Kan barn minnas då dom var i magen?

Nej De kan inte minnas det pga att språket inte är utvecklat men kanske hon fått det berättat. Går hon på dagis? Kanske ngt de pratat om där? Eller bolibompa. Man vet inte vad de ibland får allt ifrån.

Man kan inte minnas så specifikt, men kankse att man kan få nån deja vu känsla... fast man fattar ju aldrig att det skulle vara från fostertiden, men kanske att man får en känsla att man minns nåt, men kommer inte ihåg från var :)

kan dom inte minnas för att språket inte är utvecklat? det har väl inget med det att göra? då borde väl inte djur kunna minnas något? men däremot tror jag inte man minns något från insidan.

Tycker också det lät konstigt att de inte kan minnas pga att de inte kunde prata vid tillfället för minnet.
Min dotter har som sagt pratat om bl.a. en sak som hände när hon var 1, och då kunde hon inte prata speciellt mycket. Ska inte gå in på vad som hände men är rätt säker på att det är den händelsen hon pratat om vid ett tillfälle över 1 år senare.

Men jag är ju ingen expert, men jag skulle vilja ha någon källa till det där påståendet.

Nu säger jag inte heller att jag tror att hon minns från magen. Det är nog som ni säger, att hon hört något nånstans + som jag skrev att hon har fantasi + det vi pratat om, osv..

skulle kanske vara läskigt om man kunnde minnas från magen. det måste ju vara som en nära döden upplevelse att bli född.

Jaa haha kan inte ha varit roligt. Min dotter föddes med sugklocka och de fick sätta om den flera gånger. Hon kom ut med ett stort köttsår av sugklockan :S Så jag ska nog vara glad att hon inte minns!

Frågade henne faktiskt efter det där: Var det roligt att komma ut då? (just med tanke på hur o-roligt det måste ha varit ) Och hon log stort och sa JAA.. Så, att hon minns det tror jag inte!

hihi nej skönt va.. måste ju vara en hemsk upplevelse.. uscha.

Alltså jag är inte heller ngn expert men jag har för mig att jag hört det iaf. Många har ju inte så många minnen före fyra års ålder. Själv har jag bara ett frn när jag var 2,5 år. Åkte ngn hiss o ser oranga klädskåp på detta ställe som var ngn fabrik som min mamma städade på. Lustigt minne iaf tycker jag.
Sen kom jag p en teori om en grej. Faktum är nämligen att den känslomässiga biten utvecklas och bildas under barnets första fyra år. Alltså möjlighet till empati osv. (Detta kan du dock bara utveckla om du får empati osv) Sen kommer intellegensen. Efter fyra börjar alltså den utvecklas. Därför tänkte jag att minnet hör ihop med den biten av hjärnan och därför börjar du minnas mer.
Jag ska forska i saken. Kan vara intressant och veta.
Google nästa...

Nu har jag hittat ngt frn sydsvenskan. Jag hade iaf inte hört helt fel även om de nu menar att det inte är så.
Barn har bättre minne än man tidigare trott
Av Sara Rosén/TT
Först publicerad: 19 februari 2007 09:59
Senast uppdaterad: 19 februari 2007 10:03

Varför minns vi ingenting från vår tid som riktigt små barn? Därför att spädbarn inte har någon minneskapacitet, sade forskarna länge. Men det är helt fel.

SAN FRANCISCO. Redan strax före ettårsåldern fungerar vissa delar i ett barns minne på nästan samma sätt som en vuxens. I tvåårsåldern är långtidsminnet robust och pålitligt, visar de senaste årens forskning. Ett barns minnesförmåga hänger alltså inte alls särskilt tätt ihop med språkförmågan, vilket forskarna tidigare trodde.
? Vid nio månaders ålder kommer hälften av barnen ihåg ordningen i ett händelseförlopp en månad efter det att de först såg det. När vi testar samma sak på tjugomånadersbarn blir resultatet hundra procent minnesförmåga efter en månad och det minnet finns kvar i åtminstone ett års tid, säger professor Patricia Bauer vid Duke University i amerikanska North Carolina.

Hon är en av deltagarna vid det pågående vetenskapsmötet AAAS i San Francisco och hon har studerat barns normala minnesutveckling genom att bland annat mäta barns ögonrörelser och aktivitet i hjärnan.

En tumregel är att en sexmånaders baby minns en ny sak som det har sett eller hört i ungefär ett dygn. Ett nio månader gammalt barn minns nya objekt och ljud i en månad men har glömt dem efter tre månader. Minnesförmågan utvecklas i takt med att hjärnan mognar.

Bauer förklarar varför vi har så få barndomsminnen före sex?sjuårsåldern, trots att vi faktiskt har förmågan att lagra minnen som spädbarn:
? Det beror på att små barn faktiskt glömmer fortare än vad vuxna gör, säger Patricia Bauer. Och det är inte helt klart varför det är på det viset.

Fenomenet glömska har forskarna ännu inte lyckats förklara. Antingen glömmer vi för att vi inte har stoppat in minnena ordentligt i långtidsminnet. Eller så ligger de där, snyggt och prydligt, men vi är oförmögna att komma åt dem.

Forskning på vuxna har visat att dofter har en förmåga att framkalla särskilt klara och starka minnesbilder. På frågan om det är samma sak för barn svarar hon:
? Det vet vi faktiskt inte. Det är svårt att testa den saken vetenskapligt. Hur återger du autentiska dofter i ett försöksrum? Det är mycket svårt att åstadkomma, där har vi mycket jobb kvar att göra, säger Patricia Bauer.

Intressant läsning, tack så mycket!

Javisst kan man minnas då man låg i magen. Det kan man även göra som vuxen under regressionsterapi, men barn har närmare till såna minnen än vad vuxna har
När barn berättar sådan här minnen så brukar de vanligtvis avfärdas precis som några gör här i tråden... vi tror att vi som vuxna vet o kan mycket mer än barn, men ack vad vi bedrar oss. ta era barns berättelser/minnen på allvar oavsett om de låter fantasifulla
Som regressionsterapeut har gjort en hel del regressioner där klienten berättat minnen från fosterstadiet och även från själva födelseögonblicket.

När min son var dryga 2 år talade han om för mig hur det var när han låg i min mage. Hur allt lät, att det var mörkt.
Jag började fundera ganska mycket efter det, då jag inte hade berättat om magen för honom.
Kanske dem minns, fast det är tveksamt.

Beyond Eternity skrev 2009-02-07 22:37:04 följande:

Det du skriver nu är sånt som jag egentligen vill tro på, eller hur jag ska uttrycka mej. Tror även på reinkarnation och att man kan minnas från tidigare liv, och sånt "flummigt"
Är dock fortfarande tveksam till om det var ett minne som min dotter pratade om. Jag är en sån som ofta vill tro, men samtidigt skulle vilja VETA, ha bevis..i form av egna upplevelser, att man verkligen kan minnas..

Dompans mamma skrev 2009-02-07 23:17:03 följande:

Häftigt ifall det verkligen är så

S

Ska tillägga att jag självklart tar henne på allvar, och pratar inte bort det eller så. Jag blir istället väldigt nyfiken och visar att jag är intresserad av det hon pratar om, och försöker uppmuntra henne att berätta mer
Likaså när hon påstår att hon ser tomtar eller monster, eller de barn hon brukar prata om att hon leker med här hemma fast jag trott att det bara var jag och hon här

Det är inte så flummigt som många kan tro ...det handlar nog mer om en rädsla hos många om det är sant, vad skulle det innebära?
Och ang tidigare liv så hamnar i princip alla de klienter jag haft i situationer/händelser som inte låter som annat än just tidigare liv. Nu är det i sig inte huvudpoängen i terapin, utan mer att möta och se de upprepade mönster vi har där vi försätter oss i liknande situationer i livet som vi sällan gillar.. men då jag nu gjort många regressioner själv och på andra i terapi så spelar det mig inte så stor roll att andra säger att tidigare liv inte existerar, för jag VET att de gör det
Och att minnas tiden i livmodern behöver inte vara så häpnadsväckande heller...varför skulle inte kunna minnas,  bara vi fick 'redskap' att göra det...minnen har vi ju alla, så varför inte från fosterstadiet?
Blir glad när du säger att du tar hennes berättelse på allvar,  oavsett om det var ett minne eller inte. Det är inte alla föräldrar som gör det, vilket också gör att sådanan här minnen om de nu uttrycks av barnet, förringas och ses som fantasier och sen faller de i glömska... vilket är otroligt synd. Tänk om vi kunde hålla den förmågan vid liv genom att just uppmuntra barnet och ta det på allvar.

Du får väl göra en regression så att du får bevis
Se bara till så att det inte är en terapeut som bara gått en helgkurs eller liknande någonstans...terpeut blir man inte på så kort tid. Det bör vara någon som utbildat sig i alla fall minst ett år och allra helst har samtalsterapibiten också.

ja jag tror att man minns från fosterstadiet som någon sa här i tråden så behöver vi bara redskapet att göra det.

Men jag kan ju bara berätta om mina tvillingars favoritlek när de var små, de älskade att leka och känna på varandra genom ett tygstycke, på varsin sida. de är trygga med varandra vid sin sida, när de tittar på tv sitter de nära varandra. jag tror att de har kvar känslan att vara tillsammans.
De är inte enäggs utan kille och tjej, men det är som att de vet hur det var och de har alltid varit väldigt tighta.
Så jag tror nog att det påverkar varandra. annars är dom väldigt olika till sättet.