Vi har en pojke på 11 månader som älskar samsovning. Han går och lägger sig vi 7 och sover jätteoroligt till dess vi går och lägger oss. Han vaknar och ropar typ varje halvtimme. Sen sover han tryggt och gott mellan oss.
Jag undrar om någon har tips på hur man hanterar kvällen på AP-vis. Hur man får honom att sova lugnare. Det funkar ju inte riktigt att vi lägger oss vi 7 också.
Det ska tilläggas att pojken är adopterad
Några AW metoder är out of question.
Jag köpte en superbra bok- där står att för att vänja av barn med samsovning ska man låta dem somna som vanligt-dvs samsova med barnet- och när de somnat lägga in dem i egen säng.
Det kan säkert bli flera turer mellan barnets säng och föräldrarnas, men denna metoden vänjer dem vid egen säng- att det är en trygg plats.
Vad menas med AW och AP???
Yttik: Precis så gör vi. Han somnar med någon av oss och blir överlyft till egen säng. Och det brukar bli rätt många turer och protester. Skulle vilja få det lite mer harmoniskt.
AP= Attachment parenting
AW= Anna Wahlgren med sova hela natten metoden
Om jag förstår det hela rätt så tänker ni inte sluta samsova, utan det är snarare den här stunden från 19-tiden tills ni går och lägger er hos honom som är "problemet"?
Antagligen blir han förvånad och rädd när ni inte är där när han vaknar. Så jag skulle börja "från början". När han har somnat så sitter en av er kvar i rummet. (Ta med en bok ochen liten liten läslampa.)Sitt på en stol eller fåtölj nära sängen. Ni kan ju lösa av varandra ifall ni får spunk. Vaknar han till så säg inget förrän han själv säger nåt. Och säg då att mamma/pappa är här, sov så gott eller nåt sånt.
Och sen fortsätter ni så här, efter några kvällar kan man flytta sig lite längre bort och sen kanske man sitter utanför rummet ett tag.
Sen varje gång han går och lägger sig så berättar man att när han somnat så går man själv iväg och grejjar ett tag och sen kommer ni och lägger er. Och så fortsätter man såhär. Det kanske kan funka.
Eller så får han sova med er i soffan i vardagsrummet tills ni går och lägger er, det kan ju vara en annan variant, eftersom han nog vill vara nära.
Cianna skrev 2009-02-02 21:40:56 följande:
när man är 11 månader är man ganska liten, jag tycker nog att det är ganska normalt att inte vilja ligga ensamen då.
Kan han sova där ni är istället? tex brevid nån av er i soffan när ni sitter där, i famnen, sjal/sele?
Kan han sova i famnen om ni sitter i soffan då? Han är ju fortfarande en bebis, kan inte vara så stor? 
Och särskilt som han är adopterad så kan han nog behöva känna att ni finns nära om han vaknar till. Hur länge har ni haft honom, är det fortfarande ganska nytt? Man kan få ha lite mörkare i rummet, men det är ju mysigt med levande ljus och så också. Eller ligga bredvid er i soffan med en filt, så kan man klappa lite på barnet när de vaknar till bara.
Ett ganska trist råd: fortsätt som ni gör idag och gå in varje gång han ropar. Det är ju bra att han sover bra sen. Han kommer nog bli mer och mer trygg med tiden.
jag tror också som föresgående talare, att han kommer bli tryggare med tiden.. Han är ju liten ännu och de är nog inte så ovanligt eller konstigt att de vaknar och är ledsna, gissar jag iaf. Vår dotter började sova bättre efter året någon gång. Jag hade fortsatt gå in och stoppa om och sedan gå ut när han somnat om.
jag tror också det är en period ni helt enkelt får stå ut med, och att det kommer bli bättre. han ropar ju för att se att ni finns kvar, att ni komme rnär han känner sej ensam, och blir lugnad av er närhet = jättebra! men jag vet hur segt det är att behöva springa hundra ggr varje kväll.
junior hade också en sån period i samma ålder, fast vi nattade i egen säng då och han slutade tvärt så fort vi helt enkelt nattade direkt i vår egen säng. kanske kan vara en idé att låta honom sova kvar i er säng istället för att flytta honom?
annars skulle jag nog försöka göra så att han fick sova med oss där vi var, tills vi la oss, om han är typen som kan somna överallt vill säga (det är inte junior). adopterade barn har ju ett lite annorlunda behov av närhet/anknytning, jämfört med egenfödda.
vi samsover förresten fortfarande
Vi har haft det precis så med vår 15 mån gamla dotter. Vi har ligger/legat i vår säng brevid henne tills hon somnat. Det har sen varit oroligt tills vi lagt oss, men vi har tagit att vi fått springa upp för att visa att vi finns där och hon har ju somnat om direkt vi kommit upp.
Sen hon var 10 mån har hon sovit hela nätter och därmed även slutat med sina "oroliga" kvällar. Så för oss var det en period, och visst kan hon även nu vara orolig tills vi lagt oss, men det händer numera väldigt sällan.