Står i kö för ÄD och känner mig frustrerad över den långa väntan! Finns det andra där ute som kan hjälpa mig att stå ut?? Har inte berättat öppet för mer än min blivande man om att ÄD är enda chansen, så jag känner mig ensam ensam...
Kanske kan vi utbyta tankar om att bära ett befrktat ägg som inte är ens eget, men som blir ens biologiska barn?
Tänker ni berätta för barnet om det lyckas?
Inboxa mig gärna om ni inte vill skriva här!
Hej hej!!
Efter fem misslyckade IVF utan att få tillbaka nått ägg alls så är det Äd som gäller för oss. Vi har inte satts i kön ännu vår remiss är skickad idag till vårt landsting sen ska de godkänna oss får hoppas det går igenom.
Jag hade många tankar om detta innan hur jag skulle klara av det men allt eftersom så har jag blivit vän med tanken att detta är vår chans för ett gemensamt barn.
Hur känner du själv??
Vad har ni för historia bakom er?? (Behöver inte svar om du inte vill)
Nu vill man bara komma igång det är all väntan som är värst tycker jag.. Och att man slits mellan hopp o förtvivlan.
Kram
Hejsan !
Jag har en son som är nyss fyllda 9år. Jag berättade för honom för ett år sedan att vi hade varit till finland och fått ett ägg av en annan kvinna. Jag har efter det pratat med honom om det flera ggr. Han verkar inte tycka det är något konstigt. Han har inge behov av att prata om det. För någon månad sedan så frågade han spontant om jag inte kunde få ett ägg igen så att han fick ett syskon. Vi åker till Riga om en månad för information om ÄD. Sedan blir det det inte så lång väntan innan vi kan åka ner igen.
De sa i Riga att väntetiden för ÄD bara är en månad, vi får se.