Hejsan!
Som texten ovan lyder, så har jag ett par frågor om Privata IVF kliniken i Umeå.
1. Hur mycket kostar ett vanligt besök, eftersom jag redan fått utredning från kk i Umeå/Ske-å och vet därför att jag har PCOS/PCO?
2. Kan man få hjälp med Pergotime av dem på Privata IVF kliniken?
3. Spelar BMI någon roll då det gäller det Privata?
Skulle vara roligt att få några svar på mina frågor... :)
Ingen?
Finns det verkligen ingen som kan svara på dessa frågot?
Jag kan inte svara på dina frågor, men en prislista på deras behandlingar och annan information finns här.
http://www.ivfsverige.se/sida.asp?sida=2_Umeå
Jag kan inte heller svara på frågorna, jag har ett landstingsfinansierat IVF hos kliniken i Umeå.
Men skicka ett mail till kliniken vet jag, de brukar vara bra på att svara på mail. Dock prioriteras mail från patienter.
Aha! :) Tack för era svar!
Det är skönt att ha någon att fråga sånna här saker, därför är FL så bra!!!! =) Hör gärna av dig om hur det går!!!
Vill de inte ge dig Pergotiem i Skellefteå? Varför håller de på så för?
Treasures: Nej, det ville dem inte. De har betett sig ganska dåligt hela tiden. Först ville dem att jag skulle ta ett blodprov, vilket jag inte kan förstå, när de redan hade bestämt sig från början att vi inte skulle få hjälp. Tyckte att de kunde ha sagt det tidigare, så att vi fick hitta hjälp någon annanstans. På första sköterskan lät det som om proverna såg ut som dem gamla, men på den här sköterska lät det som om det var uppenbart att jag hade PCO. När jag frågade vad det var för skillnad på provsvarerna, kunde hon inte svara mig. Hon stammade fram något om att det var ju så olika från svar till svar.. Va, tänkte jag, vadå?
Vi ville prata med vår läkare där, då fick vi veta att vi inte fått någon (de sa inget om att vi inte skulle få hjälp den gången heller)
De kunde inte skriva ut metformin åt mig, eftersom jag hade fått slut, för de kände inte mig. Istället fick en läkare från Umeå göra det, som inte heller kände mig, men för honom gick det bra. (de sa fortfarande ingenting om att inte hjälpa mig) Nu i efterhand har vi ju förstått att de inte kunde göra det, eftesom metformin anses ju vara en behandling och de ville ju inte behandla mig, för då hade de ju inte kunnat neka mig pergo heller.. Egentligen.. (även fast de inte sett eller träffat mig)
Sedan fick vi en kallelse till dem, de ville att vi skulle komma och prata om utredningen och svaren på den. Vi tyckte väl att det egentligen kunde tas per telefon, eftersom det är en del pengar och mil man ska köra bara för att få höra att man har PCO. Vilket jag redan visste. Hade ju även en aning om att vi inte skulle få hjälp (många bortförklaringar i stället för raka svar), men ville ju höra det från dem först. Dock tycker jag ju att det är en viss diskriminering, att välja mellan människosorterna, vilken som har rätt till att bli mamma och inte. Jag vet flera, flera kvinnor som är i min dubbla stolek och har haft en helt underbar graviditet. De kan ju inte veta från fall till fall, vem som kommer att få grav diabetes eller havandeskapsförgiftning. Min mamma var smal som en sticka, men fick havandeskapsförgiftning i alla fall.. Då heter det generna, men när en fet människa får det, då kallas det fetma. *mutter*
I alla fall, så kunde nu denna sköterska ingenting säga annat än att jag var för fet och att de inte kunde erbjuda mig någon hjäp. Gick man dock ner och visade att man ville, kunde man få hjälp även fast man inte låg på ett BMI på 30, men detta var bara om man visade att man ville. Jag poängterade att det inte var så lätt för en med PCO att gå ner i vikt och att hon borde veta det, att man visst ville och att man visst försökt hur länge som helst. Snart fem år, borde väl vara ett tecken på hur mycket man vill?
Vi försökte säga att jag faktiskt har lika stora muskler som min man, till och med störra lår och vadmuskler än honom. Det kunde hon inte bry sig om, eftersom BMI är BMI. Jag sa att jag samlade vätska pga hormonerna, hon fnös och sa att det kunde ju inte vara så mycket. Dock kan jag väl säga att det är minst 15 kilo.
Innan jag gick ner mina trettio kilo hade jag mens och ägglossning ca var andra till fjärde månad, men när jag gick ner dem, så slutade min mens helt att komma (bara mellanblödningar). Vi frågade henne om det och hon stammade fram att "det hade hon då aldrig varit med om och dem hade ändå 200 patienter". Nej, någon skall väl vara den första, tänkte jag.
Ja i alla fall så blev vi lotsad att prata med deras överläkare om vi hade fler frågor, för hon kunde bara säga att min mans spermaprov såg jätte bra ut och att jag var för fet då, förstås.
Det blev ett långt inlägg.. Skönt att få skriva av sig hela lasten. :)
Åh vad man blir irriterad av att läsa ditt inlägg. Verkar vara många som har problem med KK i Skellefteå TYVÄRR!!!!!!!!!!!!