Ååå, jag blir knäpp! Har sån ångest, fått kontakt med min ungdomskärlek men båda är gifta...
Hade världens goaste, finaste, roligaste bästis under gymnasietiden, en kille som det bara klickade fullständigt med. Pga omständigheter då så fanns det inte på världskartan att vi skulle bli tillsammans, och jag var väldigt oerfaren när det gäller pojkvänner osv. Har ju förstått i efterhand att det var KÄRLEK och PASSION mellan oss så det hette duga! Det slog bokstavligen blixtar mellan oss, alla påpekade det, lärare, kompisar osv. Men som sagt, omständigheter kom emellan och jag träffade en kille från "mina" sammanhang. Livet gick vidare efter studenten och vi har bara setts ett par-tre gånger på dessa 15 åren som har gått. Varje gång så har samma intensitet uppstått, men vi har aldrig uttalat det som finns mellan oss.. Försän nu...
Fick kontakt via en sida och började chatta med varandra för två veckor sedan. GUUUUUUD! Allt som legat och pyrt under ytan i alla år bubblade fram och vi skrev och skrev och skrev och skrev. Nu hör till saken att han är sambo och jag är gift och båda har en underbar familj som vi aldrig kan lämna eller såra. Så det känns så hopplöst allting! Varför kan inte känslorna bara försvinna? Någon som har något gått råd? Jag känner ju inte honom som vuxen så egentligen är det ju bara minnen kvar. Blir så deppig eftersom jag går runt och känner mig KÄR fast jag vet att det inte kan bli nåt... Dessa känslor återkommer med jämna mellanrum, bli liksom aldrig fri känns det som! Och min man är underbarn, men vi har aldrig haft DET DÄR om ni förstår... Tack för att ni orkar läsa, jag håller seriöst på att bli tokig...
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-02-13 20:14
Vi bestämde oss för att träffas för att försöka lätta lite på spänningen som är mellan oss, det blev inte bättre utan så klart helt otroligt jobbigt (speciellt för mig). Så nu går jag i en dimma av känslor och försöker reda ut det så gått det går, har även berättat för min man om kontakten med X men har inte nämnt kyssen eftersom jag och X inte kommer att ha mer kontakt som det ser ut nu. Jag måste erkänna att jag hade ställt upp direkt om han ville träffa mig, även om jag vet att känslohelvetet brakar loss på nytt. Svaga människa...
Träffen med X var helt obeskrivligt underbart ljuvlig, tror ingen kan föreställa sig hur det var för det var sagolikt. Det existerar bara på film! (Trodde jag). Vi hade chansen att vara helt öppna och ärliga i 30-40 minuter, och innan han gick fick jag en kyss som jag aldrig kommer glömma, på gott och ont.
