Sluta med nattmål -- svårare efter 6 mån???

Det skulle jag också vilja veta. Min dotter är 5 månader nu och jag har jättesvårt för att bestämma mig om jag ska ta bort nattmålen eller fortsätta ge henne mat. Hon äter inte mycket, kanske sammanlagt 150 ml på natten så det känns ju inte som att hon direkt behöver det mer än för att kunna somna om. Samtidigt som det hade varit skönt och slippa slösa massa ersättning på lite suttande så är det skönt eftersom hon somnar om så lätt av det. Gah..svårt.

Ammar du eller ger ersättning?

Är också nyfiken.

Jag slutade nattamma när min son var 9 månader och det gick superenkelt. Jag hade dragit mig för att göra det för att jag trodde det skulle bli så jobbiga nätter, men inte ens första natten var speciellt tuff och efter tre nätter sov han hela natten igenom.

Jag har ammat fram till 6 mån, nu är han 6½ och vägrar bröstet så jag ger ersättning..

När jag ammade så vaknade han 3 ggr för mat, nu vaknar han bara en gång runt 2-3 tiden.. det känns som han borde klara sig fram till 6-7 if utan mat...

Låter underbart

Ja, det var himmelrike. Både pappan och jag vaknade runt fyrasnåret och kunde inte somna om. Vanans makt.

Väntar man tills barnet verkligen är redo så tar det nog bara 1 natt =) .. Tog knappt 2 nätter för oss då sonen var 6 månader.. Jag skulle då inte lita på den där faktan eftersom det är sååå olika från barn till barn, huvudsaken är att lyssna på barnet..

Vi slutade med nattamningen när dottern var drygt 8 månader. Tog också 3 nätter, som någon här skrev innan. Eller ja, vi har iof inte tagit bort amningen helt, men från att amma varannan till varje timme på natte så får hon nu först efter 8 tim och sover då vidare ngr timmar till. Hur som helst så har jag en känsla av att det hade varit svårare att genomföra denna förändring innan hon var 6 mån. Jag tror hon skullle haft svårare att acceptera detta då, dessutom så var hon ju fortfarande hungrig på nätterna vid den tiden. Men det är väl säkert olika för olika barn.

Hur gjorde ni? Slutade rakt av från en natt till en annan, eller trappade ni ner?

Min son åt oftast en gång på natten, ibland två, men jag har känslan av att han inte fick i sig så mycket utan bara somnade. Vi slutade med det rakt av när vi var på semester. Pappan tog honom när han vaknade på natten och vyssjade honom till sömns.

Det där mesto ju ändå bero på om barnet vaknar av hunger, närhetstörst eller av vana. Ammande barn som inte äter ersättning på natten, vaknar av min erfarenhet, längre upp i åldrarna, o då kan det ju vara ännu svårare att veta av vilken orsak de vaknar. Många bebisar mellan 4-6 månader är för upptagen av omärlden på dagen för att kunna äta, o att då neka dem äta på natten..jo visst, de kanske lär sig äta bättre på dagen efter några nätters hunger, men jag vet inte. Har aldrig haft som mål att mina barn ska klara sig hela nätter utan mat när de är under 6 månader, jag tycker de varit så små då. Bara bebisar ju Sen att de periodvis ändå gjort av sig själva, eller åtminstone gått 6-7 timmar utan mat, det är ju en annan sak. Men sent nattmål/tidigt morgonmål hade de kvar i 3 år, respektive runt 20 månader. Jag anser att det är olika när barn klarar sluta helt. Fast det är klart, om jag hade haft barn som velat äta hela nätterna i den åldern hade jag väl försökt gjort nåt åt det. Men jag hade inte lagt ner så hemskt mycket energi på att försöka få ett barn under 6 månader att sova hela nätter utan mat, om man med det menar 10-12 timmar.

Min 6 mån son skippade nattmålet självmant förra veckan :)

PrettyinPink skrev 2009-01-20 21:56:40 följande:

Ja, i princip slutade vi rakt av. Började dock några veckor tidigare med att inte amma henne till sömns när hon skulle lägga sig inför natten. Vi började istället bara (efter att vi var helt säkra på att hon var proppmätt och riktigt trött) att lägga henne i vår dubbelsäng, där hon brukar sova. Och den som la henne låg kvar bredvid tills hon somnade. Skrik och protester blev det såklart, men efter 10 min somnade hon, och det blev lite bättre för varje natt. Av att somna så, så sov hon genast bättre, 4-5 tim första passet. Efter några veckor så bestämde vi att jag skullle sluta m nattamningen. Sambon tog första tre nätterna. Hon vaknade ett antal gånger, skrek några minuter och somnade om. Sen blev det bara bättre, vaknade max en gång och kunde somna om bara man låg bredvid. Har litet bakslag just nu bara, då hon precis varit förkyld, med en extra nattamning. Men det är väl sånt man får ta.

Vi sköt och sköt på att ta striden med att få bort nattmålet. Det var som att det alltid var något som gjorde att det inte passade - hon var sjuk, vi var sjuka, vi skulle resa bort, etc etc. Hon är 8 månader imorgon.

För en dryg vecka sedan blev jag less när hon åt först vid 23:30 och sen vaknade igen efter tre timmar. Kände att hon omöjligt kunde vara hungrig. Stoppade i nappen, satte på vaggviseskivan och gick ut ur rummet. Skrik såklart. 1,5 timme tog det för min man som fick ta henne men sen somnade hon om utan att ha ätit. Natt två 1 timme och 15 minuter. Natt 3 sov hon hela natten. Då åt hon sista gången 21:30 och sen inte förrän 07:00 på morgonen.

Efter ytterligare någon natt sover hon nu från kvällsmålet (välling och ammar) vid halv sju till halv sju-sju på morgonen. Hon klarar sig alltså utan problem i 12 timmar. Nu är det mest jag som av vana vaknar till... men det försvinner väl också hoppas jag.

Sen vet jag att detta kan ändras fort. En förkylning, vaccinering, etc men just nu njuter vi.