Tävlingslysten svägerska

Hej, här kommer en lång och intensiv tråd att följa så att ni vet.

Jag är lyckligt gift med mannen i mitt liv, vi gifte oss enligt många relativt unga för ett år sen, jag var 24år och han 22år. Vi hade varit ett par i ett och ett halvt år och förlovade i ett. Vi bestämde oss på vår förlovningsdag 1/11-03 att vi skulle gifta oss i aug 2004 och vi började planera. Vi berättar vi nyheten för våra föräldrar och den närmaste släkten och allt är toppen.

Nu börjar småaktigheten.

Det är så att min man har tre bröder och ans familj är mycket kärvänlig, man liksom MÅSTE älska alla och komma överrens. Daniels näst äldsta bror är den enda som lever i ett förhållande, och de hade då en son på 5år. Vi har i princip ingenting gemensamt med dem men kom överens och träffades vid familjesammankomster. Iallafall så får de reda på att vi ska gifta oss samtidigt som alla andra och huxflux så ska de oxå gifta sig (trots att det aldrig varit tal om det innan) och gissa när? Självklart så ska de gifta sig i aug 2004. Jag blev så ledsen men insåg snabbt att det var för att min svägerska aldrig skulle låta mig och Daniel gifta oss först, så vi sköt upp vårt bröllop till sept. Jag orkade inte bli arg, utan skrev istället ett brev där jag erbjöd henne all hjälp hon kunde behöva, sa att jag kunde hjälpa till med inbjudningskorten, foton osv (då det är sånt jag gör). Men jag fick inget svar på mitt två sidor långa brev, inte så mycket som en tillstymmelse av uppskattning. En vecka före deras bröllop ringer dock min mans bror och frågar om jag fortfarande är intresserad av att ta korten på deras bröllop och jag ställde upp, trots det korta varslet. Allt rullar på, deras bröllop var vackert och alla var glada. Några veckor senare på min mans svensexa deklarerar brodern att de väntar barn, och samma kväll är han otrogen mitt framför ögonen på mig, min man, deras äldsta bror och alla som närvarade på svensexan & möhippan...mitt första intryck var att det inte var första gången. Ingen säger nånting, alla låtsas som att de är det perfekta paret och jag börjar undvika dem mer och mer, då lögner är det värsta jag vet.

Vårt bröllop passerar, och jag och Daniel är överlyckliga. Sen börjar jag bli sjuk, jag har svåra magsmärtor, ofta feber och annat, jag är sängliggande nästan hela vintern till och från och på vårkanten blir jag inlagd på sjukhus för inre blödningar i livmodern, vid två tillfällen. Jag och Daniel är förkrossade och alla drömmar om barn börjar falla framför mina ögon. Samma natt som jag ligger på akuten för andra gången föder Brodern och svägerskan en liten son på våningen under mig. Jag är fullproppad med morfin och har gråtit hela natten men följer snällt med min man och gratulerar de nyblvan föräldrarna, trots att jag inte kan stå. pga av mitt tillstånd har jag inte orkat träffa småbarn uner våren, och alla verkar ha förstått, en av mina bästa vänninnor som har en son på tio månader vågar knappt ringa för hon är så rädd att uppröra mig då hon vet hur länge vi försökt bli gravida. Vi blir skickade på havandeskapsutredning och jag är säker på att loppet är kört. Jag tänker inte så mycket på svägerskan under denna tid men så kommer den otroliga nyheten: Jag är gravid! Vi var överlyckliga och Daniel ringer runt till sin familj samma dag som jag får reda på det. Allt är osäkert och vi är oroliga men det har iallfall hänt och det är ett gott tecken, jag går på rosa moln under hela emestern och tror inte att något kan sänka mig nu...till min man ringer...Han undrar varför jag har sagt elaka saker till svägerskan (på en fest i januari!?) Jag undrar i min tur vad han pratar om och han berättar att han föräldrar bjöd honom på fika och talade om att svägerskan kontaktat dem och sagt att hon är orolig nu när jag är gravid, för att jag enligt henne, på min svärfars 50årsfest komb. äldsta svågers 30årsfest skulle gått fram till henne, högravid med en son på 5år, och sagt :
Att jag tycker att gravida magar är vidrigt och bland det äckligaste jag vet och att jag hatar småpojkar och önskar att jag aldrig kommer få en son.

Jag fattar inte?! Och bland det värsta är att mina svärföräldrar inte ens tror att det är lögn, för deras underbara älskade lilla "......" kan ju inte ljuga, de tror att det handlar om ett missförstånd...som vad, vad skulle jag kunna sagt som påminner om det där?!

Jag grät hejdlöst hela den kvällen och min mamma fick frispel och ringde min mn och sa att han fanimej skulle ringa alla vederbörande och tala om att det var rent skitsnack. Min man tror på mig säger han, men jag märker hur hans lojalitet fortfarande ligger hos sin familj framför mig och det som gör så jävla ont är att ingen ifrågasätter hennes motiv, ingen utom min yngsta svåger, den 17åriga underbara killen, som kramar mig och säger: "Om hon hade sagt en sån sak till mig skulle jag inte ens rycka på axlarna, hon är sån."

Min syster säger att hon tror att svägerskan inte klarar konkurrensen att hon inte är den enda som kommer ha familjens barnbarn. Jag fattar det dock inte, det är inte som att mina svärföräldrar inte kommer älska alla lika mycket, men det verkar inte räcka för henne.

Pricken över i:t är när hon förra veckan säger till min svärmor:
Ja, jag har ju alltid velat att det ska fungera mellan mig och Angela...
(som att jag inte har det, som att jag har ställt till bråk!) vilket svärmodern blåögt meddelar mig och min man.

Nu har allt blivit jobbigt, jag vill inte träffa henne förrän hon säger förlåt, hon kräver vår närvaro på sin sons dop som vi långt innan allt detta tackat nej till då vi skulle jobba och hon vet att jag inte tycker om att vara i svenska kyrkan, och vår svärmor ska fira sin 50års dag denna månad, med en kryssning med bara sönerna och deras respektive samt en fest helgen efter.

Jag vill inte träffa henne! Men om jag tackar nej, riktas alla blickar på mig och jag är
"the bad guy".

Jag kan lägga till att utseendemässigt är hon lilla prinsessan på ärten och jag är pomperipossa. hon är född med silversked i mun och ser ut som en riktig cheerleaderbrud medan jag är konstestet och rockabilly, med gaddningar och piercingar lite varstans vilket sticker i ögonen på vissa som tycker att de har rätt att döma folk genom dess utseende, och hon är sån...sån som mobbades i skolan osv, men smörade för lärarna.

*puff* Nu har jag skrivit av mig de mesta men det är säkert inte slut än...