Jag skulle så gärna vilja veta hur det är när man får reda på när ens barn har Aspergers syndrom?
Vilka symtom?
Hur märks det mest?
Vad gör man?
Vilken ålder märks det mest?
www.autism.se en bra hemsida men bra info
Har inte barn med Aspergers själv men har kompisar som har det. Vi, alla deras vänner samt föräldrarna till den här lille killen, har väl alltid tänkt att han är liten sen, lite "kantig" med kompisar, haft lite knepigt med språket mm. men egentligen inte funderat över att det skulle vara något annat än normal avvikelse.
Men nu när han började 6-års blev det, som jag förstår på hans pappa, väldigt uppenbart att det var något som inte stod rätt till. Det var inte bara att han hamnade ensam i en klass med många som gått tillsammans på dagis utan att något inte stämde. Tillsammans med läraren kom man fram till att deras lille kille skulle genomgå ett antal test som kan påvisa Aspergers. Dessa test utförs/utvärderas av läkare. Det visade sig då att han inom vissa områden är helt normal, men inom andra, just språk och förståelse för samspelet mellan männsikor inte får de resultat som klassas som normala.
Nu håller man på att besluta vilket stöd deras lille kille behöver för att hantera dessa avvikelser. Som jag förstår finns det mycket att göra för att han ska kunna lära sig att hantera det som avviker från normen.
Som jag uppfattar det utifrån, kan Asperbergs visa sig på många olika sätt och det kan vara svårt att förstå vad som inte stämmer eftersom barnet kan vara helt normala inom vissa områden som tillhör Aspergers och olika mycket påverkat inom andra områden. Om du är fundersam skulle jag rekommendera att du pratar med BVC eller en vårdcentral/skolsjukvården för att få hjälp.
Min dotter fick diagnos innan jul, hon fyller 7 i september. Zanna har alltid vart speciell fast väldigt diffust. hon ville som spädbarn inte gärna bäras runt på, hon satt helst i babysitter när hon fick flaskan , hon sov bäst i eget rum med stängd dörr och släkt lampa.
Som ettåring fick hon väldiga utbrott och gick in i medvetslöshet som resulterade i kramper, sk affektutbrott. Hon var närmast besatt av att plocka med skor av alla de typer och slag. Vi rådfrågade på BVC men dom sa att allt var normalt, hon var viljestark. Utbrotten fortsatte, Zanna rev ner tapeter och klarade inte av spontana utflyker eller nta situationer utan att det blev följder som var svåra att i dåtid tolka.
Vid 4 års ålder krävde vi att Zanna skulle utredas, en psykolog träffade Zanna och gjorde ett WPPSI-test och gjorde bedöningen att Zanna fungerar fullkomligt normalt och att det var vi som var dåliga föräldrar med bristande rutiner och att vi var ojämna i vår uppfostran. Hon skickade oss till Familjeenheten som går under BUP.
Vi var förtvivlade och visste ju att så här var ju inte fallet, vi var jättepetiga med rutinen och samarbetade noga för att få så jämn struktur som möjligt för Zanna. När vi kom till BUP´s familjeenhet tog det dem inte många timmar att se att bedömningen den första psykologen gjort var vriden. Dom åkte då hem till oss och filmade Zanna, hade henne på lekobservationer samt gjorde en DISCO-intervju med oss.
Resultaten var vaga men teamet på Familjeenheten ansåg att BUP´s neurologiska team behövde göra en mer redig utredning. Vi blev remitterade och kom in.
På Bup´s Neurologiska träffade Zanna psykolog nummer 3, arbetsteurapet, psykiatriker, läkare och specialpedagog och gick igenom en gedingen process.
Resultatet redovisades sedan för oss och då visade det sig att zanna ligger inom de sk normalvärderna MEN hon är alldeles för ojämn i resultaten, dom hade sammanställt det första psykologtestet från den första utredningen (WPPSI) och den visade exakt samma sak. Diagnosen blev Aspbergers med normalbegåvning.
Zanna har svårt med förändringar, stora barngrupper, ansiktsuttryck och sociala koder, hon kan däremot läsa, räknar bra, har bra fantasi, ritar gudomligt vackert och pysslar gärna.
Diagnosen för oss var en befrielse, vi känner oss "räddade" och även fast samma utbrott och jobbigheter finns kvar så känner vi oss inte lika "dåliga" i vårt föräldraskap idag, vi kan möta Zanna utifrån Zannas behov, hon får vara den hon är och vi kan tillåta oss att tycka att ungen är jobbig ibland...det är liksom ok, vi älskar henne inte mindre för det!
Oj det blev en hel uppsats, bara hör av dig om du har frågor!