Jag tog stilnoct trots att jag är gravid

Ingen därute?

Vad för styrka på stilnocten? Tog 10 mg vid behov när jag väntade mitt barn, h*n är frisk och kry.

Ta inte något du inte vet något om - jag tror att det gör din ångest värre. Ja, prata med BM och se om de kan ge dig något som du kan ta istället.

Vet du VARFÖR du mår så dåligt?

Hmmm... Jag vill minnas att när jag var hos läkaren p.g.a. ångestattacker under graviditeten så sa han att det går bra att äta Stilnoct till natten. Han frågade om han skulle skriva ut det åt mig, men jag bad honom ta något annat eftersom jag får hallucinationer av Stilnoct.
Däremot så är INGENTING bra att äta under längre period. Jag tar sömnisar (Nitrazepam) då och då nu som gravid, men undviker det in i det sista.

Du ska absolut berätta för din BM att du har tagit Stilnoct, det är bara bra att de journalför allt du får i dig så de vet.
Har meddelat min bm vad jag tar, äter även antidepressiva nu (Fluoxetin).

Hur fungerar terapin? Vad tror terapeuten att denna svacka kan bero på?
Vad är det du oroar dig för? Att du inte ska orka leva och ta hand om ditt barn, eller är du orolig kring barnet?

Vet hur det är med ångest, usch och FY.

KRAM och lycka till!!!

Propavan funkar inte så bra.

Då är lergigan bättre.

Ta det lugnt barnet skadas inte av några stilnoct. Men ta kontakt med specialismödravården som kan hjälpa dig med dina problem samt rådgivning om sömnmedicin. Fick själv stilnoct utskriver på spec mödravården när jag skulle bort och inte kunde sova.(mitt barn mår fint idag) Men det känns nog bättre för dig att tala med läkare först så slipper du skuldkänslor. På specialismödravården är de skickligare och kan ge bra mycket bättre råd än hos BM var min upplevelse iallafall. Om allt flyter på fint behöver man inte hjälp men behöver man det ska man gå till rätt ställe. Oroa dig inte. Propavan kommer nog bara att ge dig ångest.

Se också till att få samtalskontakt om du överväger att ta ditt liv. Och knyter du an till barnet när det kommer, kommer du inte att tänka på att ta ditt liv längre

Propavan har även en tendens till att ge krypningar i benen, vilket inte är roligt under graviditet. Så länge man inte överdoserar insomningstabletter mm så är det ingen fara. Men om man kan så ska man försöka undvika det varje kväll/natt.

MIn problem har sin grund i min barndom. Jag har haft föräldrar som brustit mycket i omsorgen och det fanns alkohol med i bilden.

I min terapi håller vi på och jobbar med att komma åt känslorna som skapar ångesten. Men det är tufft att vara gravid och gå igenom terapi samtidigt.

Känner att jag behöver gråta ut, men kan inte släppa fram det, för det blir för mycket för mig att hantera och jag har inte så bra stöttning runt mig. Det är en stor sorg för mig nu i terapin när jag för första gången har insett hur lite omtankte jag fått under uppväxten och hur det har påverkat mig...

Jag har ett barn sen innan, så jag kan tala om att självmordstankar inte automatiskt försvinner för att man knyter an. Jag skäms otroligt, men när jag mår som sämst kan jag inte se någon framtid. Kan inte se hur jag ska kunna ge mina barn det de behöver. Fast jag förstår att självmord är det värsta jag kan göra mot mitt barn och det som är på väg.

Ska till min bm imorgon och ska berätta för henne då. Är första gången jag träffar henne bara, så det blir inte så lätt.

Jag har inte tagit insomningstablett mer än kanske tre ggr på tre-fyra veckor. Men det känns inte som någon bra lösning.

Kanske borde jag bara ge upp, lägga in mig på psyket, sluta jobba...

Men jag kan inte tänka mig att vara ifrån mitt barn, så det går inte heller.

Vill bara må ok och kunna sova.