Singel, snart 35, vill ha barn men hur får man ihop livet?

Du har bara hört skräckhistorierna om barn
Tycker det låter som en bra idé att åka till D-mark! Självklart ska du göra det, annars kommer du att ångra det i hela ditt liv. Vet inte nån som ångrat ett barn, däremot en del som ångrat att de aldrig försökte.. Jag har flera friska, nästan jämt, barn. Har aldrig nattvakat. *heder o samvete*
Ganska vanligt med ensamstående föräldar nuförtiden Tom nätverk där man hjälper varandra med det praktiska. Du har ju vänner, dom kommer att bli som eran släkt. DET kommer inte att bli några problem. Hoppa!!

Jag skulle vänta något år till om jag var du. Du låter inte riktigt redo än om jag ska vara ärlig, och sååå gammal är du ju inte trots allt. Det ÄR tufft att ha barn.

Vänta nåt år till du. Jag fick inte min förrän jag var 38, men kände exakt samma som du när jag var 35. Man måste skaffa barn för att inte bli ensam tänkte jag. Kanske inte de bästa förutsättningarna för att skaffa barn..hm..

sen kan jag ju säga att de som inte skaffar barn kommer inte att vara ensamma om det i vår generation, så när vi blir gamla kommer det nog att finnas mer gemenskaper för alla barnlösa gamlingar än det finns i dag.

Hej TS!

Med ALLA dina reservationer mot skaffa barn ensam - så har du egentligen svarat på den frågan själv..
Ett barn ska inte bli en börda, det har rätt få all den tid, det kräver.
Har du då ett intressant jobb, antar jag du vill göra karriär? Det kan du glömma som ensamstående mor.
Dels ditt eget hänsynstagande mot ditt barn och sen dels hur dina chefer ser på dig..
De satsar INTE på en kvinna, som ibland måste vara hemma hos sjukt barn.
Orättvist, men så är det!!
Sen vad händer om barnet råkar vara kroniskt sjuk på något sätt, allt går inte se med fosterdiagnostik.
Livet ger inga garantier!!!
Med alla dina invändningar, så borde du endast skaffa barn med en man, som beredd göra avkall på sitt jobb osv osv
Vad du ska göra, det är se tiden an, kanske tona ner kraven på vilka män, som duger..
Du ska absolut inte åka till Danmark och bli inseminerad,i alla fall..
Du kan ju ev spara ägg, ifall den rätte dyker upp senare, då risken för Downs Syndrom mycket högre allt efter åren går. Detta gäller visst även män. (Det syns förvisso, så man hinner göra en ev abort, men det nog inte något man vill i onödan..)
Det krävdes något, för du skulle bli gravid, så du kanske redan har gjort detta.
Det är mycket man får ge upp, även om man inte är ensamstående förälder.
En ensamstående förälder utan egna föräldrar har det synnerligen tufft.
Har själv stått ensam i långa perioder med två barn.
Som skulle visa sig sjuka.
Så jag fick låta deras intressen gå i första hand alltid.
Sen blev jag själv sjuk.
Vet inte, om jag tillfört dig något, som du inte egentligen visste innan.. Tror inte det!
Lycka Till!!!

En polare i mc klubben träffade sin ett år äldre kvinna vid 37. Hon blev gravid första gången som 38 åring.
Vid tredje dopet köpte vi kondomer...

dock hade hon lite kämpiga graviditeter de 2 sista men, men. en stor glad familj är de...

Man behöver inte ge upp hela sitt liv i 5-10 år.. Barn är rätt så mobila!
Eftersom jag tycker att du har funderat på det här med barn ganska ordentligt så tror jag nog att du egentligen vill mer än du tror!
Visst är det tufft att ha ett barn, men alla vakna nätter och snoriga näsor är så jä*la värda när man hör dem säga mamma för första gången, eller att de älskar en, dagis teckningar de kommer hem med, julpynt de knåpat ihop själva osv. Finns inget som är roligare heller än att fira jul med sina barn!!
När man sitter där hemma i pyamas, rufsigt hår, kollar ophra, ammar och dricker sitt morgonkaffe, just då kanske det inte känns som att det är så kul och lätt men det blir bättre och roligare!
Att sedan vara ensam med ett barn är nog inte alla dagar så kul och trivsamt, snarare tufft och hårt. Men man slipper vårdnadstvister, pengabråk, växelvistboende osv. Man klarar alltid mer än man tror!!

Lycka till!

Hehe...sitta i pyjamas å kolla oprah med ett hjärtegryn i famnen är ju BÄST!!

Om jag vore i din sits skulle jag definitivt borja skaffa barn nu. Vad folk an sager sa ar 35 INTE ungt nar det galler att skaffa barn. Och att manga slaktingar har fatt barn vid 40 ar absolut ingen garanti for att du ska kunna bli det. Tex min mamma ar jattefertil medan varken min syster eller jag lyckas bli gravida utan hjalp.

Sjalvklart ska man inte skaffa barn om man absolut inte vill ha nagra bara for att man ar en viss alder, men om du vet att du vill ha barn nagon gang i livet sa vanta inte.

Anonym skrev 2009-02-03 01:37:42 följande:

Tack för era svar.

Mitt jobb är som sagt viktigt för mig och jag vet att det skulle bli tufft att kombinera det med att vara förälder för att inte tala om ensam förälder. Men i mitt jobb är det inte tid på kontoret som räknas utan slutresultatet, vi har i princip fri arbetstid. Om någon är hemma med sjukt barn så tar de igen tiden senare. Jag vet att det låter konstigt för många men så är det. Även mina manliga kollegor är hemma 1-2 veckor med sjukt barn så det är inget ovanligt med det.

Jag tror att om jag skulle få barn så skulle jag få välja, antingen satsa på barn + jobb eller barn + umgänge eller barn + intressen. Mitt val skulle bli barn + jobb så i princip skulle jag ge upp allt annat i livet i ett antal år. Och då menar jag allt! Vänner utan barn, intressen, allt. Visst, barnet kan oftast vara med men jag kan inte ge mig ut på skidtur på fjället en vecka med blöjbarn.

Och jag skulle så gärna vilja dela barnet med Mannen i mitt liv som inte finns där än.