Pappa har metastaser i levern och det är för sent nu...

Läs gärna under sorg. Jag har skrivit ganska mkt där om min pappa. Min pappa dog i maj förra året. Han hade också metastaser i levern. Jag vet vad du går igenom. Du får gärna inboxa mig så kan jag berätta mer. Kram

Har ingen tröst att ge, med mina erfarenheter så går det snabbt utför om man har din fars tillstånd.

Hoppas bara att man kan medicinera honom så att han är mer eller mindre smärtfri och att ni tar tillvara den sista tiden tillsammans.

Hej och tack för era svar!

Jo som jag själv tror så tror jag inte heller att det är speciellt långt kvar tyvärr även om han än så länge är hemma och är uppe osv. Han är ju svag och virrig och väldigt trött. Men skönt ändå att han kan vara hemma och få vara hemma så länge som möjligt.

Han har nu smärtstillande så han har inte någon smärta än tack vare medicinen. Men skulle han inte ha medicinen har han ont.

Dela gärna med er mer av era berättelser...

Nu hade inte min far levermetastaser, men han dog i lungcancer 1999. Förstår så väl vad du går igenom och vill skicka lite styrkekramar, även om jag vet att det inte hjälper... *kram*

Min pappa dog (dec 07)av levercancer med metastaser i lungorna. Inte riktigt samma... men jag vill skicka lite styrkekramar. Ta vara på den sista tiden.

Sänder mina varmaste tankar till dig & din familj TS. Ta vara på den tid ni nu har kvar tillsammans och njut så mycket ni kan även om det är svårt.

Kramar

Jag har tyvärr inte så mycket erfarenhet om cancer i levern eller så men jag

förlorade min pappa för 1 år sedan i cancer..så jag vet vad du går igenom.. det är en jäkligt tråkig sjukdom..

Var med din pappa så mycket du kan.... säga ALLT du kan säga till honom.. allt du vill att han ska veta..

Många kramar och styrkekramar

hoppet är det sista som överger en så kämpa på

Har varit med om ganska precis samma sak nylige, fast det var min farmor.... =(

å hon hade inte lungcancer utan en stor tumör i magen som hade spridit sig =(

Åh tack alla va ni är gulliga! Det värmer om hjärtat! Idag och igår varit och besökt far, och har pratat mycket och allt sånt där, kramats osv... dock är han ganska omtöcknad av morfinet tyvärr men man ser ljusglimtar i ögonen då och då. Han är ju ändå uppe och går och äter, dock väääääldigt små portioner, och allt går superduperlångsamt...

Antar att morfinet kommer mer och mer ta bort hans själ då det ju dämpar även sinnet ju mer smärtan tar över...

Skriv gärna och berätta lite hur det har varit för er och var inte rädda för att "skräda orden" eller så...