när sonen sover...herregud...det är väl inte så lätt att sova på kommando mitt på dagen?

    Så denna bebbe då ska sambon vara hemma from h*n är 6 månader så vi ska dela på det lite mer =)

    Han har tack och lov förstått att det är mysigt, men ingen semester!

    Han skulle bygga klart huset då han var hemma med sonen...tjena!
    Har fortfarande undervåningen kvar! 2,5 år senare...hihi

Svar på tråden Till er med vilda barn!