• Cinza

    Apropå "Allt för min syster"

    Ett par diskussioner här på FL har rört ämnet om det är etisk rätt att skapa ett "designer"-barn för att rädda livet på sitt barn. I dessa diskussioner har boken "Allt för min syster" kommit upp ett par gånger.
    För mig känns boken som ett bisarrt motargument. Är det någon som på fullaste allvar tror att det skulle kunna gå till så i Sverige?

    Mina fullt friska kusiner 22 och 25 år gamla nekades att donera en del av sin lever med argumentet att de var för unga och kunde behöva den delen senare i livet. Jag själv fick inte donera och inte min man. Finner det då mycket märkligt att det skulle tillåtas att ett barn skulle utsättas för den här behandlingen...

    För er som inte vet vilken bok jag talar om kommer en kort sammanfattning här:

    "Trettonåriga Anna Fitzgerald har alltid funnits där för sin syster Kate- bokstavligt talat. För Anna är en så kallad designer baby, en perfekt genetisk matchning till systern, som lider av en ovanlig typ av leukemi. Hon var bara några minuter gammal när hon för första gången donerade friskt blod till sin syster. Det är kanske inte så konstigt att Anna hela livet känt sig som en reservdel till Kate.

    Men nu har Anna fått nog. Kate har blivit sämre och om inte Anna donerar sin ena njure till henne kommer Kate att dö. Trots att Anna älskar sin syster vill hon inte längre att besluten ska fattas över hennes huvud. Hon uppsöker en advokat och stämmer sina föräldrar för att få rätten att bestämma över sin egen kropp..."

  • Svar på tråden Apropå "Allt för min syster"
  • Tecken

    Jag läste den boken för inte så längesedan, den tar upp intressanta etiska frågeställningar. Jag finner det särskilt intressant att alla vuxna i boken antog att Kate ville leva vidare...

  • Lia och bäbisen

    Förlåt TS, alldeles OT men jag bara måste:

    Fick inte dina bröder donera till din lille son? Det kan ju inte ha behövts mycket? JAg vet ju inte alls hur det fungerar, men låter ju riktigt sugit...Men visst, om det inte går att ta liiiite av en lever utan att riskera den personens liv så är det ju inte konstigt! beklagar iaf ts, massor. Sorry OT.

  • Cinza

    Svar Inlägg 1:En familj har valt att skapa ett sådant barn här i Sverige, det är sant. Vissa menar att det är fel då barnets liv kommer att se ut som flickans i boken. Jag menar att det finns regler som förhindrar detta i Sverige.

    Svar inlägg 2: Det är säkert en jättebra bok som väcker många tankar, men den speglar nog inte verkligheten här. Hur det ser ut i andra länder kan jag inte uttala mig om.

    Svar inlägg 3: Min bror fick inte p.g.a diabetes. Jag fick inte p.g.a. astma, mina kusiner fick inte p.g.a deras unga ålder. Den friskas säkerhet och välmående är det som går först. Det är alltid läkarna som avgör vem som är lämplig donator. Vi hittade en donator utan några större problem ändå. Inget barn har dött på väldigt många år p.g.a att det inte finns en lever att få tag på. Att det gick som det gick berodde på att de blev tvungna att skjuta upp operationen då det kommit in vattkoppssmitta på avdelningen.

  • hönamor

    Jag har inte läst boken o har inte reflekterat så mycket men spontant tänker jag att om det gäller att donera lite blod då o då eller celler från navelsträngen när man föds eller vad det nu är dom är intresserade av kan jag tycka att det är en ganska liten uppoffring. Men jag kan förstå att man INTE vill donera faktiska organ (även om man klarar sig bra med en njure, men inget säger ju att man inte senare i livet kommer behöva båda). Eller att man iaf inte förväntas att göra det bara för att. Självklart har man all rätt till sin egen kropp. Att man sen vill är en annan sak men man ska inte bara förväntas vilja det.

    Det måste ju vara oerhört tungt att "välja" mellan sin syster o sig själv. Tycker hon gjorde rätt som stämde föräldrarna (snacka om att känna sig som en reservdel o inte en egen individ älskad för den hon är) men sen hoppas jag att systern fick hjälp o överlevde på nåt sätt ändå (som sagt, jag har inte läst boken)

  • yumaa

    Är det inte så att i slutet så råkar Anna ut för en bilolycka och dör...
    Hon säger precis innan hon dör och medan hennes syster ligger på sjukhuset att hon ångrat sig och vill hjälpa henne.. men hon hamnar i en olycka och dör.. men advokaten berättar hennes vilja.. sen är det systern som skriver slutet..
    Det är en jättefin bok.. verkligen sorgsen i slutet.. så ni som inte läst den så gör det...

    För att komma till saken.. man vet inte hur en människa som enbart fötts för att ge sitt syskon chansen att leva vidare.. hur det känner..
    i boken ser vi hur föräldrarna tycker synd om stora syster och att Anna alltid ska ge o ge.. men hon ser inte att hon får något tillbaka.. att hennes föräldrar ser henne som något mer än bara donator..
    Men samtidigt beror det ju helt o håller hur man som förälder bemöter denna människa.. sitt barn som de fött för att rädda det andra barnet...
    Anna är ju speciell.. men det känner hon inte..Hon känner hon är som en liten maskin som ska ge det o det till sin syster.. som hon älskar över allt annat...
    Ni fick mig att vilja läsa boken igen

Svar på tråden Apropå "Allt för min syster"