• Anonym

    Min son slår andra barn på dagis

    Min treåring slåss på dagis när han inte får sin vilja igenom eller helt apropå bara. Mellan dessa stunder är han en underbar kille som har mycket känslor och ömhet i kroppen.

    Nu har föräldrar börjat klaga (2 tror jag) och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Jag förstår att det inte är roligt att lämna sitt barn på dagis om de vet att de blir slagna. Här finns så många insändare på FL som tycker att dessa barn är mindre värda o anser att de andra barnen borde slå tillbaka, eller att föräldrarna antagligen slåss hemma.

    Detta gör mig väldigt sorgsen eftersom jag har en underbar liten son som inte vet hur han ska hantera vissa situationer. Jag vet inte vad jag ska göra mer än att vara konsekvent. Vad ska fröknarna göra? Jag vill hitta en lösning

  • Svar på tråden Min son slår andra barn på dagis
  • SIN74

    Vad gör fröknarna idag? Hur har ni diskuterat det?
    Kanskee kan de punktmarkera honom ett tag och hjälpa/lotsa honom i de sociala koderna.
    Hur har han det med kompisar?
    Ta ett steg i taget.

  • Anonym

    De säger till honom att det är fel, sätter honom på en stol och tröstar det andra barnet.
    Jag vill att de ger honom andra verktyg. Jag vet inte hur närvarande fröknarna är. De säger att han funkar bättre när det är fler fröknar.
    Han började på nytt dagis nu i höstas och det är de kompisar som han leker med som han slår. Nu har han börjat leka med en pojke på fritiden och de fungerar jättebra ihop. Antagligen har de hittat sin rang. Klart att det kan hända ett tjuvnyp men inget att oroa sig för.
    Punktmarkera är när de följer honom hela tiden väll?

  • Julutzi

    Jag tycker inte att de barn som slåss, bits eller rivs är mindre värda. MEN helt ärligt så känns det jobbigt att lämna lillan på dagis (nyss fyllt 1år) eftersom det finns en pojke som puttas hela tiden... Personalen har bra koll på honom men min dotter är ju så liten att hon faller väldigt lätt, vilket gör att hon nu varje dag har haft fläskläpp
    Men en bra kommunikation är viktigt mellan fröknar, föräldrar och barn....


    ♥ Mamma till Julia 030527 och Emilia 080108 ♥
  • Anonym

    Men jag blir så ledsen när föräldrarna söker upp mig och tror att han gör det för att han är elak o inte ser honom som en treåring som älskar sina kompisar. Han pratar om dem varje dag och vad de har lekt osv.

  • Julutzi
    Anonym skrev 2009-01-28 21:35:01 följande:
    Men jag blir så ledsen när föräldrarna söker upp mig och tror att han gör det för att han är elak o inte ser honom som en treåring som älskar sina kompisar. Han pratar om dem varje dag och vad de har lekt osv.
    Fast det tycker jag att andra föräldrar "borde" veta.... Barn slåss ju oftast inte för att de är elaka.... Pojken på vårt dagis pratar inte mycket och jag tror att han har svårt med kommunikationen med andra barn... Han blir säkert missförstådd och då puttas eller bits han.....
    ♥ Mamma till Julia 030527 och Emilia 080108 ♥
  • SIN74

    Ja, punktmarkera är att följa barnet. Jag tycker inte at tsätta på en stol och trösta det andra barnet är helt rätt. Det är viktigare att ta del av det barnen gör se och läsa av när din pojke tänker slå och vara där innan det händer. Det är inte lätt. Men om man får en nära relation kan man kanske utläsa ett mänster i beteendet och därmed hjälpa honom i de situationerna.
    Klart att det är jobbigt att detta sker, både för er och för de andra barnen och deras familjer. Men barn är allihop värdefulla och de ska man satsa på oavsett. Är det något som är bekymmersamt - ja då får man hjälpa dem i det.

  • Anonym

    Kommunikationen finns där, men hur ska jag som förälder göra när det är något som händer på dagis. Det är något som borde behandlas på plats som jag gör om något händer hemma. Det känns som han inte vet vad han gör i stundens hetta.

    Det är klart att det är jobbigt att lämna sitt barn på dagis om man vet att det blir slaget. Jag tycker att uppmärksamheten borde riktas till förskolepedagogerna när det handlar om så små barn som på ditt dagis Julutzi. Föräldrarna är ju inte där så att de kan rycka in.

  • Anonym

    SIN74 skrev 2009-01-28 21:38:12 följande:


    Ja, punktmarkera är att följa barnet. Jag tycker inte at tsätta på en stol och trösta det andra barnet är helt rätt. Det är viktigare att ta del av det barnen gör se och läsa av när din pojke tänker slå och vara där innan det händer. Det är inte lätt. Men om man får en nära relation kan man kanske utläsa ett mänster i beteendet och därmed hjälpa honom i de situationerna. Klart att det är jobbigt att detta sker, både för er och för de andra barnen och deras familjer. Men barn är allihop värdefulla och de ska man satsa på oavsett. Är det något som är bekymmersamt - ja då får man hjälpa dem i det.
    Just så har jag sagt till fröknarna att de ska göra, hitta mönstret osv.. men de säger att han gör det närsomhelst, men det kan jag inte tro. På något sätt tror jag att han växer ifrån det men under tiden måste man hjälpa honom att hitta sin roll och vägar.
  • Julutzi
    Anonym skrev 2009-01-28 21:40:25 följande:
    Kommunikationen finns där, men hur ska jag som förälder göra när det är något som händer på dagis. Det är något som borde behandlas på plats som jag gör om något händer hemma. Det känns som han inte vet vad han gör i stundens hetta.Det är klart att det är jobbigt att lämna sitt barn på dagis om man vet att det blir slaget. Jag tycker att uppmärksamheten borde riktas till förskolepedagogerna när det handlar om så små barn som på ditt dagis Julutzi. Föräldrarna är ju inte där så att de kan rycka in.
    Pratar ni om dagis hemma mycket? Fråga vad som händer på dagis, vad de gör, om nån varit ledsen, vad som hände och varför... Jag kan inte så mycket om hur man gör.... Bvc sa till mig att om man har minsta lilla besvär med sina barn så har de en psykolog som man kan ringa till och få råd över telefon bara....
    Jag tror att det kommer gå över snart! Hoppas att allt går bra!
    ♥ Mamma till Julia 030527 och Emilia 080108 ♥
  • SIN74

    Du gör så gott du kan med din uppfostran hemma, på förskolan måste fröknarna ta ansvar för pojken och hjälpa honom. Du kan inte göra mer än peppa och prata med dein pojke om det som hänt under dagen.

  • snillis

    Har han blivit storebror?


    Min son blev storebror när han var 2 och allt var frid och fröjd i nästan ett år - han var jättesnäll med lillasyster och med alla andra för den delen.
    Men helt plötsligt började han bli väldigt elak med lillasyster och med andra barn på dagis.
    Det är tydligen vanligt att det blir ett "bakslag" långt efter att de blivit syskon.
    Vi löste det i allafall genom att ge honom väldigt mycket uppmärksamhet hemma. Att vi bara var med honom. Gjorde saker med bara honom etc.
    Och när han gav sig på lillasyster hemma "frös vi ut honom". Det låter ju fruktansvärt men alltså, vi sa att när du gör så får du inte vara med oss. Inte elakt och argt utan bara ett konstaterande att när man beter sig så får man inte vara med men självklart är han välkommen att vara med så fort han slutar att slå.
    Det tog några veckor och sedan gick det över.
  • Anonym

    Tack för era svar. Jag hoppas att det vänder och jag får fortsätta föra samtal med fröknarna.

    Jag kom på en annan sak med. Relationen till en pojke blev mycket bättre efter att dwe fick träffas på fritiden. De fick lära sig konflikthantering eftersom vi lät de lösa det själva (förutom om de slogs). Jag ska nog bjuda hem han andra två kompisar så att de får tillfälle att hitta en fungerande relation.

  • Anonym

    snillis skrev 2009-01-28 21:49:06 följande:


    Har han blivit storebror?

    Min son blev storebror när han var 2 och allt var frid och fröjd i nästan ett år - han var jättesnäll med lillasyster och med alla andra för den delen.
    Men helt plötsligt började han bli väldigt elak med lillasyster och med andra barn på dagis.
    Det är tydligen vanligt att det blir ett "bakslag" långt efter att de blivit syskon.

    Vi löste det i allafall genom att ge honom väldigt mycket uppmärksamhet hemma. Att vi bara var med honom. Gjorde saker med bara honom etc.

    Och när han gav sig på lillasyster hemma "frös vi ut honom". Det låter ju fruktansvärt men alltså, vi sa att när du gör så får du inte vara med oss. Inte elakt och argt utan bara ett konstaterande att när man beter sig så får man inte vara med men självklart är han välkommen att vara med så fort han slutar att slå.

    Det tog några veckor och sedan gick det över.
    Nej men han ska bli nu till juni.
    Jag tror nästan ett det beror på att han har fått en sån stor uppmärksamhet som han tycker att han vet o kan bäst. Därför slåss han. Jag vet tydligen det men inte fröknarna.
    Vi har nu börjat lära honom att man kan förlora. Haha.. Som när han vill tävla till bilen.. Då låste jag snabbt som tusa... och rusade förbi honom och vann. Hehe.. han blev ledsen o jag kände mig hemsk men vet att livet är inte bara att vinna.
  • carola1977

    Fråga förskolepersonalen om det finns något stödteam där ni kan få hjälp. Det kallas ofta olika saker i olika kommuner, men något sådnat brukar finnas. Det är specialpedagoger, förskolekuratorer och psykolger och sådana. De kan både hjälpa dig som förälder med tips och råd och observera och handleda pedagogerna på förskolan. Man brukar kunna söka hjälp själv som förälder eller så kan förskolan ta kontakt med dem.
    Lycka till!

  • Anonym

    carola1977 skrev 2009-01-28 21:57:24 följande:


    Fråga förskolepersonalen om det finns något stödteam där ni kan få hjälp. Det kallas ofta olika saker i olika kommuner, men något sådnat brukar finnas. Det är specialpedagoger, förskolekuratorer och psykolger och sådana. De kan både hjälpa dig som förälder med tips och råd och observera och handleda pedagogerna på förskolan. Man brukar kunna söka hjälp själv som förälder eller så kan förskolan ta kontakt med dem.Lycka till!
    Tack för tipset!!! Det visste jag inte.. Det ska jag ta reda på.
  • carola1977

    Varsågod. Du kan kolla på din kommuns hemsida också. Det brukar finnas info där under förskola/skola.

Svar på tråden Min son slår andra barn på dagis