"kalla fötter", vad beror det på?

Menar du kalla fötter så som att han drar sig tillbaka och verkar rädd för att fortsätta en eventuell relation med dig? Det kan ju isf bero på väldigt mycket - dåliga erfarenheter av kärleksrelationer är väl ett exempel. Men det kan ju helt enkelt bero på ointresse också.

Jo, kalla fötter som att dra sig tillbaka menade jag.

Ja iofs. Kan vara mycket som spökar. Är det sånt man inte kan rå på? Som bara kommer upp i en? Någon som vet hur det känns? Går det att kämpa sig över det? Att man kan komma tillbaka till att det känns bra igen?

Är alla sådana i sitt liv någongång? Om jag ska försöka minnas så kanske jag var sådan här i högstadiet. Tänkte om det beror på att man är alldeles i början på sin känslomässiga utvekling eller något?

luxuriouz skrev 2009-01-29 18:06:32 följande:

Jag tror inte det finns något svar på denna fråga tyvärr, alla är vi olika både själsligt och interlektuellt.
Kanske har personen dåliga erfarenheter, kanske är han stressad/lätt för att bli sårad och får kalla fötter så fort något alvarligt kommer på tal. kan även höra till utvecklingen, ser man till exempel på tonåringar så är det ju inte relativt ovanligt att de har en personlighet under den perioden som tonåring, för att sedan yttligare utvecklas och bli mognar , anorlunda eller liknande. Ser till mig själv, var super blyg, sa inte ett ord till någon förän ja mitt på min 16 års dag förändrades och släppte blygheten. Nu är jag jätte social, bubblig och folk känner inte igen mig, är heller inte längre osäker osv. Allt är så olika.
Så att sätta någon förklaring till detta är nog omöjligt trots att jag jobbar inom psykiatrin.
Mitt enda råd som fungerat för mig är att inte pressa en person som har kalla fötter, göra klart för personen detta är vad jag vill ha ut av våran relation, vad vill du? Vet han ej ge han tid att fundera, våga tala om att oavsett vad hans svar är så är det OK och man kan då i alla fall börja tala om situationen. Alkltså inte pressa en människa. Att försöka arbeta bort detta beteende är nog fullt omöjligt, alla är vi olika och finns det inga andra tecken som visar någon slags ohälsa så får man nog bara acceptera läget. Nu tar jag endast detta som exempel.

Jag vet hur det käns ts, har själv hft kalla fötter, haft svårt att bestämma mig, men lösningen har fallit sig naturligt efter att jag vuxit upp. Det är inte en del av mig längre så antar att jag ändrats ganska mycket, men det är ju olika finns inget rätt eller fel att få kalla fötter.

EllieMay:

Mm.. ne det är ju svårt att säga si och så är det.. tänkte det var intressant att diskutera och att det endå kanske finns någon slags bakrund till allt. Men alla människors förflutna och historia ser olika ut så går ju inte konstatera något så lätt.

Det tråkiga är när detta beteende inte följt den naturliga uppväxten. Utan att man kan vara såhär även om man är 25 år.

Mm det är nog sant.. inget som går att arbeta bort.. eller om man accepterar hur man är kanske man kan försöka stå emot och vinna över det som kommer, det som känns. Men är väl mycket mognad och så med..

Är en jag känner som är såhär.. så jag är den andra personen, som får påverkas av allt detta.

Hur kändes det när vu upplevt att få kalla fötter? Och följde det med dig rätt högt upp i åldern eller var det mer sådär att det hörde naturligt till ens egna uppväxt i barn/tonår?

Kalla fötter går antingen över ganska fort eller så är man helt enkelt inte intresserad.