Mobbing av Asperger-person på vuxenutbildning

I min klass går en kille (som vi kan kalla Kalle) som har Aspergers syndrom. På lektionerna fungerar han bra, men på rasterna blir det problem med att han behöver en person att uttalat få ty sig till. Kalle har växlat mellan två klasskompisar som fått ta hand om honom på rasterna och under resvägen till och från skolan. Detta har i praktiken inneburit att de fått vara hans personliga assistent eftersom han vad gäller social mognad och förmåga till självständighet är ungefär som en 12-åring.

Skolan vill inte sätta in en resurs åt Kalle och de har inte en enda gång haft något informationsmöte om AS med oss i klassen. Istället har vi, ett fåtal elever, på fritiden läst in oss på ämnet och förstår därför hans beteende ganska bra (beteendet är dock fortfarande jobbigt trots våra kunskaper). Vi har tagit upp med skolledning och lärare att vi anser att han behöver ett stöd som andra elever varken orkar eller klarar av att ge honom, eftersom vi samtidigt studerar på heltid. Skolan svar blev att de erbjöd oss avdrag på skolavgiften mot att vi lät Kalle "följa efter oss" (deras ord). Vi tackade nej.

Det värsta problemet är att flera personer i klassen hånar och härmar Kalle. De fäller kommentarer om honom och tar mobilfoton och -filmer av honom när han gör sina speciella miner och tics eller när han "släpper loss" med musik t.ex. De härmar och gör narr av hans sätt att prata och sätter gärna igång honom att prata om hans favoritämne, bara för att kunna sitta och skratta åt hur han fördjupar sig i sådant som är totalt ointressant för någon annan än honom själv.

Vi har tagit upp med lärarna att vi inte tycker att det är ok att det förekommer sådan här behandling av Kalle och att de borde prata med klassen om den respekt alla människor borde ha för varandra (att det ens ska behövas bland vuxna människor..!). Svaret vi fick var att "han förstår ändå inte för han är handikappad" och att lärarna "inte alls tolkat kommentarerna så" så då gör det ingenting. (De har inte ens hört en tiondel av det som sagts om/ till Kalle.)

Jag blev mållös. Jag tror inte att Kalle är dummare än att han förstår hånskratten och hur ryggarna vänds mot honom. Under de senaste veckorna har han blivit tystare och tystare, och jag vet inte om det är för att han är nedstämd eller om han blivit tillsagd att vara tystare. De gånger hans handikapp kommit på tal på lektionerna har han verkat så glad, han verkar tycka om när det sägs "rakt ut" vad det är han lider av och hur han ska göra för att fungera i gruppen.

Vad är era tankar kring detta?
Förstår inte AS-personer elakheter/ oroar vi oss i onödan?
Vad borde skolan göra? Vad kan vi kräva? Vad kan vi göra utan att det går ut över den energi som behövs för att sköta studierna?

Tacksam för råd.