(tom rubrik)

Min 16-åriga kille har jätte dålig närvaro i skolan. Han är nu varnad av CSN att de ska dra in studiemedlet. Han säger att han trivs i skolan och går den linjen han ville in på. Han är annars väldigt smart, social och omtyckt av lärarna och har inte svårt för sig i skolan. Förra terminen var det lika. Han hade stora svårigheter att komma upp på morgonen. Nu säger han att han har ont imagen och mår illa ofta. Sen en v äter han tabl. mot sura uppstötningar och säger att det blivit lite bättre. Förra v var han hemma 2 dgr, ej i sträck. I dag fick jag reda på av läraren att han mailat in en sjukanmälan i morse pga magont. Grabben sa inget till mig förrän jag sa att jag pratat med läraren om det. Han ville inte säga nåt sa han för jag skulle bara bli arg på honom. Iofs sant. Vet ej vad jag ska göra.
Han är svår att få igång att prata känslor. På min fråga till honom vad han skulle vilja ändra på i sitt liv sa han -min pappa, för jag har ju ingen pappa. Jag har levt ensam med mina barn de senaste 10 åren. Deras pappa är aktiv alkoholist.
Jag förstår att hans magont har samband med hans känslor till hans pappa. Men han vill inte prata om det och vill inte prata med någon proffesionell heller. Jag har verkligen försökt prata mycket om deras pappa med honom och hans bror genom åren men nu säger han att han inte har behov att prata i så fall gör han det med sina kompisar. När han var mindre medverkade han i en grupp för barn till missbrukande föräldrar men det var 7 år sen. Han fick ut mycket av det då.
Just nu är det jobbigt att vara ensamstående mamma. Känner mig väldigt otillräcklig.
Vill att mina barn ska må bra de är ju det bästa jag har.