Lite tankar...

Forts på tråden "upp över mina öron"

Var ett tag sen jag skrev, men känner att jag behöver rensa mina tankar igen...

Just nu yr mina tankar bara runt,kanske blir bättre av att få dem nerskrivna. Har fortfarande ingen somjag känner att jag kan prata med/berätta för.
Hon finns där, i mina tankar, dagligen. MEN MEN MEN, det går inte. Jag är upptagen, hon är troligtvis upptagen. Jag har ett "bra" liv med två barn och en man. ÄNDÅ ÄNDÅ så hoppas jag att hon ska ta första steget till något. Jag vågar inte.
Vad? Vet jag inte...
Vi har byt ett par ord med varandra både igår och idag. Hela kroppen går på högvarv. Jag känner spänningarna mellan oss. Eller är det bara vad jag hoppas på? Är det bara jag som känner dem? Jag vet att oddsen för att hon skulle känna likadant är minimala.
Vet inte vart jag vill komma med det här inlägget, jag vill bara skriva av mig, spegla mina tankar med någon...