Vad tror ni om pälsdjursallergi??

Är själv allergiker o asmatiker o hade samma farhågor när jag väntade första barnet o prata med min astma läkare om det. ställer samma frågor till dig som han gjorde till mig.

1. Vad för allergi har du o andra medlemmar i din släkt?
2. Finns det astma/allergi på bådas sidor alltså både din o din mans sida?

Sedan säger jag så här (som jag både läst o min astma läkare sa till mig): Man behöver ju inte springa ut o skaff ex. katt eller hund när man är gravid men har man redan djur skall man behålla dem o inte tro att de "förorenar".

Det är jätte bra för barn att växa upp med djur på flera olika plan o ur allergi o astma plan är det forskligt bevisat att barn som växer upp med djur o många djur runt omkring sig visar tendensen att utveckla allergi o astma BETYDLIGT MINDRE en de utan djur.

Ex. barn som växer upp på bonngård brukar enormt sällan få astma eller allergier av något slag.

Åh vad skönt att höra. Hur har det gått för era barn? Har ni djur hemma? Ibland läser man att man inte ska ha djur hemma. Jag tror också mycket på maten att det e viktigt att äta rätt och bra för att stärka kroppen att det kan hjälpa till på traven menar jag

ursäkta uttrycket! men det går så jävla mkt skitsnack om djur främst katter att man har god lust att spy!

Det är så här att det är genetiskt betingat många ggr ja då främst om det ligger i familjen.

Ex. hos oss är det bara jag i närmsta familjen som har ngn sorts astma o allergier som jag fick av min farmor på min sambos sida finns inget. Dessutom är det så med astma o allergier att det inte alltid men många ggr hoppar över en generation.

min läkare så här (det är bara jag o min farmor som inte lever längre som har allergier o astma) på min sambos sida ingen.

då sa läkaren så att säga att det skulle vara 25% risk att era barn får någon form av allergi eller astma är att överdriva med stort, utan det ligger nog på mer 12-15% risk att de får NÅGON FOMR AV ALLERGI ELLER ASTMA

Alltså inte att det är 12-15% chans att de blir just pälsallerigiker utan får allergi/astma alls.

Min son är idag 2.8 år o har testast för astma o allergier o visar inga som helst tendenser till något av dem. Det ända han får är att när han blir jätte förkyld sätter det sig gärna på luftrören på honom. Men han är då ett luftrörsbarn istället för ett öronbarn osv o det kan ske vem som helst oavsett anlag för allergier eller astma.

Ok för jag läste att 15-18% av barn i skolåldern har någon form av pälsdjursallergi tänkte det lät ju extremt mycket. Ja jag hittade denna artikeln också

www.katt.nu/artikel-20020917.htm

Känner ett barn som utvecklat pälsdjursallergi, främst hund och katt, marsvin och kanin. Att han klarar stallet och hästar bra förklarade läkaren med att han varit med där sen födseln.

Han ska ju dock inte utmana ödet och gosa alltför närgånget med hästarna, men han kan åtminstonde vistas i stallet, rida osv

Jo fast sådana där e ju en generallisering på en stor grupp om man säger så. Den är ju inte individbaserad.

Men pälsdjursallergi är en av de vanligaste allergierna ja ihop med hösnuva, pollenallergi (kalla det vad du vill ) osv. Jag är ju ingen expert utan är bara expert på mig själv

Det bästa du kan göra är att tala med en läkare om detta gärna en som har bra kunskap om astma o allergier. Men även om astma/allergier är vanligare idag så är det inte var o varannan människa heller som är jätte astmatiker. En av anledningarna tror man till just mer allergier o astma idag är just för att vi är för renliga o ínte utsätter oss för bakterier.

men oroa dig inte för dina djur o att du inte skall vistas runt dem eller låta barnet göra det. Djur är bra som sagt på många plan för barn!

Jag är allergisk mot det mesta och det har blivit värre med åren. Började känna av det när jag var runt 15år och höll till mycket i stall (har dock haft hund hela min uppväxt utan att märka av något) Jag struntade i det eftersom det var ganska lindrigt och fortsatte. Sedan upptäckte jag att jag inte klarade av att vara hemma hos någon som hade katt. Dum som jag var skaffade jag själv katt när jag flyttade hemifrån (Skulle inte kunna leva utan djur) och började äta min pollenallergi (som jag också fick i samma veva) på heltid så jag inte kände av katten.
Några år senare fick min katt svår epilepsi och hon fick somna in. Då slutade jag med min allergi medicin, men stod inte ut en dag utan dom ändå! Testade mig och då visade det sig att jag hade pollenallergi, pälsdjursallergi, kvalster- dammallergi och även allergisk mot mögel. Läkaren sa att om man visar tecken på allergi ska man inte utsätta sig för det eftersom det ofta kan utveckla fler allergier. Så nu äter jag medicin varje dag för att stå ut! OCH *dum* som jag är skaffade vi hund för några år sedan men om jag ändå måste äta medicinen resonerade jag att jag lika väl kan ha ett djur.
Jag skulle inte utsätta mina barn för samma sak om de visade sig vara allergiska utan detta är mitt val. Men svårt skulle det vara att leva utan djur!
Jag har ingen allergi i släkten förutom två av mina bröder som också utvecklat allergi. Kan tillägga att min mor rökte som en borstbindare under våra graviditeter och uppväxter...

Är inte så läst på området men såhär var det för mig. Om de inte visar tecken på att vara allergiska behöver du ju inte oroa dig!

Min son har förkylningsastma och har vissat rekation på katt och hund när vi gjorde ett pricktest. Katt är lite allergisk imot han kan klappa och hälsa på andras katter men vi bör inte ha någon egen. Enligt pricktestet ska han även vara allergisk imot hundar men det har han aldrig visat nåt symtom på. Har själv 2 st. blev rekommenderad av hans läkare att avliva elr sälja hundarna fast han inte hade några tecken på allergi mot dom. Nu tre år senare har han fortfarande inte visat några tecken på allergi mot hundarna och dom bor fortfarande kvar. Har även häst och kor som han heller inte har visat nåt på. Med detta vi jag få sakt att ha inte förbråttom att ta bort några djur om du inte vet att hon är sjuk. Däremot kanske du kan bergränsa så ni inte har några djur i sängen och att ni vädrar med jämna tillfällen och att hon är ute mycket.

som barn har man mkt lättare (om jag har förstått det rätt) att saker o ting "växer bort" ex. ju äldre jag har blivit desto bättre har min astma blivit osv.

så det kan ju vara så att testet var fel, att som du säger det bara inte brutit ut längre eller så har det lilla som han faktiskt visat mot hund arbetats bort av kroppen själv.

MillanB skrev 2009-02-06 10:42:47 följande:

Ok. Nej alltså hon har ju alltså inte visat några tecken det e bara jag som grubblar

Visst för djur "baciller" med sig, men jag tror faktiskt att det kan komma nåt gott ur det, likväl som man kan vrida det på andra hållet.
Innan jag upptäckte hundvärlden var jag sjuk så fort det gick snuva på jobbet. Hela tiden var det nånting. Och för att inte tala om min kattallergi! När första hunden kom innanför tröskeln hemma blev det total vändning och jag blev inte alls sjuk lika ofta. Nu är jag det knappt aldrig. Och - tro det eller ej - kattallergin är mycket bättre, även om det inte är helt borta.
Läste nånstans att allergierna bland barn ökar i takt med att föräldrarna blir renligare. Önskar jag hade kunnat hänvisa till källan men minns inte vart jag läste det mer än i en sån där "forskartidning".

jag känner som dig ts, jag hade blivit totalförstörd om det skulle visa sig att hampus skulle bli allergisk mot våra djur (2 hundar och 2 katter)

Men oavsett om det är damm, smuts eller husdjur så tror jag att det är bättre för barn att växa upp i det än ett pedant kliniskt rent hem.. jag tror på uttalet "lite skit rensar magen"

Jag har lite liknande sits.
2 katter inne (Helst i dotterns säng, eller spjälsängen där sonen sover )
Hästarna nästgårds och där lär ju barnen vara med titt som tätt om det ska funka.

Själv har jah varit pälsdjursallergiker (hund) men haft katt alla år som barn. Funkar fortfarande sådär med hund
Hö får jag prickar på underarmarna av när jag gjort höpåsar, men kallar mig inte allergisk.

Dottern är 4 och har aldrig visat tecken på allergi, inte heller sonen på 6mån.

Jag tror på att de ska utsättas för det för att INTE bli allergiska, men är man superallergisk så är man ju.
Hua vad jobbigt det skulle vara! Vad tusan tar man sig till?
Det GÅR ju bara inte att totalsanera allt från häst... För katterna skulle väl få flytta gissar jag tyvärr

Vi konfronterades rätt abrupt av det dilemmat.
Vi hade flera katter (NFO och MCO) och en av mina söner blev allergisk. I vårt fall så valde vi att omplacera katterna. Självklart var det ju ett tungt beslut men det var inte mycket annat att göra.
Vi har därutöver hundar och tack och lov reagerar inte sonen- eller något av de andra barnen- på hund. Så de är kvar.
Skulle det visa sig att barnen blir allergiska även mot jyckarna så skulle jag givetvis bli alldeles ledsen i ögat men ändå valt att omplacera dem.