Erfarenheter av Risperdal??

Har ingen erfarenhet av medicinering men däremot ganska stor erfarenhet av att hitta andra lösningar på sådan problem.

Händer det när som helst eller vid vissa tillfällen, i vissa sammanhang, på vissa platser?

Har ni hittat något gemensamt mönster i de situationer där det händer?

Risperdal ger man mot schitzofreni hade ALDRIG gett mitt barn det läkemedlet har med egna ögon sett biverkningarna.

Det finns andra lösningar än medicinering
Har ni provat att göra en beteendedata

M har ett neuropsykiatriskt funktionshinder! Hade det inte varit nödvändigt med medicinering så hade detta självklart inte ens kommit upp på tapeten!!
Ang andra tillvägsgångssätt så går vi på BUP en gång i veckan. Vi har fått en massa hjälpmedel, som timstockar, schema för veckan o dagen, säkerhetsgrejor mm. Vi jobbar med bilder i form av schema o sekvenser. Vi förebygger, förekommer o förbereder. Vi använder tecken som förstärkning till språket. Vi berömmer mycket!!!!

Jag är tacksam om jag slipper påhopp om att vi är dåliga föräldrar mm.

Det är absolut INGEN som har sagt aqtt ni är dåliga föräldrar.
Du frågade om en åsikt positiv eller negativ.

Hade varoit bra om du skrev det du skrev nu så inte andra tror att det enbart handlar om ett argt barn.
Detta är ju en helt annan sak eller hur

Jo du har så rätt. Det är svårt att få ner i skrift o man tolkar på fel sätt ofta för att man inte hör tonläge mm. Det är ju känsligt sånt här o inget man vill så klart, så man tar "väl åt" sig pga av ens egna dåliga samvete!
Detta är lite sista halmstrået, samtidigt är jag livrädd o ledsen o vill det inte alls. Men ingen mår bra nu o inte hon själv heller.
Det är så svårt o så känslosamt!

Jag förstår precis hur du känner har oxo en tös med problem och det är påfrestande men man kan inte annat än att göra sitt bästa.

Man är ju inte mer än människa och man behöver inte alltid vara stark
Du ska inte ha dåligt samvete detta är inte dit fel det är ingens fel förutom kanske ödet

Tack!!

Jag hoppas verkligen inte du såg mitt inlägg som ett påhopp på dig som förälder.

Jag har själv en gravt autistisk 13-åring så jag vet hur tufft det kan vara många gånger när saker händer som man inte har en aning om hur man skall hantera dem. Naturligtvis litar man på läkarna i en sådan situation.

De flesta habiliteringar arbetar på ett ungefär likartat sätt. Eftersom vi till viss del arbetar med ett helt annorlunda perspektiv kan jag ofta komma med infallsvinklar som habiliteringarna inte har tänkt på.

Jag har dels erfarenheten från arbetet med vårt eget barn och hur det har fungerat med en mängd assistenter genom åren. Jag har dels erfarenhet av att arbeta med fler av våra kunder som har autism.

Jag har tidigare arbetat som verksamhetsutvecklare utifrån en bakgrund som civilingenjör och civilekonom. Detta har gett mig en god analytisk förmåga. Jag har kompletterat dessa kunskaper med studier på 20 poängskursen i Autism i Växjö, psykologi och specialpedagogik vid Göteborgs universitet.

Jag brukar inte skylta så mycket med min bakgrund men det jag vill säga är att det kan finnas goda möjligheter att jag kan ge dig förslag som ökar förståelsen för ditt barns beteende och som till och med skulle kunna bidra till att det aggressiva inslaget minskar.

Jag ser aggressivitet som kommunikation. Om man kan förstå vad kommunikationen betyder kan man ge våra ett alternativt sätt att kommunicera. Därav mina frågor. Jag förstår hur du känner inför medicineringen och det skulle vara jätteroligt att få göra ett försöka att se om det finns något som dina kontakter inom hab inte tänkt på.

Om du inte vill ta det på ett offentligt forum får du gärna maila mig på lennart@barkraft.se eller ringa på 032047930.

Oavsett hur du väljer att göra med medicinering eller inte så vet jag att du gör ditt absolut bästa som förälder. Jag vet också att du har utmaningar i ditt föräldraskap som de som bara har "neurotypiska" barn inte ens kan tänka sig i sin vildaste fantasi.

Min son (12 år) har ätit Risperdal i två år för sina aggressioner, har funkat jättebra för honom förutom en viktuppgång.

Vad skönt att höra! Viktuppgång hade i mon dotters fall bara varit positivt!

Nilsfar: Jag testar gärna annat! Funkar det så är det ju toppen!!

Dottern har diagnosen "Genomgripande koncentrations o uppmärksamhetstörning med beteendestörning, perceptuella störningar, oflexibilitet samt grav sömnstörning".

M är extremt beroende av rutiner o struktur. Gör hon en sak EN gång så blir det rutin för henne. Hon utvecklar snabbt ritualer o dessa blir väldigt viktiga för henne. Allt ska vara som vanligt o på hennes villkor. Blir det minsta fel eller avbrott i "ritualer" så blir det stora vredesutbrott som varar i allt från 10 min till 6 timmar.
Hon snöar in på saker o är omöjlig att avleda.
Vi väljer våra strider o men många måste man så klart ta! Tex att hon vill äta bulle mitt i natten etc. Hon kan skrika om detta i timmar, trots att vi förebygger det genom att ge smörgås o mjölk o frukt precis innan läggdags, för att vi ska veta att hon inte är hungrig etc..
Sätter hon en nalle tex på en bil o denna trillar ner så blir det stora utbrott. Hjälper inte att hitta lösning för att få nalle att sitta fast för sladan är redan skedd o går inte att reparera.
Antal utbrott per dag går oftast inte att räkna. Hon vänder i humöret TVÄRT. Är sällan mitt emellan utan antingen eller.