• Ina79

    Irländsk setter, i barnfamilj???erfarenhet någon?

    Vi är en familj med två pojkar på 2 resp snart 5 år i sommar och vi har tidigare varit fodervärdar åt en dalmatinerkorsning, men fick nu syn på en irländsk setter på 1,5 år. Kanske inte blir just den, men hur är denna hundras, hane som hona i en barnfamilj?
    sägs ju att de är energiknippen när de kommer ut. hur går det då om man har barn med sig.
    Snälla ni som har denna ras, berätta!
    Fäller de mycket, lättlärda osv? dyra i drift?

  • Svar på tråden Irländsk setter, i barnfamilj???erfarenhet någon?
  • viseversa

    sambons föräldrar hadde en irlänsk setter tik som var en omplaceringshund.Hon hadde varit svårt utmärglad och misshandlad men var ändå världens snällaste hund.Visst krävde hon mycket motion och så men hon var iallafall helt underbar med deras barnbarn som var i olika åldrar.Min sambo tålde henne inte då han är allärgisk och jag kan säga att hon fällde en del.men inte mer än vanligt för hund.Sen måste man ju ta hand om pälsen då den lätt kan bli tovig.men helt klart en härlig ras om nu alla är ungefär samma lynne som Mila som hon hätte.men även hundar är ju individer.

  • Woodcock

    Detta är en stående fågelhund. Gissar att ingen i familjen jagar? Behöver man dock inte göra, men kanske träna jakt med den. Frågan är om den har jaktlinjer eller är avlad på mer utställning. Låna på biblioteket Sten Christofferssons bok "Fågelhundar:dressyr och jakt" så får du en känsla för hur det är och vad som krävs. Ingen hund jag hade skaffat i ert läge. Oerhört fina att se på dock! Om mannen börjar jaga igen kanske jag kan tänka mig en setter, men inte innan dess. Energiknippen som sagt...

  • viseversa

    rättar mig själv här.Pratade med sambon och han sa att dom fäller MASSOR!! antar att hans föräldrar hadde städat när vi var där isåfall.


    viseversa skrev 2009-01-22 18:46:23 följande:
    sambons föräldrar hadde en irlänsk setter tik som var en omplaceringshund.Hon hadde varit svårt utmärglad och misshandlad men var ändå världens snällaste hund.Visst krävde hon mycket motion och så men hon var iallafall helt underbar med deras barnbarn som var i olika åldrar.Min sambo tålde henne inte då han är allärgisk och jag kan säga att hon fällde en del.men inte mer än vanligt för hund.Sen måste man ju ta hand om pälsen då den lätt kan bli tovig.men helt klart en härlig ras om nu alla är ungefär samma lynne som Mila som hon hätte.men även hundar är ju individer.
  • mamman06

    hejsan! jag har ingen irl setter själv men mina föräldrar har två st tikar som heter Sara och Amanda.
    vi brukar kalla Sara för "tjacky" och Amanda för "valium, du förstår nog själv vad som menas
    Sara är en väldigt tjatig setter, hon står och piper och gnäller och buffar med nosen för att få uppmärksamhet.
    Amana sitter och blundar och bara är söt
    skäller och varnar vid dörren, men en hund blir inte mer än vad man gör den till!
    De fäller en hel del och helst skall man trimma dem (när och hur ofta vet jag inte) det har nämligen jag fått göra på de när det har behövts.

    de är superbra med barn och andra djur, lättlärda om man vill träna.
    Jag funderade själv på att skaffa en setter innan vi skaffade våra staffar, men jag ville en hund i lite mindre format.

    jag kan varmt rekommendera en sådan.-)

Svar på tråden Irländsk setter, i barnfamilj???erfarenhet någon?