Min sons Farmor negligerar att hennes son har misshandlat mig och hotat mig och vårat gemensamma barn till livet..hur ställer man sig till detta?

En helt klart skadad tant....som ni kanske tillåmed mår bättre utan....

Jag hade struntat i toabesök ett par dar å lagt ett ordenligt lass på kärringen.....

Familjen KALOW....min alles egen..

Varför behöver du bekymra dig om vad hans farmor gör?

Typiskt mammor till "hopplösa" män. Hon vet om att hennes son är som han är, och har förmodligen alltid stöttat, skyddat honom och daltat med honom. Hon avskyr dig för att du inte gör samma sak. Mår du dåligt av att umgås med henne ska du inte göra det. Det är du och din son som är offer i detta, inte hon och hennes son.

Ja, det är ingen lätt sits för någon av er. Jag förstår din frustration och ilska men man måste också förstå att ens barn alltid är ens barn, oavsett vad de gör. Jag tror inte du kommer någon vart genom att försöka pressa henne till att erkänna sin sons brott uatn du får nog försöka lämna henne i sitt förnekande. Titta ditt barn djupt in i ögonen och föreställ dig att du sitter i hennes sits, att det är din son som har misshandlat sin kvinna och hotat sitt barn... hur reagerar man på något sådant? Det är ingen lätt fråga.

Hur du ska hantera hennes och din sons umgänge kan jag inte ge dig några råd om, du måste känna efter själv vad som känns rätt för din son och dig.

jag tror att även om man vet att det är sa sa reagerar man som mamma sa att man haller till sina barn

MaijaO skrev 2009-01-21 19:42:07 följande:

Jag tänker på vad som är bäst för barnen? Har de glädje av att ha en farmor? I så fall kanske du kan strunta i henne men låta dina barn må bra av att ha en farmor, just tex på kalas och så.

Jag tror att din son mår bättre utan en elak farmor..

Over and out

Har du stöd av systrarna till ditt ex?

Jag tänker att ditt barn mår bättre med an mamma som e glad o inte mår dåligt,får hon dig att må dåligt så tycker jag du ska be henne dra å h-e...kan hon inte visa dig respekt så behöver hon inte träffa sitt barnbarn heller.

Men vänta nu...
...du skriver att farmor är konflikträdd. Det är väl ändå ledtråd 1. Sen tänker jag såhär, att det måste vara en OTROLIGT svår situation att hamna i där man ställs mellan sitt barnbarn och sitt barn på ett sätt. Ens barn är alltid ens barn, oavsett handlingar. Föräldrars villkorslösa kärlek. Sen behöver det inte betyda att hon accepterar, godkänner eller blundar för vad han gjort, men varför måste hon ta ev skam eller ångest inför dig?
Att hon blir formell tycker jag är ett väldigt starkt tecken på att även hon har svårt att förhålla sig till situationen.

Missförstå mig rätt här, jag försvarar henne inte för jag känner inte just henne. Men jag tänker genast på de två artikelserier som varit nyligen. Det var två separata intervjuer med mammor till morddömda män. Den ena, mamman till han som mördat tjejen Nathalie tror jag, beskrev detta så jäkla bra. Den ångest allt skapat, hur även hon blir slagpåse för allmänheten pga vad hennes son gjort för att de verkar "kräva" att hon också måste sluta älska sin son helt för annars "godkänner" hon vad han gjort. Hon sa att hon aldrig kommer förlåta handlingen, att det är fruktansvärt det han gjort, men hon kommer heller aldrig sluta älska sin son eller sluta finnas där för honom. Att det är två olika saker.

Hoppas du förstår hur jag menar.

Om hon inte kan vara trevlig och bete sig så varför ska ni träffas?
Farmor låter väldigt medberoende i mina öron.

Anonym (kluven) skrev 2009-01-21 22:59:26 följande: