Hur är det att bli bortgift?

ingen som kan svara?
Jag la den här tråden i känsliga rummet först, men den blev borttagen då den tydligen inte hörde dit...
Jag tänkte att man kanske inte vill berätta om man inte kan vara anonym.

Menar du tvångsgifte? Det finns väl egentligen ingen som har stöd för det någonstans att det skulle vara tillåtet eller rekommenderat? Visst står det nåt i GT om att ärva en broders fru, men om det skulle ge stöd till tvångsgifte är en annan sak.

Det som du tar upp är snarare ett kulturellt fenomen. Så hur kommer man tillrätta med det, när man tycker det är fel?

Jag har ingen lösning på den frågan.

Jag är muslim, föddes och växte upp i ett muslimsk land. Jag känner ingen i släkten eller i bekantskapen att nån kvinna hade tvingats gifta sig så jag vet inte.

Lösningen på frågan? Om de inblandade är muslimer så bör man påminna dem om att det är förbjudet enligt islam att gifta bort sina barn med tvång.

Menar du nu tvångsgifte eller arrangerade äktenskap? Mitt äktenskap är arrangerat men vi fick ju välja ifall vi ville eller inte, inget tvång.

Det ju ju skillnad på tvångs och arrangerade äktenskap som romani beuty skriver. Men om jag föredrar något vet jag inte. Tycker man ska få välja helt fritt. Inte bli styrd.

Hade en kompis i högstadiet som enl henne blev tvångsgift. Hon vågade inte säga att hon inte ville gifta sig med den kille som pappan hade valt. För hon var rädd att pappan skulle bli arg och tyvärr slå henne

Så de arrengerade äktenskapen kanske inte fungerar så väl som de borde heller alla gånger. Medans jag har sett lyckade arrangerade oxå.

romani beauty skrev 2009-01-30 10:25:41 följande:

killen pratar med sin familj o sen går pappan etc och pratar med tjejens föräldrar o när det getts klartecken så kommer killen o hans familj hem till tjejen officiellt och har med sig smycken till tjejen som visar att hon är förlovad då sen, o så har de med sig whiskey som männen skålar i typ.

Jag avsade mig äktenskap då jag var 16, o gifte mig sen med en som inte familjen accepterade. Efter jag skilt mig levde jag ensam ett tag o sen bad jag familjen om hjälp att hitta någon lämplig. De hittade min man genom att höra sig för med släkt o vänner o vi träffades sen på en sammankomst o vi gillade varann o på den vägen är det.

MalinI

Om arrangerade äktenskap utförs på det sätt som de är ämnade, så är det knappast sämre utgångsläge än att träffa sin blivande på annat sätt. Eftersom det kräver medgivande från båda parter för att äktenskapet ska bli av.

Till skillnad från tvångsäktenskap som TS tar upp, som handlar om någonting helt annat än fri vilja.

Jag tänkte inte på att det finns både arrangerade och tvångsäktenskap....
Jag vet inte så mkt om detta alls.
Men vad jag undrar är mer hur det känns. Är det inte skrämmande att bli tilldelad en man som man sedan ska leva med med allt vad det innebär?
Jag tänker på dessa som jag känner till.... De gifte sig och flyttade ihop. Vet inte hur pass väl de kände varandra innan, men båda bodde hos sina föräldrar för att sedan flytta ihop.
Det måste (enl. mig) vara jättekonstigt att göra så.
Det förväntas ju vissa saker.....tex barnbarn.... Det måste vara så läskigt att lytta ihop med en relativt okänd man som man ska ha sex med osv.
Berätta gärna mer!

Jag kanske är en krass person, men även om jag helt saknar kopplingar till kulturer där arrangerade äktenskap förekommer så har jag svårt att se varför det automatiskt skulle vara hemskt? Eller så väldigt annorlunda för den delen, folk har ju sex med vem som helst de träffar på krogen (då snackar vi okända män!) och flyttar ihop efter att ha dejtat i några månader. Den enda skillnaden i det läget är väl att man förhoppningsvis har någon form av kvalitetsgaranti om ens föräldrar också träffat honom och tycker att han verkar schysst!